Skandalchocksensation
Detta är en s.k. "länk".
Jag har egentligen inte så mycket att säga om "artikelns" innehåll mer än att jag nu förstår ännu bättre varför Zlatan hyser ett sådant agg mot media.
Vill vi verkligen läsa den här sortens skräpartiklar?
Jag vill också passa på att här och nu nominera Expressens Lars Wiklund till Stora Journalistpriset.
Jag har egentligen inte så mycket att säga om "artikelns" innehåll mer än att jag nu förstår ännu bättre varför Zlatan hyser ett sådant agg mot media.
Vill vi verkligen läsa den här sortens skräpartiklar?
Jag vill också passa på att här och nu nominera Expressens Lars Wiklund till Stora Journalistpriset.
Mjau
Här är en länk.
Länken leder till kommentarssidan för det första inlägget någonsin i denna blogg. Som synes finns en kommentar där, skriven av någon som heter Tindra. Det har visat sig att Tindra är en - hund.
Roligt med djur som bloggar. Så kul att jag här och nu tänker låta min katt Lillis få delge oss sina tankar och känslor kring det som händer i världen.
Mjau, Mjau mjau mjau. Mjaaaau! Mjau. Mjau? Mjau mjau. Mjaaaau.
Äh, det här fungerar ju inte. Han får inte ur sig någonting begripligt alls. Han rörde inte ens tangenterna utan han bara jamade och jag har försökt citera. Det är uppenbart att Lillis, trots idog tangentbordsträning, ännu inte klarar av att skriva egna blogginlägg. Om du läser det här Tindra kan du väl tala om hur du lärt dig handskas med tangentbordet?
För det kan väl inte vara så att det inte alls är en hund som skrivit Tindras inlägg?
Länken leder till kommentarssidan för det första inlägget någonsin i denna blogg. Som synes finns en kommentar där, skriven av någon som heter Tindra. Det har visat sig att Tindra är en - hund.
Roligt med djur som bloggar. Så kul att jag här och nu tänker låta min katt Lillis få delge oss sina tankar och känslor kring det som händer i världen.
Mjau, Mjau mjau mjau. Mjaaaau! Mjau. Mjau? Mjau mjau. Mjaaaau.
Äh, det här fungerar ju inte. Han får inte ur sig någonting begripligt alls. Han rörde inte ens tangenterna utan han bara jamade och jag har försökt citera. Det är uppenbart att Lillis, trots idog tangentbordsträning, ännu inte klarar av att skriva egna blogginlägg. Om du läser det här Tindra kan du väl tala om hur du lärt dig handskas med tangentbordet?
För det kan väl inte vara så att det inte alls är en hund som skrivit Tindras inlägg?
Rövgalan?
Aftonbladet kör en artikelserie som heter "Rädda kvinnohjärtat". Tydligen är det så att hjärtinfarkt tidigare har betraktas som en manssjukdom men att man nu tycks ha upptäckt att även kvinnor kan drabbas av detta. En applåd här tycker jag.
Är det viktigare att rädda kvinnors hjärtan än att rädda mäns? Hade det inte varit smidigare att kalla serien "Rädda hjärtat" eller liknande? Som det är nu ger det en smak av att det minsann är jättesynd om kvinnor som drabbas av detta (det är det givetvis) men att man mer eller mindre skiter i att det också finns män som drabbas.
Detta känns ungefär lika fånigt som "Rosa bandet" med "Bröstgalan" och allt vad det nu hette. Missförstå mig rätt, jag har inget emot insamlingar för cancerforskning eller att människor bidrar och/eller visar sympatier för detta, men varför avgränsa sig till en enda cancersort (bröstcancer)?
En teori är att det skulle bli ofrivilligt komiskt att göra samma grej för prostatacancer ("Bruna bandet", "Rövgalan"), och då nämner jag inte ens att detta skulle ge upphov till precis samma problem men åt andra hållet (inkludera män, exkludera kvinnor).
Hur skulle det vara om man såg till att insamlingarna/galorna/artikelserierna i stället kunde komma till nytta för båda könen?
Är det viktigare att rädda kvinnors hjärtan än att rädda mäns? Hade det inte varit smidigare att kalla serien "Rädda hjärtat" eller liknande? Som det är nu ger det en smak av att det minsann är jättesynd om kvinnor som drabbas av detta (det är det givetvis) men att man mer eller mindre skiter i att det också finns män som drabbas.
Detta känns ungefär lika fånigt som "Rosa bandet" med "Bröstgalan" och allt vad det nu hette. Missförstå mig rätt, jag har inget emot insamlingar för cancerforskning eller att människor bidrar och/eller visar sympatier för detta, men varför avgränsa sig till en enda cancersort (bröstcancer)?
En teori är att det skulle bli ofrivilligt komiskt att göra samma grej för prostatacancer ("Bruna bandet", "Rövgalan"), och då nämner jag inte ens att detta skulle ge upphov till precis samma problem men åt andra hållet (inkludera män, exkludera kvinnor).
Hur skulle det vara om man såg till att insamlingarna/galorna/artikelserierna i stället kunde komma till nytta för båda könen?
Gravidchock
Här finns en länk.
Jag har läst artikeln som länken leder till och förstår i ärlighetens namn inte varför man ska bli upprörd över den påstådda diskriminering som Anna i artikeln utsatts för.
Denna Anna hade alltså sökt ett vikariat hos Försäkringskassan. Vikariatet sträckte sig över sex månader. Uppenbarligen har Anna viss talang för att skriva CV eftersom arbetsgivaren blev intresserad och kallade henne till en intervju.
Det är här det börjar: Anna berättar under intervjun att hon är gravid och att födseln beräknades ske ungefär fyra månader senare. Med andra ord skulle det vara omöjligt för Anna att fullfölja vikariatet, något som också Försäkringskassan insåg och således valde att ge vikariatet till en annan sökande. Detta uppfattar nu Anna, och tydligen också Aftonbladet, som diskriminering.
Mina frågor är följande:
Inser man inte själv att det är rätt korkat att söka ett jobb som man rimligen inte kommer att kunna slutföra?
Kan detta vara en lukrativ affärsidé för gravida kvinnor? Anna ersattes med 25000 kronor av Försäkringskassan för "diskrimineringen".
Anna uttalar sig själv i slutet av sin artikel:
"Men barn måste ju komma till. Och om inte det blir slut på den här diskrimineringen kommer kvinnor alltid att hamna i bakvattnet och ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden."
Bra tänkt. Det är väl ändå en helt annan sak att bli gravid medan man är anställd än att bli det medan man söker arbete och gå in för att ta ett jobb som man vet att man inte kan slutföra.
Till sist, glöm inte detta: Det är alltid någon annans fel!
Jag har läst artikeln som länken leder till och förstår i ärlighetens namn inte varför man ska bli upprörd över den påstådda diskriminering som Anna i artikeln utsatts för.
Denna Anna hade alltså sökt ett vikariat hos Försäkringskassan. Vikariatet sträckte sig över sex månader. Uppenbarligen har Anna viss talang för att skriva CV eftersom arbetsgivaren blev intresserad och kallade henne till en intervju.
Det är här det börjar: Anna berättar under intervjun att hon är gravid och att födseln beräknades ske ungefär fyra månader senare. Med andra ord skulle det vara omöjligt för Anna att fullfölja vikariatet, något som också Försäkringskassan insåg och således valde att ge vikariatet till en annan sökande. Detta uppfattar nu Anna, och tydligen också Aftonbladet, som diskriminering.
Mina frågor är följande:
Inser man inte själv att det är rätt korkat att söka ett jobb som man rimligen inte kommer att kunna slutföra?
Kan detta vara en lukrativ affärsidé för gravida kvinnor? Anna ersattes med 25000 kronor av Försäkringskassan för "diskrimineringen".
Anna uttalar sig själv i slutet av sin artikel:
"Men barn måste ju komma till. Och om inte det blir slut på den här diskrimineringen kommer kvinnor alltid att hamna i bakvattnet och ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden."
Bra tänkt. Det är väl ändå en helt annan sak att bli gravid medan man är anställd än att bli det medan man söker arbete och gå in för att ta ett jobb som man vet att man inte kan slutföra.
Till sist, glöm inte detta: Det är alltid någon annans fel!
