Buffalo
Buffalo buffalo Buffalo buffalo buffalo buffalo Buffalo buffalo.
Ja, det är en helt korrekt mening.
Svenska för dummies, del 2
Shim
I en enkät publicerad i gårdagens nummer av den anrika tidningen Metro fanns t.ex. en 18-årig flicka med det osannolika förnamnet Sunshine, följt av ett vanligt svenskt son-namn. Sunshine. Exakt hur tänker man när man döper sin dotter till det? Vore detta USA skulle jag direkt dra trailerpark-paralleller men nu råkar det vara en Atlant i vägen för att den parallellen ska kännas motiverad.
Enligt en artikel i dagens Expressen är Sunshine inte ensam om att ha ett skumt namn, eller vad sägs om Iggie (en tjej, döpt efter Iggy Pop), Emone (också en tjej), Sinna (funkar väl ändå okej) och Shim (en kille, kul med ett namn som enligt artikeln är en sammanslagning av "she" och "him" då föräldrarna från början inte visste vilket kön deras avkomma skulle få - och valde ett namn som borgar för en lyckad karriär som dragqueen).
Tidigare har jag stött på namn som Maximuz, Deztiny, Zebasthian, Kimberly och Plutten. Vad är det för fel på vanliga namn som Kenneth, Rolf Larsson eller Wilmut? Nej, tanken föräldrarna har när de namnger sin telning på ett udda sätt är troligen att "vår lilla son/dotter minsann inte ska vara som alla andra". Störtlöjligt.
Listor är kul. Här kommer en till, nämligen Sillpizzas lista över saker att tänka på när du namnger ditt barn.
H och Z kan vara användbara bokstäver. Eller ja, åtminstone H (kan faktiskt inte komma på ett enda exempel på förnamn där ett Z känns motiverat). Tanken på en Enrik eller en Ans känns bisarr. Däremot känns ej vedertagna förvanskade stavningar av namn mest onödiga. Varför döpa sin son till Zebasthian när Sebastian funkar precis lika bra? Vad är vitsen med att döpa sin dotter till Zandra (har även sett varianten Candra, med precis samma uttal) när Sandra känns betydligt vettigare? Vill man verkligen bidra till att den första korrekta mening ens barn lär sig är "nej, jag stavar inte så"?
Sagan om Ringen kanske är bra, vad vet jag? Men är den verkligen så bra att du måste döpa dina ungar till Galadriel, Arwen, Eowyn och/eller Legolas?
Anglicismer besudlar språket, på gott och ont. Ett tydligt exempel på när de är av ondo är när Bradley, Ashton, Britney och Brooklyn börjar i samma lågstadieklass som lille Wilmut. De fyra förstnämnda kommer troligen att växa upp till tribaltatuerade storrökare, precis som sina föräldrar. Wilmut däremot kommer att bli statsminister och sedemera härskare över universum, ty han besitter talanger som vi vanliga dödliga endast kan drömma om.
Unika namn är nog roligare för föräldrarna än de är för barnen, som trots allt är de som måste dras med namnen i slutändan. Tänk själv att heta Trollslända eller Xerxes-Muhammed och behöva motivera det inför en mobbinghungrig kull sjuåringar som man ska gå i samma klass som i åtminstone tre år. Inte så jävla kul eller hur?
Tindra är ett verb, inte ett namn. Är det möjligen så att det vi ser i och med dess popularitet som namn är en början på en ny trend? Kommer vi att få se småtjejer som heter Tvätta, Halshugga, Hetsäta och Knarka inom några år?
Ett sista tips: går ni in på www.birthday.se och söker på efternamnet "Måntroll" får ni tre miljarder extraliv.
Namnkunnig
Jag är inte speciellt namnkunnig. Faktum är att jag bara kan ett enda namn, nämligen Wilmut. Om Kenneth är ett namn, vilket jag länge betvivlat (jag tror det kan vara någon sorts anka), kan jag två. Detta skulle dock inte ändra något. Jag läste någonstans att man bör kunna minst tre namn (fyra för VG) för att betraktas som namnkunnig.
Min definition av namnkunnig skiljer sig från sportkommentatorernas. Där verkar ordet användas i betydelsen "någon vars namn många känner till". David Beckham t.ex. är namnkunnig (det är han förvisso enligt min definition också; snubben kom trots allt på namn som Brooklyn, Romeo och Massachusetts) medan den obskyre och allmänt avskydde holländske fotbollstränaren René "Dynghögen" von van der Vlijselaar inte är särskilt namnkunnig. Nu beror detta troligen på att det är ett namn jag precis kom på och att han alltså inte finns i verkligheten men min tes framgår trots det med all önskad tydlighet.
Eller gör den det? Vad fan var det jag ville med det här inlägget ijenkligen?
Jag vill förresten minnas att första gången jag hörde ordet användas i sportkommentatormeningen var det Andrei Kanchelskis, då i Manchester United, som omnämndes som namnkunnig.
Ego Girl
Det tycks råda någon uppfattning att "hon Gynning, hon är minsann inte som andra dokusåpablondiner". Visst, jämför man henne med den överallt närvarande Linda Rosing framstår Gynning förvisso som en kandidat för kommande nobelpris men det gör å andra sidan det urdruckna mjölkpaketet som står på bordet i vårt vardagsrum också så det säger kanske inte så mycket.
Personligen finner jag Gynning högst enerverande. Att tala i normal samtalston är en förmåga hon inte tycks besitta, utan allt hon säger (och det är en del) halvskriks fram med ett konstant röstläge. Jag kan inte se att hon är varken speciellt mycket bättre eller speciellt mycket sämre än andra f.d. dokusåpastjärnor (Rosing återigen undantagen).
Nu till betydligt pinsammare angelägenheter: Ja, jag följde "Big Brother" under säsongen då Gynning medverkade. Kanske var det där min bild av henne som grundmurat osympatisk byggdes upp. Jag vill minnas hur hon, trots upprepade tillsägelser och varningar om kollektiv bestraffning, fortsatte babbla på engelska med sin "pojkvän" Olivier. Jag vill minnas att hon vid mer än ett tillfälle talade om hur mycket hon hatade "this fucking house" (just de tre orden lät ganska roliga uttalade på malmöamerikanska) och att hon någon gång sa att hon inte skulle bli ledsen om vissa av de andra deltagarna avled. Ändå började alla från sprängkåta fjortispojkar till arbetslösa fjortismorsor tycka om henne så till den milda grad att hon röstades fram som vinnare.
Man kan i korthet sammanfatta min åsikt som följer: Någon ny André Pops lär hon aldrig bli.
Wilmut & co
Dagens inlägg ska handla om maffian, men inte vilken maffia som helst utan barnvagnsmaffian!
Först och främst: Barn är bra. Åtminstone en del av dem. Jag själv var t.ex. väldigt bra när jag var barn. Betydligt bättre än nu när jag bara är en bitter stackare som beklagar mig i en fjantig blogg på det fjantiga Internet. Lägg därtill det faktum att om folk inte skaffade barn skulle mänskligheten inte fortleva så särdeles länge till. Det är alltså inte barnen som sådana jag vänder mig mot.
Men.
Barn kräver vagnar! Det är inget fel i det heller. Däremot, och här brister det enligt min erfarenhet hos alltför många mammor (ja, det är främst mammor även om pappor är skyldiga i enstaka fall) tar barnvagnar plats. Ofta ganska stor plats. Detta hindrar dock inte grupper av mammalediga barnvagnschaufförer att gladeligen gå flera i bredd på ett redan dessförinnan smalt område avsett för fotgängare. Ofta får man göra en lov ner från trottoaren för att komma förbi. Smådrygt. Gå på led i stället.
Ibland, framför allt på ställen såsom caféer och restauranger, måste barnvagnarna parkeras. På större ställen är detta inget problem; alltid kan man få in vagnen mellan två bord eller lite undangömt vid en vägg eller i något hörn där den inte stör någon. Men många caféer är ganska små. Då förekommer det att folk anser sig ha rätt att parkera sina barnvagnar var som helst. Att de helt uppenbart står i vägen för såväl övriga kunder som serveringspersonal och annat (barn)löst folk får man helt enkelt ha överseende med, eller?
Nä, jag är helt enkelt så fräck att jag hävdar att om man inte får plats med sin barnvagn får man helt enkelt gå till något annat ställe och käka GI-sallad och dricka GI-latte med minimjölk med sina väninnor. Imponerande det där med väninnorna förresten; ingår sådana kvinnor i någon sorts pakter där regeln är att alla ska föda barn exakt samtidigt? Eller är det så att barnen kommer först och sedan vänskapen som en följd därav?
Jag ser för övrigt fram emot den dag då jag själv har barn. Hoppas det då är lika inne med namnskyltar på barnvagnarna som det är nu. Mitt barn ska inte heta Wilmut. Däremot ska jag fan ha en Wilmut-skylt på barnvagnen bara för att se folks "vad är det för fel på den där människan?"-blickar.
Wilmut!
600 balubas
Artikeln handlar om en kvinna hemmahörande i Stockholm som på en bensinmack i Enköping hittade en plånbok. Denna tog hon hand om och lyckades medelst diverse i plånboken förekommande identifikationshandlingar spåra upp ägaren. Denne, en västeråsare, tog det ett tag att få tag på och när han till sist svarade i telefon efter ett antal dagar satt han upptagen och bad att få återkomma.
Efter ett par turer, bl.a. hörde polisen av sig till kvinnan om plånboken, framkom det att hon på polisens webbplats läst att hittelön skulle utgå till upphittaren av plånboken. Styrkt av detta tog hon det oerhört logiska beslutet att på eget bevåg tillskansa sig 600 balubas ur plånboken.
Ägaren lackade, med all rätt, ur och polisanmälde kvinnan som till sist dömdes till dagsböter för olovligt förfogande. Bra där, nog fan fattar man väl att hittelönen rimligen inte kan utbetalas förrän ägaren återfått sin plånbok och säkerställt att den verkligen är hans...
Två skumma saker observerade jag rörande denna artikel:
1. Rubriken antyder att hon fick böter för att ha hittat plånboken. Det var faktiskt därför jag valde att läsa artikeln eftersom jag anade att det måste ligga något mer bakom. Grattis Expressen, ni tjänade ett klick från en lättlurad sillpizza.
2. I kommentarfälten, där kreti och pleti får komma till tals om de olika artiklarna, framgår att det faktiskt är en hel del läsare som tycker att kvinnan gjorde rätt. Hur i helvete är man funtad då?
Kränkt men stolt
I avdelningen "I Sverige är allt alltid någon annans fel" vill jag tipsa om en mycket läsvärd artikel på dn.se, skriven av Maciej Zaremba. Artikeln hittar du här.
Läs den! Den är tragikomisk och mycket välskriven och rör de oräkneliga gånger då studenter vid Lärarhögskolan i Stockholm "kränkts" av illvilliga lärare.
Ett par exempel:
Den ursprungligen spansktalande blivande gymnasieläraren i ekonomi som kände sig kränkt av att läraren på en viss kurs gav honom "godkänt" och inte högsta betyg samt kommentaren "fortsätt att arbeta med språket". Kränkningen består i att denna student inte tycker att hans kunskapsnivå i svenska språket ska bedömas.
Studenten som underkändes två gånger i samma kurs och upplevde detta som ett övergrepp, men som till sist lyckades snacka till sig en examinator som (av utmattning får man hoppas) godkände t.ex. följande: "Läkare och sjukhuschefer domineras av män och även rektorer inom skolan."
Studenten med ADHD och Aspergers som skulle praktisera på en grundskola men vars lämplighet ifrågasattes av den ordinarie grundskolepersonalen. Denna person hävdade helt frankt att det var skolans ansvar och att han skulle ha försetts med en assistent för att klara praktiken...
Studenten med invandrarbakgrund som tämligen omgående under sin praktikperiod visade sig ha sämre kunskaper i svenska språket än de förstaklassare hon skulle lära nämnda språk. Hon avråddes naturligtvis från den yrkesbanan varpå ansvariga lärare fick kastat mot sig att de var rasister.
Studenten som inte fungerade i klassen under sin praktikperiod, gavs en ny chans och misslyckades för att sedan underkännas i praktikmomentet, och naturligtvis blev oerhört kränkt. Hon hade ju gjort sitt bästa och dessutom hade hon inte bara ett handikapp (perceptionsstörningar) utan hon var dessutom lesbisk! Vad framför allt det sistnämnda ska spela för roll framgår inte men en kränkning var det i alla fall. Läraren borde ha känt till att hon var lesbisk eftersom hon ju "kommit ut redan under första terminen"...
Läskig läsning.
I samtliga ovan nämnda fall (fler finns i artikeln) är sannolikheten mycket stor att det går käpprätt åt helvete för de
kränkta stackarna när de ska ut i arbetslivet efter att ha godkänts av lärare som inte vågade annat av rädsla för att åka på en anmälan för kränkning eller diskriminering.
Klart som fan en gymnasielärare ska ha tillfredsställande kunskaper i svenska språket!
Har man underkänts två gånger av två olika lärare på samma kurs kanske man ska börja leta fel hos sig själv och inte hos den som examinerar.
Är ens diagnos sådan att man måste ha assistent under praktiken kanske ett jobb som grundskolelärare inte är det man bör satsa på.
Är man sämre på svenska än de sjuåringar man förväntas undervisa borde man själv fatta att man är ute och cyklar.
Klarar man inte att ta hand om en klass under en praktikperiod kan man väl ändra sitt beteende och försöka igen om man måste, och samtidigt börja fundera på en B-plan om det skiter sig igen (vilket det lär göra). Att göra det till en fråga om sexuell läggning är absolut inte rätt väg att gå.
Självklarheter för mig och förhoppningsvis för de flesta andra. Dock har min uppfattning att alldeles för många resonerar som att det alltid är någon annans fel inte försvagats.
Man skäms.
AFV
Vill du vinna 10 000 dollar? Jag har ett idiotsäkert tips.
För att kunna genomföra detta behöver du följande:
- Relativt bra kunskaper i amerikansk engelska, gärna någon sydstatsdialekt (Texas?)
- En videokamera
- Ett barn, helst ej äldre än fyra år gammalt
- Ett ganska stort kakfat med Chocolate Chip Cookies
- Internettillgång
Rigga nu upp följande scen:
Ställ kakfatet, välfyllt med kakor, på ett bord.
Ställ barnet i närheten av bordet.
Sätt igång videokameran.
Filma när barnet närmar sig de delikata kakorna.
Zooma gärna in lite (men inte för mycket) när barnet sträcker sig efter en kaka.
När barnet precis är på väg att norpa en kakjävel; säg med din briljanta amerikanska accent följande: "No, you can't do that".
Betrakta hur barnet lite skamset avlägsnar sig från kakfatets omedelbara närhet.
Gå in på http://abc.go.com/primetime/afv/index?pn=index och välj "Upload Your Video!". (det betyder ungefär "Ladda upp din film"). Ladda upp din film.
Invänta inbjudan till ett av "America's Funniest Home Videos"' studioprogram.
Stråla av glädje när ditt bidrag tilldelas första priset, 10 000 dollar i kontanter!
Bättre än SMS-lån, eller hur?
Denna plan har jag inte provat själv men mina empiriska och väldigt vetenskapliga undersökningar visar att den bör vara idiotsäker. Man kan nämligen ge sig fan på att är det en liten unge med i filmen så vinner den. Faktum är att i det avsnitt av AFV som visades på Femman just idag var det ett klipp precis som det som jag beskrev ovan som tog hem storkovan. Före klassiker som "Ekorrhockey" och "Benlös fluga".
Det är ta mig fan skandal, typ.
