Sillpizza

Imorgon är det lördag. Denna lördag kommer till stor del att tillbringas i Stockholm, närmare bestämt på Stockholm Beer Festival ute i Nacka Strand. Denna ölmässa har blivit något av en tradition att besöka en gång om året för mig, brorsan och ett par kompisar hemifrån. Jag räknar med att dricka en hel del gott öl och, det går inte att komma ifrån, några onda öl.

Onda öl? Ja, för mig är det med öl som med film. Ju fler experter som uttalar sig gillande och ju fler utmärkelser varan får, desto sämre tycker jag generellt om dem. Undantag finns givetvis men jag tycker t.ex. att allt som Jämtlands Bryggerier (som konsekvent vinner massor av olika priser för "bästa öl") tillverkar smakar kattpiss, precis som jag tycker att en film som "Fight Club" är komplett värdelös.

Ge mig en Kronenbourg, en god ölkorv och en pubertal collegefilm av "American Pie"-typ så är du min för evigt. Typ.

Zlatan har blivit pappa. Har detta undgått någon? Inte mig i alla fall och jag har verkligen försökt att inte läsa om det.

När diverse journalister och redaktörer (framför allt för kvällstidningar) ibland får frågor av läsare om varför deras tidningar publicerar så mycket skvaller heter det ofta lite sarkastiskt att "vadå, vi vet ju att ni vill läsa det".

Jag kan här och nu helt ärligt säga att jag skiter fullständigt i om en kändis blir förälder, eller vem som är tillsammans med vem. Det finns något skrämmande i det faktum att folk, på fullt allvar, är så intresserade av känt folks privatliv. Det kan handla om Zlatan, kungafamiljen, Big Brother-Linda eller någon annan - vad är det för människor ovan nämnda kvällstidningsmänniskor syftar på när de säger att de vet att "vi" vill läsa om det här? Är folks egna liv så ointressanta att de måste granska andras för att nå tillfredsställelse?

Jag tycker det är läskigt. Om någon som läser detta är skvallerjournalistikkonsument och vill förklara tjusningen med detta går det alldeles utmärkt att skriva en kommentar. Jag blir knappast omvänd men det vore intressant att ändå få försöka förstå fenomenet en gång.

Jag har varit ute med bilen en del på senaste tiden, bland annat på två anställningsintervjuer varav den ena var i Kista. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg passade jag då även på att hälsa på min bror och luncha med honom. Min bil ställde jag i Kista Gallerias väl tilltagna parkeringshus. P-platserna är där formerade enligt bilden nedan:

Med andra ord: de är utformade så att det ska gå lätt och snabbt att parkera och minst lika lätt och snabbt att backa ut från sin parkering. Detta eftersom det då och då är ganska mycket trafik i garaget och att möjligheten att snabbt parkera och köra ut då blir viktigare. Ibland (som när jag var där) är det dock gott om lediga platser. Vad vissa då gör är att de kör in på en plats, fortsätter över mittlinjen och sedan ställer sig framför densamma, med fronten åt "fel" håll. Jag gör ofta så på "vanliga" parkeringar, där platserna är rektangulära, men i det här fallet  krävs en 120-130 graders sväng för att köra ut åt rätt håll.

Nog går det väl både lättare och snabbare att parkera på "rätt" sida och backa ut som man "ska" än att välja lösningen ovan?

Dagens blogginlägg innehåller för övrigt hela åtta citationstecken. Grymt!

Zlatan tackar nej till landslaget i några matcher. Rent spontant känns det som om han därigenom gör förbundskaptenerna en tjänst. Sanningen är att han inte direkt har rosat marknaden på sistone. Visst, han gjorde mål i Serie-A-premiären men jag och många med mig anser ändå att han har mer att bevisa i nuläget.

Elmander och Allbäck från start, någon? De är Sveriges bästa anfallare just nu och bör få spela från start - med eller utan Zlatan i truppen.

Det är tisdag. Imorgon ska jag på anställningsintervju i Kista av alla ställen. Tio mil enkel resa med monstersaaben. Lär bli lunch på Food Court i Kista Galleria med min där hemmahörande bror. Ja han bor inte i gallerian utan i en av studentbostäderna ovanför, men ändå.

Tänkte annars mest påtala det trevliga med programmet "Amazing Race" som sänds på Kanal 5 klockan 17 måndag till torsdag. Tolv lag reser omkring i världen och utför olika uppdrag, sista laget varje etapp slås ut och till sist är bara ett lag kvar. Detta lag vinner en miljon dollar och det vore ju oerhört kul att ha så mycket pengar. Att sedan dessutom få dem genom att resa och utföra uppdrag som åtminstone ibland verkar grymt roliga gör det inte mindre angeläget.

Jag antar att det jag försöker säga är att om detta programformat någonsin kommer till Sverige kommer jag vara den första att söka. Dokusåpor i övrigt (antar att detta ändå på något sätt kvalar in som en sådan) har jag inte särskilt mycket till övers för, speciellt inte sådana där deltagarnas enda merit är att de gör "bra TV" (har långt blont hår och silikonbröst i tjejernas fall, är spänniga i killarnas fall och har IQ en bra bit under medel i båda fallen) som t.ex. Big Brother. Ser du sådant regelbundet och anser dig få ut något av det är din definition av "bra TV" inte direkt lik min.

Jag gjorde för ett litet tag sedan ett sånt där webbtest i syfte att få reda på vilka partier jag sympatiserar mest respektive minst med inför det stundande riksdagsvalet.

Jag är tydligen noll procent vänsterpartist. Dagen är räddad!