Knogmackor smakar sämre än nattmackor

Vilket är det sämsta blogginlägget någonsin (denna blogg ej inräknad)? Något av Blondinbella? Ett av Linda Rosings? Det där Marcus Birro visar sin monumentala okunskap vad beträffar tysk fotboll? 

Nej, det vore för lätt.

Det här mästerverket från bloggen "Röda Verb" är dock en vass kandidat.

Den som på allvar hyllar människor som med våld ger sig på politiker som tycker "fel", oavsett om det rör sig om höger- eller vänstersympatisörer, kan banne mig inte ha många hjärnceller kvar.

In the words of Petra Mede: Ät skit och dä.

Eftersom jag nu inte stödjer "Röda Verb" i sak, ska jag räkna med att få en knogmacka nästa gång jag åker tunnelbana på kvällstid? Jag tycker ju inte likadant, då är det hedervärt att slå ner mig!

Jag tror jag stannar inne efter klockan 19 på kvällarna hädanefter.

Edit: Ja just det. Vi ska nog inte gynna "Röda Verb" med de 2-3 besök som min blogg möjligen drar till sig en bra dag, så här kommer inlägget i sin helhet:

En ung kvinna som anklagats för att ha gjort en synnerligen hedersvärd handling och handgrippligen bekämpat fascistpacket har nu utsats för en nedrig avstängning från sina studier. Det är ett samma sak som på trettiotalet då antifascister svartlistades på såväl utblidningsinstutioner som arbetsplatser. Om den unga kvinna har genomfört den handling som hon dömts för av utsugarnas domstol, så är hon ett föredömme för alla unga kvinnor i landet. Vi uppmanar alla att stödja personen ifråga och alla studerandeorganisationer värda namnet som vill stå mot fascismen måste omedelbart protestera!

Den människans häst måste gå på tunga droger, så hög som den uppenbarligen är. Dessutom stavas "föredöme" så vitt jag vet just så (det finns fler stavfel i inlägget men dem får ni leta reda på själva). Ja, jag är också fascist. Språkfascist. Please don't kill me!

Kul det här med demokrati

I dag är en sådan där dag då jag är extremt stolt att vara svensk.

Eller inte.

Först och främst: Nej, jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna. De har en hel del åsikter som jag absolut inte ställer mig bakom och min röst kommer de aldrig att få i något val what so ever. Nu har vi rett ut det.

Men.

Vad i hela jävla helvete är det för fel på människor som faktiskt förespråkar en förmyndarmentalitet typ den som Aftonbladet gör sig skyldig till genom
sitt raktigenom obegripliga beslut att inte upplåta annonsplats åt Sverigedemokraterna (men uppenbarligen alla andra partier som vill annonsera och har något med valutgången att göra)? Att den ständigt lika resonabla Åsa Linderborg stödjer tidningens beslut borde vara ytterligare ett tecken på att något är galet, men visst, det är väl i slutändan så att en tidning själv avgör vem som får och vem som inte får annonsera. Reklam för telefonsexlinjer är alltså okej medan reklam för ett parti med ”fel” åsikter inte är det i Sveriges enligt egen utsago största kvällstidning. Kul det här med demokrati.

Enligt Expressen verkar det dessutom som om en del rättrådiga valarbetare och dylika volontärer tagit på sig ansvaret att avlägsna eller ”glömma bort att lägga fram” Sd:s valsedlar i vallokalerna. Jag vill minnas att det kom liknande anklagelser från Piratpartiet efter EU-valet för ett par månader sedan. Kul det här med demokrati, som sagt.

Jag har ingenting alls emot att partier granskas och analyseras i tidningarna. Jag har ingenting alls emot att de olika sidorna får komma till tals och kasta skit på varandra, om de nu tycker att det leder till något konstruktivt. Jag har absolut ingenting emot att partiföreträdare klargör att de absolut inte avser att liera sig med ett specifikt parti. Jag har ingenting alls emot att folk tycker Sverigedemokraterna är det sämsta som hänt svensk politik sedan Gudrun Schyman.

Men så möt för fan dem som ni möter ”alla andra” partier som ni tycker har fel. Bemöt deras argument, kontra med relevanta motargument och behandla dem inte som paria. Det är för det första helt åt skogen att behandla ett parti som faktiskt närmar sig fyraprocentsspärren så (indirekt idiotförklarar man fyra procent av svenska folket – jag skulle visserligen idiotförklara betydligt fler än så om tillfälle gavs, men knappast med partisympatier som grund) och för det andra, och det här borde vara hur uppenbart som helst, spelar man dem ju bara i händerna med ett sådant här agerande. De blir ”martyrer”, ”utstötta” och så vidare och det krävs inget geni för att förstå att sådant faktiskt tilltalar missnöjesröstare som helt enkelt är ”trötta på de vanliga partierna”.

Ja, Sd är kanske ute och cyklar. Tala om varför och bemöt det då i stället för att komma dragande med ord som ”rasister” och taffliga liknelser med 1930-talets Tyskland så fort tillfälle bjuds och därigenom döda alla möjligheter till seriös debatt. Sitt inte och småle när ni läser att något AFA-pack eller liknande slagit ner Sd:s pressekreterare på stan.

Bemöt dem som vilket annat parti som helst. Det är enda sättet att klargöra vad de verkligen står för och hur era åsikter skiljer sig åt och ni tvättar dessutom bort deras ack så försåtliga pariastämpel. Två flugor i en smäll! Yeehaw!


Goda fiskrätter och gozitansk pepparost

Det är nu drygt en vecka sedan jag kom hem från Malta där jag befann mig för ett par dagars rekreation samt en fotbollsmatch som visade sig bli den mest underhållande och välspelade fotbollsmatchen i historien. Om man börjar räkna nerifrån alltså.

Malta var hursomhelst ett oerhört trevligt resmål som jag varmt kan rekommendera. Gillar du som jag att knalla runt i pittoreska stadsmiljöer, Medelhavet, lättdrucken men ändå välsmakande öl, goda fiskrätter och gozitansk pepparost bör du genast besöka Malta då du högst sannolikt kommer att få ditt lystmäte och mer därtill.

Men det var nu så att det var fotbollsmatchen, det vill säga VM-kvalet mellan Malta och Sverige, som var den enskilt största anledningen till att vi åkte ner. Med ”vi” avser jag mig själv, min sambo, min far, min farbror och min kusin. Att få tag på matchbiljetter var inget problem och flyg och hotell hade vi bokat så långt i förväg att vi nog hann före den största ruschen supportrar.

Hotellet ja. Det låg mycket centralt beläget i Maltas nöjeskvarter i St Julian's. Det var krypavstånd till den största bargatan och restauranger fanns i överflöd. Det är här någonstans jag kommer till dagens frågeställning.

Bargatan var, som sig bör, fylld av svenska supportrar. Den var också, som sig uppenbarligen bör, kantad av nattklubbar och barer som spelade musik. Jag tycker mycket om musik men det kan gå till överdrift – den här musiken spelades nämligen på så oerhört hög volym att man knappt hörde vad man själv tänkte. Det föreföll dessutom så att ju högre musik som spelades, desto fler fotbollsfans och språkresefjortisar drog stället till sig.

Frågorna som dyker upp är två till antalet:

1. Vad, förutom bestående tinnitus, får man ut av att hänga på ett ställe där musiken är så hög att en normal konversation blir omöjlig?

2. Vad är det som gör att vanliga svenska grabbar i medelåldern förvandlas till odrägliga fylledrängar så fort de kommer förbi säkerhetskontrollen på Arlanda? Vi stötte på ett gäng som roade sig med att applådera åt de fjortistjejer de fann attraktiva när dessa passerade puben. Vad fick de ut av detta? Och framför allt, vad skulle gubbarnas familjer därhemma säga om de såg spektaklet?

Jag ska inte sticka under stol med att vi i vårat sällskap satt på en del pubar och drack en del öl också. Jag vill dock tro att vi höll oss hyfsat civiliserade trots detta. Framför allt vill jag här ge uttryck för min inställning att ett par öl i goda vänners lag på en lugn pub eller uteservering där man man konversera utan att skrika smäller klart högre än att trängas på något stroboskopbelyst dansställe där ölen kostar 92 kronor flaskan och ljudet är så högt att ens trumhinnor blir sugna på att vika hädan.

Men det är klart – det finns färre småtjejer att applådera åt på puben.


Jag har nog för mycket fritid

I dag är det söndag och då jag under en del av dagen var gräsänkling ägnades denna del av dagen åt en totalt meningslös syssla.

Jag har tidigare i bloggen redogjort för
ett lite udda intresse jag har och det finns fler. Som någon kanske vet tycker jag om att besöka fotbollsmatcher i allmänhet och tyska fotbollsmatcher i synnerhet. Det var redan från början så att jag brukade köpa en eller två halsdukar från det lag vi var där för att se och med ens insåg jag att jag nog ville börja samla på just fotbollshalsdukar.

Detta har lett till att jag köper sådana ibland när jag har tillfälle, både i samband med och i sammanhang totalt orelaterade till fotbollsmatcher. För att ta ett exempel hade jag med mig nio (9) halsdukar hem efter sommarsemestern i Barcelona/Lissabon för några veckor sedan.

Hursomhelst. I dag tog jag mig tid att "gå igenom arkivet" och det visade sig att jag äger inte mindre än 103 fotbollshalsdukar (okej okej, ett par är från hockeylag, men ändå).

Det ser väl ganska ståtligt ut eller?

h02
Allt fick precis plats på sängen (plus nattduksbord).

h03
VfL Wolfsburgs mästarhalsduk från förra säsongen fick givetvis hedersplatsen.

h04
Om Bayern München tycker jag inte.

h05
Det är bara i Rostock det kan ges ut halsdukar med Magnus Arvidssons ansikte som motiv.

h06
Hannover, Barcelona och Krakow x2, samtliga städer besökta i år.

h07
Näst längst till höger syns en halsduk från Partizani Tirana, inköpt på plats i den albanska huvudstaden.

Va? Var det någon som sa "nörd" eller "kuf"? Tala högre älskling, jag hör inte!

Det skumma är att jag fortfarande inte har någon "vanlig" halsduk för utomhusbruk vintertid. Jag kanske borde skaffa en?

Åh fan, där står ju en av mina kompisar/kollegor, då kan jag ju...

Vad är det för fel på folk som inte fattar hur man står i kö i det här landet?

Jag har av olika anledningar gjort en del flygresor på sista tiden och på flygplatser ställs imbecillt köbeteende på sin spets. Det är välkänt att köer till incheckning, ombordstigning och säkerhetskontroll kan vara ganska långa. Detta leder till att folk skapar egna regler som de uppenbarligen tycker gäller dem. Att de missgynnar andra är tydligen egalt.

Det finns en del olika varianter på detta beteende:

1. "Jag ställer mig här så kan ni gå och äta/shoppa/pissa/lobotomeras så länge"
Den som yttrar detta är oftast en kuvad familjefar, ofta med en spacklad fru och en till två fjortisdöttrar. Alltså ställer sig mannen i kö medan den kvinnliga delen av familjen drar iväg och förlustar sig för att påpassligt återvända när maken/fadern står bland de första i kön - och givetvis kliva rakt in i kön just där.

2. "Jag sätter mig på den här stolen en bit ifrån kön så kan jag glida in sedan"
Det har bildats en kö till ombordstigningen. Några av passagerarna verkar dock totalt oberörda av detta utan sitter i sina väntefåtöljer och läser Cosmopolitan, Slitz eller någon sunkig pocketbok. Sedan börjar kön att röra sig! Då! Då stiger dessa hjältar upp från sina vilosäten och äntrar kön ungefär i höjd med sian tidigare sittplatser, trots att hundra människor till står bakom. En sådan hjälte hade jag ynnesten att samtala med på Skavsta i söndags - jag påtalade att man faktiskt står i kön och inte sitter i densamma (han såg inte ut att ha några fysiska åkommor som gjorde det jobbigare att stå för honom än för andra). "Tråkigt att du känner så" sa killen och gick vidare med sitt liv, uppenbarligen totalt omedveten om att han precis trängt sig före nästan alla oss tappra som stod.

3. "Jag har bråttom som fan och måste verkligen ställa mig precis här"
Detta hände på Arlanda för en tid sedan. Jag skulle med ett morgonplan en måndag och kön till säkerhetskontrollen hade expanderat en del. Plötsligt kom två tanter och klättrade in under avspärrningen för att mangla sig in i kön en bra bit framför mig. En man precis bakom mig uppmärksammade detta och frågade dem varför de tyckte sig ha rätt att slippa köa som vi andra. De hade tydligen bråttom men gick med på att ställa sig en bit bakom oss i alla fall. Deras plan gick senare än mitt och jag hann utan problem med...

4. "Åh fan, där står ju en av mina kompisar/kollegor, då kan jag ju..."
Detta är kanske inte vanligast på flygplatser utan snarare på lunchserveringar. Jag jobbade under en tid i Stockholms innerstad och lunchrestaurangerna där kan vara ganska välbesökta på dagarna - det kan med andra ord bildas köer. Ganska ofta hände det att någon ensam snubbe en bit fram plötsligt fick sällskap av en bunt senare anländande kollegor eller kompisar som helt sonika tyckte sig ha rätten att ta del av den första killens plats i kön.

5. "Ta med dig kundvagnen och ställ dig i kön så fyller jag på vagnen efterhand"
Lönehelg på Willy's. Köerna är monstruösa. Pelle och Laila ska som vanligt storhandla inför helgen men Laila är lite bakfull efter fredagkvällens intag av Hidden Rock på låda och Pelle får därför den briljanta idén att hon kan ta plats i kön med tom kundvagn medan Pelle rusar omkring som en tätting och fyller vagnen med allt från tacosås till tacoskal. Sedan ansluter han när vagnen är full och, påpassligt nog, framme vid kassan. Skulle han inte riktigt hinna allt så får de väl vänta lite...

6. "Vi tar och ställer oss här bredvid kön och startar en parallellkö"
Kön är lång. En grupp resenärer kommer för att ansluta sig till kön men det här med att ställa sig sist tycker de är överskattat. I stället ställer de sig intill kön ganska långt fram. Vips har nästa grupp anslutit sig, och nästa, och med ens har vi en kö som efter en liten bit förgrenar sig till två parallella köer. Medlemmarna i den nya kön tar naturligtvis plats i huvudkön enligt blixtlåsprincipen så fort ombordstigning/incheckning har börjat, trots att de egentligen borde stå längst bak i den riktiga kön.

För mig är det ganska enkelt: har man ställt sig i en kö så står man kvar. Finns det en kö och man behöver stå i den så ställer man sig längst bak, ingen annanstans. Måste man av någon anledning lämna kön så ställer man sig sist när man kommer tillbaka, oavsett om man har familjen eller polarna längre fram. Har man verkligen så bråttom att man måste gå före alla andra är det i alla fall på sin plats att ursäkta sig och snabbt förklara läget innan man tränger sig förbi. Och att han den där killen på ekonomiavdelningen står åttio platser längre fram ger inte dig rätten att ställa dig där också.

Om du är någon av delinkventerna ur scenarierna ovan kan jag bara beklaga. Idiotjävel.

Ja, jag är en grinig jävel men vet ni vad? Det känns rätt bra faktiskt. Imbecillt köbeteende förtjänar att bespottas.

Det är fan inte ens pojklagsmässigt

Jo. Alltså så här. Av olika skäl har jag inte kunnat/orkat uppdatera bloggen på ett tag men nu tänkte jag göra en insats för världsfreden och skriva ett inlägg igen. Som vanligt när jag inte har något speciellt ämne att raljera om lär det väl bli blandat skitsnack. Rock out with your cock out!

De svenska fotbollsdamerna åkte igår ur EM efter en katastrofal insats mot Norge - och jag bryr mig inte. Jag vet knappt vem Kosovare Asllani är mer än att hon var uttagen i nyss nämnda landslag och uppenbarligen på något sätt tillskansat sig epitetet "damfotbollens svar på Zlatan", precis som alla svenska fotbollsspelare med invandrarbakgrund som får någon form av genombrott. Om denna Asllani har det stått spaltmeter i tidningarna. "Mediebojkott", "ung och kaxig", "känner pressen", you name it. Jag skiter i hur politiskt inkorrekt det är men jag kan nästan garantera att ingen jävel egentligen bryr sig om damfotboll! Jag kollar på det som jag ser obskyra sporter i OS - det funkar kanske för stunden men jag känner inte att jag missar något egentligen om jag skulle ha något viktigare för mig. Jag skulle inte byta en svensk seger i VM-kvalet mot Ungern ikväll mot tio svenska dam-VM-guld om jag fick chansen.

Vad är då problemet? Friidrott, skidåkning och en mängd andra sporter blir ju precis lika spännande, intressanta och roliga att följa när det är damer som tävlar. Ja, de gör sämre resultat än herrarna men det spelar ju ingen som helst roll. Robert Kronberg skulle sopa banan med Susanna Kallur på 100 meter häck, ändå ser jag tio gånger hellre ett lopp med Sanna än ett lopp med Robban.

Jag har funderat på det där och det enda jag kommer på är att damfotbollen rent tekniskt och spelmässigt är så väldigt mycket sämre än herrfotbollen. Felpassen är fler, de okontrollerade luftpastejerna är fler och spelsinnet, det syntes igår, är inte alltid det man kan kräva av en landslagsspelare oavsett kön och idrott. Min sambo brukar påstå att om man vill göra mål i en damfotbollsmatch är det bara att slå en höjdboll eftersom målvakten inte når upp till ribban. Det ligger något i det också. Det är helt enkelt en undermålig produkt. Ja, kvinnor är fysiskt svagare än män men det borde väl inte hindra att man utvecklar fin spelförståelse och gott sinne för det taktiska? Att se det svenska spelet igår var bedrövligt. Underläge 0-3 och man måste satsa allt man har framåt - då slår någon ett hyfsat inlägg mot straffområdet och EN ENDA svensk spelare är där, omringad av norskor. En! Det borde ha varit sex-sju stycken, men nej. Man väljer att stå och titta på och hoppas att Victoria Sandell-Svensson ska göra mål (det var hon som trots allt sprang).

Det är inte landslagsmässigt. Det är fan inte ens pojklagsmässigt.

Ungern ikväll då. 1-0 på tilläggstid av Zlatan?

Det blev visst mest damfotboll här nu. Drar på semester i morgon (håll utkik efter mig i publiken på Malta-Sverige på onsdag) och kommer åter vad det lider.

Häpp!

Damn you, Michael!

Expressen trumpetar i dag ur sig en mycket mycket tänkvärd artikel:

"Kändisar gör dig tjock"

Det skrivs i artikeln att en brittisk professor vid namn Michael McMahon gått ut och kallat t.ex. Michael Moore och Kirstie Alley för "farliga förebilder" då de är överviktiga. Vi ska, enligt McMahon, inte enbart skylla på oss själva och vår brist på motion eller taskiga diet utan en stor det av skulden ligger på, just det, feta kändisar.

Jag drog en lättnadens suck. Jag bär själv på 15-20 extrakilon (man brukar säga så eftersom det låter så dåligt att säga att man är tjock) och har hela tiden trott att detta har berott på min egen lättja och min smak för alldeles för onyttig mat. Nu vet jag bättre. Det är Michael Moores fel. Damn you, Michael!

Faktum är att jag, efter att ha uppvisat värden som inte raktigenom var positiva, mer eller mindre fått order av min läkare om att gå ner i vikt, vilket också påbörjats genom regelbundna promenader, mindre småätande och mindre sötsaker (det funkar!) eftersom det tydligen, enligt doktorn, var där skon klämde. Hon har fan ingen aning. Det är ju Michaels fel. Och Kirsties. Och... Peter Harrysons. Jag måste komma ihåg att berätta det vid nästa återkontroll.

Efter sommaren ska jag väga under 90 (ton alltså, inte kilo om någon nu trodde det). Wish me luck!

En PR-eventbyråansvarigs hektiska leverne

Jag känner för att skriva ett blogginlägg. Vad jag inte vet just nu är vad det ska handla om men vi kör väl på så får vi se var vi hamnar till sist.


Jo! SL-gnäll! Det är ju kul!


Jag bor i Täby, är stenrik utan att någonsin ha rört ett finger i onödan, röstar alltid på Moderaterna och skulle garanterat ha backslick om jag hade längre hår. Min far har visserligen köpt en Mercedes åt mig men då min privatchaufför Clarence nyligen blev av med körkortet efter att ha delat ut Lars Wienerbröds senaste album på DC++ och jag själv anser mig för fin för att köra bil och dessutom tycker bensinen är alldeles för billig så måste jag numera åka kommunalt för att komma till mitt jobb som PR-eventbyråansvarig på en PR-eventbyrå belägen mitt på Stureplan. Ja, vi har en filial i Saint Tropez också naturligtvis, det måste jag ju nämna.


För att enklast ta sig kommunalt från Täby in till Stockholm City bör man åka Roslagsbanan till Östra station där man sedan byter till tunnelbanans röda linje in mot stan. Nu är emellertid en bit av Roslagsbanan avstängd för ombyggnad, vilket innebär att man får hoppa av redan i Mörby för att ta tunnelbanan från Danderyds sjukhus i stället.


Danderyds sjukhus är, för den som inte har koll på det, stationen direkt efter Mörby centrum som är röda linjens norra ändhållplats. Det borde alltså inte krävas så himla mycket för att tågen ska komma till Danderyd ungefär enligt den tidsplan som redovisas på tavlorna, typ "14 Liljeholmen 7 min". Ändå lyckas de fan alltid komma för sent. Den sista minuten tar ofta fem minuter, ibland mer. Jag hade förstått om detta hände mot slutet av en sträcka - det kan ju trots allt uppstå fördröjningar på vägen - men vid andra hållplatsen? Skumt.


Nästa fråga: Vad åtnjuter stationer som Gullmarsplan och Roslags Näsby för specialstatus som får tunnelbana/Roslagsbana att allt som oftast göra omotiverat långa stopp just där? Jag ljög tidigare om att jag jobbade på Stureplan. Egentligen sitter jag vid Globen, som råkar vara stationen direkt efter Gullmarsplan på min väg till arbetet. Bor gör jag som sagt i Täby, som råkar vara stationen direkt efter Roslags Näsby när jag åker hem från jobbet. Just på dessa två stationer ser alltså SL någon anledning till att då och då göra extra långa stopp och det retar mig att jag inte har exakt koll på varför. Byter de förare? Tar de pisspauser? Invaderar de Polen? Oh, the questions...


Hellre en sjukamp i handen än tio längdhopp åt skogen

Ja, jag vet. Det har tagit en jävla tid för mig att få arslet ur vagnen och skriva ett nytt blogginlägg. Över en månad faktiskt. Hade jag några läsare innan detta lär jag ha tråkat ut dem och skrämt bort dem med min inaktivitet. Förlåt.


Men nu! Nu känner jag att jag måste gå till attack (som kvällspressen skulle uttrycka saken) mot en av våra folkkäraste (?) idrottare.


Carolina Klüft.


Ni vet hon som slängde en karriär som världsstjärna i en sport (sjukamp) i sjön för att satsa på en karriär som medioker längdhoppare i stället. Hon har
skadat sig (tråkigt naturligtvis) och ser ut att missa friidrotts-VM i Berlin senare i sommar. Detta slås upp stort i samtliga tidningar. Varför? Hon har som jag ser det inte större chans att lyckas i VM än namn som Mattias Claesson eller Jessica Samuelsson. Skulle någon av dessa skada sig och missa VM skulle det på sin höjd leda till en undanskymd notis i tidningen.


Jag är inte dummare än att jag inser att Klüfts popularitet och orimliga medieutrymme beror på att hon har varit en superstjärna (ja, faktiskt) och hållit en nivå som väldigt få någonsin varit nära att uppnå.


Det slängde hon bort. Sjukamp funkade inte längre, nu skulle det hoppas längd eftersom det var roligare. Jag var försiktigt optimistisk till en början; längdhoppet var "Carros" bästa gren i sjukampen och det hände att hon nådde resultat som överträffade de flesta grenspecialisters (om detta skvallrar personbästat 6,97 m). Vidare hade sjukampare som Jackie Joyner-Kersee och nu senast Naide Gomes visat att transitionen mellan grenarna inte var opassande svår (båda har världsmästartitlar i längdhopp).


I Carolinas fall blev läget dock ett annat. Trots specialträning i längdhopp har hon som enbart längdhoppare i princip aldrig kommit upp i de längder hon kunde nå som sjukampare. Hon blev, enkelt uttryckt, en skugga av sitt forna jag.


Propåer om huruvida det kanske vore läge att överväga att byta tillbaka till den gren som gav henne all stjärnglans, alla framgångar och alla sponsorpengar avfärdades. Det var längd som gällde nu, sjukamp fanns inte längre och det var det här som var roligast. Visst, man ska följa sitt hjärta så på det sättet kan jag möjligen ha respekt för Carolinas beslut - men hur fan kan det vara roligare att knappt vara topp-50 i världen i längd än att vara världsetta i sjukamp?


Nä. Jag hoppas skadan läker snabbt och att vi får se "Carro" i världseliten igen, om inte förr så åtminstone till VM i Daegu 2011 och OS i London 2012. Men då i sjukamp. Med tanke på trenden i hennes längdhoppande tror jag nämligen inte att hon någonsin kommer att bli någon VM-medaljaspirant i den grenen tyvärr.


Smoke on the uteservering

För ungefär fyra år sedan infördes rökförbud på krogar och restauranger och det var ett av de bästa förbuden någonsin. Äntligen kunde man gå ut och ta en öl eller äta en bit mat utan att behöva dra i sig en massa giftig rök och sedan komma hem med stinkande kläder. Ändå minns jag att det redan då var ett jävla liv bland rökarna som ansåg sig förföljda och Gud vet allt.


Nu visar en undersökning att en stor del av svenskarna vill att rökning ska förbjudas även på uteserveringar.


En fullständigt briljant idé! Jag har aldrig förstått mig på dessa egoister (det är precis vad ni är) som måste sitta och bolma på sina giftpinnar precis där andra sitter och äter. Det luktar illa, det är skadligt och det är dessutom respektlöst. Ja, jag kan inte se ett enda hållbart argument mot ett rökförbud som det föreslagna.


Det kan dock de stackars rökarna. Det bedrivs "hetsjakt", det talas om "förbudssverige" och även favoritordet "kränkning" kommer med jämna mellanrum upp. Jag tänkte här helt sonika ange de vanligaste argumenten mot ett rökförbud på uteserveringar och bemöta dem.


Argument: Vi rökare har rättigheter också, inte bara skyldigheter!

Ja, rökning är inte olagligt så visst har ni rätt att ta er ett bloss om ni vill, inte tu tal om det. Men är det helt förmätet att, som jag, hävda att en icke-rökares rätt att inte få sin måltid förstörd av någon rökblåsare två bord bort är större än rökarens rätt att suga i sig en cigg vid matbordet? Jag tycker inte det. Rök hemma, i bilen eller på promenaden om ni vill, det skiter jag i, men vad ger er rätten att svina ner en måltid för någon annan?


Argument: Men då borde vi förbjuda folk som fiser, luktar svett, parfym etc också!

Bra där! Men vi är något på spåren ändå tycker jag. När du och jag ska ut och äta, duschar vi då inte innan och tar på oss deodorant etc? Skulle vi inte tycka det vore pinsamt att komma till restaurangen och stinka svett? Blir vi inte generade om vi skulle råka fisa "in public"? Jovisst. Men att stinka rök är helt okej tydligen. Jag förstår det inte.


Argument: Då måste vi förbjuda bilkörning och industrier också, det förorenar luften mycket mer än rökning!

Den andra delen av argumentet är tvivelsutan sann - men genom att anföra det här argumentet gör man i mitt tycke två rätt grova fel. Det första är att man helt frångår saken. Diskussionen handlar om cigarettrök, inte avgaser eller utsläpp. För att klargöra fel nummer två kan vi roa oss med ett enkelt tankeexperiment:


Du sitter på en uteservering och väntar på din mat. Vilken av dessa tankar är det mest sannolikt att du under tiden tänker?


  1. Måste den där människan sitta och blåsa ut sin cigarettrök rakt mot mig? Fattar han/hon inte att det stinker?

  2. Jag kan verkligen inte njuta av att sitta här när jag vet att det just lyfte ett jätteklimatosmart plan med destination Thailand från Arlanda.

  3. Om bara bilarna släppte ut lite mindre avgaser skulle det här vara mycket trevligare.

Svarar du något annat än 1 vill jag påstå att du ljuger. Tvåan och trean är också problem, visst, men inte relevanta för rökförbudsfrågan. På uteserveringen vill jag äta gott och jag vill göra det utan att få luften förpestad av närbelägna rökare. Jag fattar också att man alltid kommer att få i sig luftföroreningar från olika källor vare sig man vill eller inte, men det handlar som sagt inte om det.


Argument: Då borde vi förbjuda alkohol också, det gör lika stor skada som rökning!

Alkohol är skadligt i för hög dos ja, så långt håller jag med. Men ingen mer än jag får i sig alkohol av att jag sitter och tar en öl på en uteservering (något jag gärna gör, för övrigt). Inte förpestar jag luften för någon annan heller.


Argument: Men man får väl ha en rökavdelning och en rökfri avdelning på uteserveringen då!

Detta känns ungefär lika smart som att ha en pissavdelning och en pissfri avdelning i samma swimmingpool.


Argument: Då borde vi förbjuda allt potentiellt skadligt!

Den svenska "dra allt till det absurda"-sjukan visar sig igen. Det går egentligen inte att förlora med ett sådant argument eftersom det är så absurt att man inte kan försvara sig mot det. I förlängningen är det lite samma sak som att kalla någon för "nazist" om denne yppar synpunkter mot svensk flyktingpolitik. Man drar saken helt till sin spets och utropar sig själv till moralisk segrare - det känns mest lönlöst att ens försöka bemöta. Det vi diskuterar är ett förbud mot rökning, inte ett totalförbud utan ett förbud mot rökning på uteserveringar. Vägen därifrån till att vilja "förbjuda allt" är mycket lång.


Ja ni ser, det här är ett ämne som berör mig. Det finns gott om rökare som tar hänsyn: som går undan när de vill ta ett bloss och som inte röker där de riskerar att andra störs av det. Vore alla rökare sådana skulle den här debatten med all sannolikhet inte existera. Hur man sköter sin egen kropp är i mångt och mycket upp till en själv, men just vad beträffar rökning är det så att den kan verka störande för folk runtomkring, som själva kanske aldrig dragit ett bloss i hela sitt liv. Är det så svårt att lyfta blicken och se bortom sig själv? Ja, för en del rökare uppenbarligen.


Gyllene fotbollsspelarnamn

Tiden är inne att presentera några av fotbollens skönaste namn. Känner jag mig själv rätt kan den här listan få en uppföljare vad det lider (ungefär som här och här) men det tar vi i så fall när det bli aktuellt.

Cock on!

Hristo Stoichkov

"Jaha, och vad är det med det då?" muttrar du nu. Kanske tycker du att Hristo Stoichkov är precis lika öststatsordinärt som Roman Pavlyuchenko, Vladimir Jugovic eller Krzysztof Warzycha. Det må så vara, men man ska här ta i beaktande att den bulgariske superdivans fullständiga namn är Hristo Stoichkov Stoichkov. Japp. Det är han, Eric Djemba-Djemba (som jag funderade på att ha på en egen plats på den här listan) och Boutros Boutros Ghali. Tunga namn!


Scotland Gemmill

Archie Gemmill var inte bara duktig på fotboll, han var dessutom uppenbarligen extra patriotisk till och med med skotska mått mätt. Han döpte således sin son till Scotland. Gemmill junior, som förkortar sitt förnamn till det lite mer ordinära Scot, fick själv en icke oansenlig karriär i vilken han bland annat representerade Skottland i två stora mästerskap.


Argélico Fucks

Brasilianaren körde som så många av sina landsmän med artistnamn, i det här fallet det fullt logiska Argél. Han har blivit känd till stor del genom sitt namn och när han häromåret bytte klubb var nog de engelska tabloiderna mycket stolta över att få dra till med rubriken "Argélico Fucks off to Benfica".


Jan Vennegoor of Hesselink

Förnamnet är på tre bokstäver, efternamnet på ungefär 125 000. Det får sina konsekvenser, speciellt när namnet ska tryckas ovanför numret på ryggen på Jannes matchtröja. Den bilden är tillräckligt för att holländaren ska platsa på den här listan.


Ghost Mulenga

Vi inleder en liten afrikansk sektion på den här listan med att hylla Zambias före detta landslagsmålvakt. Det ligger nära till hands att tro att Spöket injagade stor skräck i sina motståndare under sin karriär som kröntes med landslagsspel under det tidiga 80-talet. Tyvärr lär hans karriär ha tagit slut tämligen abrupt när Ghostbusters kom i ropet.


Doctor Khumalo

Doctor, som är döpt till det nästan lika klassiska Theophilus, ingick i Sydafrikas VM-trupp 1998. Med andra ord behövde ingen landslagsläkare följa med truppen till Frankrike. Khumalo röstades sedemera fram som den 62:a största sydafrikanen i historien och kom att gifta sig med en namibisk skönhetsdrottning. Bra jobbat Theophilus!


Jan-Ingwer Callsen-Bracker

Denne tysk ger dubbelnamnet ett nytt ansikte. Vi har här något så unikt som ett dubbel-dubbelnamn. Det enda som kan toppa detta är om Jan-Ingwer gifter sig med den f.d. skidskytten och uppenbarliga namnsamlaren Simone Greiner-Petter-Memm och paret tar hennes namn och modifierar det lite. Jan-Ingwer Callsen-Bracker-Greiner-Petter-Memm. Smaka på den. Fick man bara in Jan Vennegoor of Hesselink där på något sätt så... nej, tanken svindlar för mycket. Jag slutar med det här Jansson. Det går inte att hålla på! Det går inte att hålla på!


Du är farlig, ditt äckel!

Häromdagen snubblade jag över det här inlägget på den s.k. konsumbloggen. I kommentarsfältet följde en diskussion om fingerhygien och även sedlar visavi kontokort och en av mina favoriter dök upp. Ni vet en sån där människa som ser integritetskränkningar i precis allt (tolkar jag det som). Signaturen "/j" drog till med följande, som svar till en "Tomas" som skrivit tidigare:

Vad är det för fel på sedlar? Jag vill inte att banken ska ha total koll på var jag handlar när jag handlar och var jag befinner mig.

Jag kunde inte låta bli att skriva ett svar.

Du som skrev kommentar 9 (svaret till Tomas) känns ju mer än lovligt räddhågsen. Tror du banken bryr sig ett skit om var du handlar? Funderat på att börja oroa dig för något som är farligt på riktigt i stället?

Jag vet, jag är dryg och borde väl hålla truten, men jag kan helt enkelt inte med sådana där hobbyparanoida människor som på fullt allvar tycks anta att banken har något intresse av att ha "total koll" på var han/hon handlar.

Nyss såg jag att jag fått ett svar av signaturen Henrik:

Klas-Kristian: Jag oroar mig för dig, ditt äckel, för DU är farlig på riktigt. Totalt oförstående inför begrepp som frihet och integritet för du och din fårskock oss mot ett Orwellskt DDR-samhälle fortare än någon kan ana.

Score! Det där inlägget har banne mig allt. Infantila personangrepp ("äckel") och den värsta sortens integritetshetsande. Bank- och kreditkort har funnits i rätt många år nu och mig veterligen har det aldrig varit någon som råkat illa ut på det sätt "/j" fasar för; tvärtom är det väl så att det är betydligt lättare att få pengar tillbaka efter sådant som bedrägerier och stölder. Då har jag inte ens nämnt hur oerhört mycket mer praktiskt det är än att ständigt behöva gå runt med kontanter.

Det ser inte Henrik. Han ser att bankkort är samma sak som att vi är på väg mot ett övervakningssamhälle á la "1984" (som jag för övrigt inte läst själv men den nämns alldeles för ofta i just sådana här diskussioner) och att jag är "farlig" för att jag är av åsikten att en viss besinning är att föredra. Varför denna ständiga kränkthet? Jag förstår det verkligen inte. Är man nu så jävla rädd för att banken ska retas med en för att man köpt någon dildo på postorder får man väl handla med sedlar då om man tvunget måste. Att ha ett bank- eller kreditkort är så vitt jag vet helt frivilligt.

Henrik förtjänar någon sorts utmärkelse, oklart vilken.

Vem ska jag tro på tro på tro på när...

Jag vet inte riktigt var jag står.

Den sjunde juni är det val till EU-parlamentet. Trots att jag egentligen inte är hyperintresserad av politik känner jag ändå att det är min plikt att rösta, inte minst för att kunna gnälla efteråt ("dom här lallarna röstade i alla fall inte jag på").

Då är frågan vad man ska rösta på.

Piratpartiet har länge legat bra till eftersom jag tycker ganska precis som dem om idiotiska privatpolislagar som Ipred eller det absurda i att industrin, genom sitt branschorgan Antipiratbyrån feat. Henke Pontén, med laglig rätt får skicka ut rena hotbrev till ISP:er som de anser kränker deras klienters upphovsrätt. Jämför det t.ex. med att göra Vägverket ansvarigt för att någon kör ihjäl sig på fyllan. Logiken är inte bristfällig, den finns inte där över huvud taget. Att se till att lag och ordning efterlevs är en sak för polisen och rättsväsendet, INTE för privata företag. Det är min åsikt. Andra branscher har måstat anpassa sig till rådande marknadsförhållanden med tiden medan film- och musikbranschen uppenbarligen tycker sig ha rätt till konstgjord andning för att kunna fortsätta köra sitt race trots att de ligger massvis med varv efter - och beviljats denna. Obegripligt.

Nåväl. Någon kanske vet att jag inte delar den syn som många har på integritetskränkningar (
jag har skrivit om det här på bloggen förut). Jag tycker inte FRA-lagen är odelat dålig, jag skulle välkomna ett omfattande DNA-register i syfte att sätta dit brottslingar, jag blir inte det minsta upprörd över att filmas när jag går på stan och jag tycker att Icas kundanpassade rabatter är alldeles ypperliga.

Piratpartiet är betydligt mer restriktiva på den punkten. Ska man hårddra det är det nog rentav så att jag delar deras inställning till Ipred etc lika mycket som jag inte delar den om integritet. Jag må vara korkad men jag har helt enkelt mycket svårt att köpa de skräckscenarion (ofta med referenser till "1984") som målas upp. Övervakning är i min värld inte enbart av ondo, jag är ännu inte så paranoid att jag tror FRA vill sätta dit mig utan grund, och med de nuvarande premisserna anser jag fortfarande att fördelarna med den övervakning vi har i dag överväger nackdelarna.

Som sagt, frågan är vad man ska rösta på. Ett "etablerat" parti som verkar tycka att införandet av Ipred och den sjuka jakten på "fildelare" - för mig ändå den största politiska stötestenen för stunden - är vettigt eller ett piratparti som jag visserligen håller med om vad gäller Ipred men inte om överdrivet mycket annat?

Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an!

And the "Stupid Business Decision of the Year"-award goes to...

Om det fanns ett pris för korkade affärsbeslut och jag fick ynnesten att dela ut det skulle jag nu åtminstone ha en kandidat klar.


Vi tar det från början: För ganska precis fem år sedan (maj 2004) snubblade jag av en händelse över en sajt med det underliga namnet Audioscrobbler. Det här var under en tid då jag precis fått upp ögonen för punkrock (jävligt många år för sent, jag vet) och det hände ofta att jag med hjälp av diverse fildelningsnätverk och musiksajter letade upp nya och för mig ditintills okända band att lyssna på.


Audioscrobbler var en skänk från ovan. Sajten fungerade helt enkelt så att man laddade ner en liten plugin till sin musikspelare (i mitt fall Winamp). Denna plugin skickade sedan data över vad man lyssnade på till Audioscrobblers servrar där man sedan kunde se statistik över sina lyssningsvanor. Inte nog med det; man kunde också kolla vad folk med liknande musiksmak lyssnade på. Efterhand tillkom också streamade radiostationer, där musik som valdes ut utifrån ens egna lyssnade låtar spelades.


Jag överdriver med all säkerhet inte när jag säger att jag upptäckt fler än 100 "nya" band på det här sättet.


Det var inte bara jag som hittade Audioscrobbler. Sajten, och därmed företaget som drev den, växte lavinartat. Russ och RJ, killarna som startat det hela, fick anställa folk på löpande band för att klara av att hantera sajten i den takt som krävdes.


Efter en tid införlivades Audioscrobbler i Last.fm (länken leder till min alldeles egna musikprofil) och nu vet förhoppningsvis åtminstone en del av er vilken sajt jag menar.


Last.fm-gänget har dock skitit i det blå skåpet nu, och det med besked.


I slutet av mars offentliggjordes det på den officiella Last-fm-bloggen att deras radiotjänst plötsligt skulle börja kosta pengar. Med det har jag inga problem alls, faktum är att jag under de senaste åren varit betalande användare hos Last.fm, men det stannar inte där.


Det kostar pengar att använda radion - om man inte bor i Storbritannien, USA eller Tyskland! Det har visst med rättigheter och reklamintäkter att göra (RJ beskriver i de ovan länkade blogginläggen varför beslutet har tagits) men jag begriper ändå inte hur någon vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är en bra idé att särbehandla användare som råkar bo i privilegierade länder, nästan oavsett affärsmässiga skäl.

Det är fullt möjligt att beslutet är rationellt i grunden - men det jag som användare ser är att jag som svensk inte är lika viktig för dem som jag hade varit om jag vore britt, amerikan eller tysk. Det går på något sätt emot allt som jag trodde Internet stod för. Uttrycket "world-wide web" känns mest som ett smådåligt skämt i sammanhanget.


Nej, det logiska hade givetvis varit att låta alla, oavsett nationalitet, betala för radion. Man hade dels sluppit många av de fientliga reaktioner som (med rätta) det här har givit upphov till och man hade dessutom tjänat mer pengar. Detta hade enligt mig gått alldeles utmärkt att samköra med reklamen; tjänsten i sig är så pass bra att den är värd att betala för oavsett om den är reklamfri eller inte.


Jag har med glädje betalat den årliga summan för att få åtnjuta premiummedlemsstatus på Last.fm. Jag har tyckt att gänget bakom sajten varit värt vartenda öre då de gjort så mycket för en musikidiot som mig. Nu är det slut med det. Jag har 57 dagar kvar på min prenumeration som är betald för knappt 11 månader sedan; efter dessa 57 dagar får de inte ett rött öre till av mig. Andra går ännu längre i sitt avståndstagande och, ja, jag kan inte klandra dem.


Att inte skicka pengar till Nigeria

Sajten 419eater är ganska rolig. Idén med sajten är att folk ska dela med sig av hur de blåser människor bakom s.k. "nigeriabrev" ni vet de där mailen som då och då dyker upp i vilka man ombeds hjälpa någon random arvinge till en avliden afrikansk kunglighet eller ledare att föra över det enorma arvet till ett bankkonto utanför Afrika. Det krävs "endast" en smärre kontant insats för att lösa det byråkratiska och sedan utlovas man en del av arvet (det är fråga om miljontals dollar) som tack för att man hjälpt till.


Pengarna finns givetvis inte utan det hela är bluff från början till slut och de som utför bedrägerierna är oftast inga snälla killar. Folk har hotats, ja till och med dödats, som en följd av samröre med dylika bedragare. De (bedragarna) förtjänar inte bättre än att förödmjukas.


En personlig favorit är den här stackaren som med gnistrande dollartecken för ögonen till och med låter sig tatueras...


Jag har ett tag funderat på att blogga om just den här sajten men att bara göra det i form av ett länktips och inte så mycket mer känns ganska fattigt. Därför tackar jag Flashback, där jag först fann länken till kolumnen jag snart ska komma till, och framför allt Svenska Dagbladets kolumnist Lars Berge för att ha gett mig ny inspiration.


SvD publicerade för ett par dagar sedan en text i vilken Lars Berge på fullt allvar argumenterar för att det är synd om de stackars fattiga bedragarna från Nigeria som får utstå sådana hemska hån från "välfödda västerlänningar". Tydligen är det hela en "ny sorts kolonialism" och de afrikanska bedragarna förtrycks då de "inte ska tro att de får göra anspråk på våra rikedomar".


Vad i hela jävla helvete?


Ja, Nigeria är ett av världens fattigaste länder. Ja, många människor där lever i misär. Är detta de människor som har tillgång till Internet och koll på hur man genomför bedrägerier den vägen? Jag är minst sagt tveksam.


Inte heller tilltalar alla "bestraffningar" som de tilltänkta bedrägerioffren utsätter sina bedragare för mig.


Men att, som Berge, insinuera att det är imperialism när en västerlänning jävlas med en afrikan som helt uppenbart inte har ärliga avsikter är bara för mycket. Det är lika mycket bedrägeri och ett lika stort ofog oavsett bedragarens årsinkomst, hudfärg eller hemkontinent och de förtjänar lika mycket spe som vilken skattemyglande svensk politiker som helst. Att de här "scambaiting"-sidorna fyller andra syften också, såsom att göra bedragarna så upptagna att de kanske lämnar någon annan i fred eller rentav får dem att sluta skicka ut sina brev pga risken för förödmjukelse gör åtminstone för mig att sidorna faktiskt fyller ett mer nobelt syfte än att bara få oss som läser att garva.


Fem skäl att bli anti-antipirat

Det är Ipred. Det är The Pirate Bay. Det är telekompaketet. Det är Piratpartiet. Det är, kort sagt, en jävla soppa alltihop. Själv står jag betydligt närmare Piratbyrån än Antipiratbyrån, mycket på grund av (tack vare?) en del antipiraters osvikliga förmåga att häva ur sig idiotier i parti och minut. Nu kör vi, här kommer de fem sämsta antipiratargument jag hittills har sett:


The Pirate Bay är ena samvetslösa jävla idioter, de publicerade bilderna från förundersökningen om barnamorden i Arboga och tog inte bort dem trots påtryckningar utifrån.


Används av (bl.a.): Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter


Varför argumentet suger?

Förundersökningsprotokoll är, vare sig Hanne Kjöller vill det eller inte, offentliga handlingar som vem som helst kan begära ut. Vill man hänga ut någon för att ha publicerat obehagliga bilder i det här fallet är det åklagarmyndigheten man ska ge sig på, inte TPB. Därtill har TPB själva inte offentliggjort någonting; protokollet (där bilderna ingick) gjordes tillgängligt av en användare på sajten. När folk som inte fattar det hör av sig till TPB gång efter gång och ber dem "ta bort bilderna" (som de själva alltså aldrig har haft på sina servrar) är det inte så underligt att presstalesman Peter Sunde till sist lackar ur och svarar att "det väl var ett jävla tjat". Okänsligt? Jag vet inte. Jag skulle också tröttna efter tusentals hatmail från oinsatta människor som utan att själva tänka efter tror att allt som står i tidningarna är sant.



(Illegal) fildelning är stöld och de som fildelar (illegalt) är tjuvar.


Används av (bl.a.): Jan Guillou

Varför argumentet suger?

Upphovsrättsbrott kan aldrig vara stöld. Ingenting försvinner, vilket det gör om jag stjäl något. Stjäl jag din bil har du den inte kvar. Kopierar jag däremot dina samlade alster med Philemon Arthur and the Dung får du givetvis behålla originalen och kan lyssna på dem precis som förut. Det första är stöld, det andra är det inte. Jan Guillou, som annars verkar göra en grej av att verka beläst, borde också förstå detta. Å andra sidan visar hans synnerligen arroganta och omdömeslösa tirader i den här chatten att han nog dessvärre redan sitter så djupt i skiten att det är lönlöst att ens försöka få honom att kamma till sig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att godtyckligt feltolka termer som har en klar betydelse sedan tidigare endast för att ställa sin egen sak i bättre dager är en smula patetiskt. Olagligt? Ja. Stöld? Nej, nej och åter nej. För helvete.



Tomas Norström (domare i TPB-målet) är inte jävig enligt min bedömning.


Används av: Tomas Norström (domare i TPB-målet)


Varför argumentet suger?

Det är egentligen ganska ledsamt att det får gå till så här. Norström himself är alltså med i flera grupper med namn som "Svenska föreningen för upphovsrätt" tillsammans med flera av målsägandenas advokater. Jag tycker själv det är ganska uppenbart att det åtminstone teoretiskt föreligger en risk för jäv här och att Norström själv borde ha insett detta, speciellt med tanke på att en nämndeman petades av just Norström innan rättegången på liknande meriter, men nej. Norström himself bedömer att han inte är jävig och det är bra så. Det är väl för helvete inte hans sak att avgöra?



Du är en bortskämd barnunge. DRM är en nödvändighet. Försök förstå att man inte alltid kan få som man vill.


Används av: person på ett för mig bekant forum där Ipred och dess konsekvenser diskuterades.


Varför argumentet suger?

Först och främst är jag 28 år gammal och undanber mig bestämt moralkakor, "von oben"-insinuationer om att jag skulle vara bortskämd och en retorik som om man talar till ett litet barn ("försök förstå att..."). Dessutom är min pappa starkare än din pappa, så det så. Dumsnut.


DRM, för er som inte vet det, är en förkortning för Digital Rights Management. Begreppet innefattar bland en del annat kopieringsskydd och kryptering av digitala medier. Ett sätt på vilket DRM kan tillämpas är att man, efter att helt lagligt ha införskaffat en låt digitalt, förhindras att använda den som man vill, exempelvis genom att DRM-skyddet begränsar antalet fysiska enheter man kan kopiera låten till. Det jag vill ha är en fil jag kan göra precis vad jag vill med. Jag vill kunna lägga in den på 100 olika hårddiskar om det skulle behövas och jag vill kunna bränna låten på obegränsat antal bilskivor. Det kan jag om jag rippar mina egna CD-skivor (eller laddar ner låten illegalt för den delen).


Håll fast vid det förstnämnda: att rippa sina egna skivor. Jag äger i dag ett alldeles för stort antal helt lagligt inhandlade skivor. En del av dessa har jag "rippat", dvs lagt in på min dator i MP3-format. Detta är en helt laglig handling och när rippandet är färdigt har jag en ljudfil med precis de egenskaper jag vill ha. Bra kvalitet, funkar i de allra flesta uppspelningsprogram och jag kan kopiera och bränna filen hur ofta och mycket jag vill. Det är precis så jag vill "konsumera" min musik och tekniken för detta finns bevisligen då jag med flera har använt den, helt lagligt, i flera år. Att då avfärda mig med uppfostringsklyschor om att man inte alltid kan få det man vill ha är i mina ögon att skjuta sig i foten med bazooka. Jag har ju kunnat få det innan utan att bryta mot lagen, så varför inte nu? Tekniken finns som sagt; det skulle till och med gå att utplåna mellanstegen att köpa skivor och rippa dem själv, men det finns tydligen ingen marknad för det eftersom bolagen vägrar kompromissa och släppa den överdrivna kontroll de tycker sig ha rätt till i och med det flitiga användandet av DRM. Synd.



Enda anledningen till all uppståndelse kring The Pirate Bay är att "fildelarna" inte vill betala för sig.


Används av (bl.a): Liza Marklund


Varför argumentet suger?

För att det helt enkelt inte är sant utan bara ytterligare ett patetiskt sätt av antipiraterna att försöka ta billiga poäng i debatten. Liza Marklund kanske är sugen på att förklara varför 100 000 personer registrerat sig för The Pirate Bays anonymiseringstjänst "Ipredator". Denna tjänst kommer enligt uppgift att, just det, kosta pengar. Folk verkar vilja betala för den. Enkelt uttryckt kan man alltså hävda att människor är beredda att betala för att använda en tjänst som The Pirate Bay. För egen del skulle jag definitivt kunna slanta upp en månatlig summa för den ynnesten (om tjänsten sedan heter The Pirate Bay eller någonting annat är oviktigt, det är utbudet och den totala DRM-lösheten som tilltalar i alla fall mig).


Jag säger inte att det inte finns folk som inte vill betala för sig (tre "inte" i samma sats där, imponerande!) men att avfärda hela debatten med motiveringen att alla som inte gillar Ipred är snåla parasiter är ovärdigt. Det enda positiva är väl då möjligen att min grundmurade aversion mot Liza Marklund i och med alla hennes klavertramp i den här debatten på sistone känns ännu mer motiverad.


Det är inte min grej att äta påskchoklad

Två kvällstidningsrubriker har fångat mig.

Den här artikeln nådde man genom att klicka på en länk med följande rubrik:

"Det är inte min grej att vara ful" (ett citat av Carolina Gynning, reds anm.)

Nej Carolina, din grej är, som vi alla vet, att vara världens sämsta programledare. Allvarligt, hur man som programansvarig på en TV-kanal kan anställa den människan som programledare är att mysterium av samma dignitet som Bermudatriangeln. Du är kass Carolina. Kass!

Rubrik nummer två leder till den här artikeln, i Expressen:

Barnarbetare gör din påskchoklad

Min fråga är helt enkelt: hur i helvete vet Expressen det? Och om det nu är sant, är det därför massproducerad påskchoklad oftast smakar skit? Lär ungarna göra kvalitetsgodis för bövelen.

Glad påsk på er!

Lätt packad framför jag mitt fordon

Ishockeyspelaren Andreas Salomonsson i Modo har tydligen torskat för rattfylleri. Oerhört korkat av honom och det är helt logiskt att han gör omedelbar avbön via ett pressmeddelande. Körkortet ryker och skammen får Salomonsson helt enkelt lära sig leva med. Jag har svårt att tycka synd om honom.


Mindre logisk är förekomsten av ännu en, vad jag inbillar mig, svensk paradgren: långsökta kopplingar.


I SVT:s "Sportnytt" alldeles nyss fick en Anna någonting från nykterhetsrörelsen IOGT-NTO yttra sig rörande fallet Salomonsson och tidigare fall av rattonyktra idrottsmän (ett antal sådana har uppdagats det senaste året).


Anna delgav oss genast sin visdom. Idrottsrörelsen måste "verkligen ta tag i det här" då det "finns en kultur av alkoholkonsumtion framför allt kring fotboll och ishockey". Vidare var det enligt Anna ett gravt oskick att som idrottsklubb ha matchdräkter med reklam för företag som säljer alkoholhaltiga drycker (här visades bilder på AIK:are med "Åbro" tryckt på sina tröjor). Alla som känner mig, och säkert många som inte känner mig, vet att det ska jävligt mycket till för att jag ska försvara AIK då jag inte hyser särskilt varma känslor för den klubben, men just i det här fallet står jag på deras sida snarare än IOGT-NTO:s.


Anna fortsatte med att ondgöra sig över att det minsann serveras alkohol till publiken på idrottsevenemang. Så vitt jag vet är det starkaste man kan köpa på t.ex. en elitseriematch i ishockey folköl. Ibland finns inte ens det utan endast lättöl. Hur det ser ut i VIP-loger och dylikt har jag dålig koll på eftersom jag inte är tillräckligt viktig för att hänga där men jag antar att spriten flödar.


Logik enligt IOGT-NTO: om idrottsrörelsen "tar tag i detta" (dvs förbjuder alla ovan nämnda företeelser) kommer alkoholkonsumtionen, och därmed rattfylleriet, bland idrottsmän och idrottsintresserade att minska betydligt.


Innebär det att en massa hockeyfans nu kommer att sätta sig och köra packade med berått mod bara för att en av deras stora idoler bevisligen har gjort så? Den kopplingen känns ungefär lika logisk.

Jag tycker att rattfylleri är ett av de värsta trafikbrott man kan begå och har inga problem med att rattfyllerister tilldöms grova straff. Jag förstår till exempel inte varför det ska spela så stor roll om man kört ihjäl någon på fyllan eller inte när påföljd för rattfylleri ska bestämmas - det handlar ju ofta bara om tillfälligheter.


Men inbilla mig inte att ölreklam och folkölsservering i samband med idrott är orsaken till att idrottsmän kör onyktra. Orsaken är att de är lite lite dummare än oss som har vett att inte köra om vi inte är säkra på att alkoholen gått ur kroppen, något som jag tror att inte ens IOGT-NTO kan ändra på.


Fast ja.. det är väl som vanligt någon annans fel antar jag.


Någon typ av lista

I dag är jag för lat för att hitta på något eget så jag stal helt Monica en idé av en av mina trogna läsare (hon har en egen blogg förresten). När ni har läst det här inlägget kommer ni att känna mig bättre än jag känner mig själv.

Rock out with your cock out!

Nämn något som gjorde dig glad igår: Salamipizzan jag åt till middag var ganska god.

Vad gjorde du kl 08 imorse:
Vaknade av att jag hörde mig själv snarka och insåg att tjejen i sätet snett emot mig också hört det. Hon såg ganska road ut. Men vad ska man göra på pendeltåget om inte sova?

 
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kollade flygbusstider. 

Det sista du sa högt:
"Galaxer i mina braxer" precis nu, bara för att kunna skriva det här.

Det senaste någon sa till dig: "Va?" (som svar på ovanstående)

Vad har du druckit idag:
Två glas vatten, 33 cl Coca Cola samt en halvliter belgisk folköl som de hade extrapris på i min lokala Ica-butik. Den smakade inte så mycket. Ölen alltså, inte butiken.

Vad var det senaste du åt:
Bayersk bratwurst (äkta!) med pommes frites och stark ketchup.

Vad var det senaste du köpte: Bayersk bratwurst, pommes frites, bröd och öl på Ica tidigare ikväll.

Vad är det för färg på din ytterdörr:
Vit?

Vad är det för väder hos dig nu:
Totalt jävla mörker.

Godaste glassmaken:
 Lejonet & Björnens chokladglass. Märket är mycket viktigt! Om tyska skrivregler hade gällt i Sverige hade det förresten stått "glasssmaken" med tre S.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Fan vet.

Sover du tungt
: Är Peter Harryson överviktig?

Drömmer du mardrömmar:
 Inte ofta men visst har det hänt. En gång drömde jag att Mona Sahlin blev statsminister. 

Trivs du med ditt jobb:
Faktiskt.

Favoritklädsel:
Jeans, munkjacka, skatepjuck och min jättetrendiga keps. Och så en rosa latexdräkt ovanpå det. Sexigt.

Favoritlåt just nu: "Riot on Broad Street" med The Mighty Mighty Bosstones. Fråga mig igen i morgon och jag kan ha bytt.  

Vad ser du om du tittar till höger:
 Min sambo sittandes i soffan knappandes på sin dautor.

Vad gör dig glad just nu:
Semester.

Vad ska du göra härnäst:
Titta på det senaste avsnittet av "Amazing Race", förmodligen från sängläge.

Höger- eller vänsterhänt:
Ja.

Humör just nu:
 Extrem ilska.  

Favoritgodis
: Vita kexchokladbollar från den där godisaffären precis bredvid Filmstaden Sergel.

Kläder just nu:
Jeans och T-shirt och så en rosa latexdräkt ovanpå det. Sexigt.

Sommarplaner:
Jobba och resa, oklart vart.

Hur många kuddar sover du med:
Två, annars vaknar jag med huvud- och/eller nackont.

Spelar du något instrument: Inte nu för tiden, nej.

Morgon eller nattmänniska:
Nattmänniska, tveklöst.

Vad är viktigast för dig:
Att pappsen köper en Canada-Goose-jacka åt mig i 18-årspresent. Annars döööör jag, typ.

Är du kittlig:
 Jag vet inte, men antagligen. 

Snarkar du:
 Som ett jävla sågverk.  

Stjärntecken:
Lejon.

Äckligaste insekten:
Trollslända.

Längtar du mest efter just nu: Min förestående invasion av Polen.

Polen ja. Dit, närmare bestämt till Krakow, drar jag samt sambo i morgon. Åter på söndag. Bloggen upphör med andra ord att uppdateras i ett par dagar.

Hej då. Ha så kul på jobbet!

Kronmongon vs Kronfågel

Brukar du roa dig med att plantera glasbitar i kyckling som senare ska levereras ut i butiker? Eller sympatiserar du, eller kanske till och med bara en pytteliten del av dig, med de individer som placerat ut glasbitarna?


I så fall föraktar jag dig. Du är en jävla idiot och jag hoppas du aldrig får några barn då du helt klart tycks bära på en ofördelaktig genuppsättning. Skulle denna spridas vidare till kommande generationer vore det att likställa med att ta mänskligheten ett steg närmare total undergång. Vill du verkligen ha det på ditt samvete?


Ja just det, Kronfågel har drabbats av ännu fler glasincidenter. Därav denna lite ondsinta inledning.


Mig veterligen har ingen "tagit på sig ansvaret" för detta sabotage. Vi kan ju stanna där: "tagit på sig ansvaret". Vart hör man annars det uttrycket användas? Jo, efter terrorattacker och självmordsbombningar. Hizbollah gillar till exempel att "ta på sig ansvar" för attentat, detsamma gällde IRA på sin tid. Al-Qaida. The Judean People's Front. Organisationer med terroriststämplar.


I Sverige finns lyckligtvis inga religionsbetingade spänningar av den kaliber som föder terrorgrupper. Vad gör då de vilsna ungdomarna för att få utlopp för sina aggressioner? Vissa blir nazister och roar sig med att sparka på invandrare. Andra inbillar sig att de "är" den fotbollsklubb de stödjer och ser det som sin uppgift att spöa skiten ur likasinnade motståndarsupportrar utan att inse att i princip alla (även mer fredliga supportrar på den egna sidan) i grund och botten ser ner på dem (men av förståeliga skäl håller käften om det). Ytterligare några andra skaffar motorcyklar och skinnvästar och börjar senare "kriga" mot andra grupper motorcykelburna skinnvästfetischister.


Andra blir "aktivister". Visst låter det mycket bättre än "sabotörer"?


Det ligger nära till hands att tro att s.k. "djurrättsaktivister" (ni vet de där ljushuvudena som släpper ut minkar mot en säker död) ligger bakom dessa glasincidenter. De sitter där, ett gäng oduschade tjejer och killar med hög andel piercings, dreadlocks och/eller palestinasjalar, och är jättenöjda med sig själva. Förmodligen tycker de att de har bidragit till att "skapa debatt" och att "handling är bättre än ord". Någon av de manliga medlemmarna hade möjligen en tillstymmelse till stånd vid tillfället.


För ett par månader sedan såg jag på "Insider" med Robert Aschberg på TV3. I programmet granskades bl.a. djurrättsaktivister. I det fallet handlade det om en pälshandlare i Stockholm som vid upprepade tillfällen fått sin butik vandaliserad och dessutom fått hotbrev skickade till sig. Hotbrev hade också skickats till mannens döttrar.


En stackars tjej intervjuades i egenskap av medlem i en djurrättsaktivistgrupp. Hennes åsikt gick ungefär ut på att det var pälshandlarens fel att hans familj blev hotad eftersom han borde inse att det han livnär sig på får konsekvenser. Detta och flera andra liknande uttalanden gjorde att jag sedan det programmet tycker så gränslöst illa om djurrättsaktivister att det är rent ut sagt... gränslöst. Mongon.


Då ska vi inte ens prata om AFA. Argh. De förtjänar förmodligen ett helt eget inlägg - men innan jag skriver det ska jag nog ta på mig en rånarluva, gå med i något demonstrationståg, sparka sönder några skyltfönster och avsluta med att kasta gatstenar på polisen.


Men först ska jag hem till Rickard Olsson och vaxa bikinilinjen. Fnizz!


Tidigare inlägg Nyare inlägg