Elephant Dung Extra
Under ett reklamavbrott i TV alldeles nyss gjordes reklam för ett nytt shampoo. Just denna sort var minsann den första som innehöll "vildrosolja" vilket tydligen var jättejättebra för håret. Ni vet hur de här reklamerna ser ut: en kvinna med långt hår drar i det för att visa hur "slitet" det är, sedan visas någon sorts datorgenererad animation som visar hur de verksamma ämnena i den nya revolutionerande ingrediensen fixar till håret (då den nya revolutionerande ingrediensen alltid är något gulligt som t.ex. nyss nämnda vildrosolja illustreras även detta i grafiken, t.ex. genom passande bakgrundsbilder och/eller soft musik) och vips har kvinnans hår blivit jätteblankt och fint.
Jag drar mig till minnes att tidigare sådana shampoovarianter har innehållit persikoextrakt, äppelarom och kokospalmsav med mera. Som sagt, alltid något "friskt" och gulligt.
Jag ställer mig undrande till detta.
För det första: är det verkligen så att allt shampoo som lanserats innan det här nya har varit komplett värdelöst? Det schamponerade håret har ju sett precis lika fint ut i alla reklamfilmer för shampoo de senaste tio åren.
För det andra, och detta är väl huvudfrågan: Om nu något forskarlag någonstans skulle komma fram till att något som vi uppfattar som äckligt, t.ex. elefantbajs, skulle vara det allra bästa för mänskligt hår, skulle shampootillverkarna då ta fasta på detta?
Tänkbar reklamfilm:
En ung kvinna drar sig teatraliskt i sitt långa, stripiga hår och säger med uppgiven röst något i stil med "mitt hår ser verkligen ut som fan" fast utan svordom. En avspänd kvinnoröst säger, medan man i bakgrunden ser en ståtlig elefant lägga minst lika ståtligt bredband (det är en metafor för att bajsa om ni inte fattade det), att man inte ska misströsta eftersom nya L´Oreal Elephant Dung Extra innehåller elefantdynga som är bevisat effektiv mot slitet hår/kluvna toppar. Bilden växlar tillbaka till den unga kvinnan som nu står i duschen lite sensuellt sådär och gnuggar in rikligt med (lätt brunfärgad) L´Oreal Elephant Dung Extra i håret. I den avslutande bildsekvensen visas hon igen, torr och påklädd och med glansigt och fint hår. Möjligen luktar det elefantdynga men eftersom lukter inte märks via TV-mediet spelar det ingen roll. Hon har fått sin dos L´Oreal Elephant Dung Extra och livet känns värt att leva igen.
Sedan kommer reklam för kommande program och därefter börjar långfilmen igen.
Amen.
Cirka 5,9 röstberättigade zimbabwier
Det är valtider i Zimbabwe. Vi hoppas givetvis att Robert Mugabe toktorskar men vi hoppas också, med anledning av den alltid lika behjärtansvärda kvällstidningen Aftonslasket, att någon med tillräckliga kunskaper i rösträkning skickas ner för att hjälpa zimbabwierna med den saken. Det kommer nämligen annars att ta "flera dagar" att räkna alla 5,9 (?) röster. Frågetecknet la jag till eftersom jag inte är säker på hur 0,9 personer kan ha rösträtt.
Men Klas-Kristian din jävla idiot, du fattar väl att det ska vara "5,9 miljoner"?
Fel. Läs artikeln. Där står just nu (13:29) att "cirka 5,9 väljare" ska rösta. Cirka 5,9. Det kan alltså lika gärna vara 5,8 eller 6,0. Skönt, då blev allt genast mycket klarare.
Inte ens Aftonbladet kan väl vara så dumma att de gör samma fel om samma sak två gånger i samma artikel? Döm själva (se länk i stycket ovanför bilden).
Svenska för dummies, del 5
Jag undrar vad dem skulle säga om dem läste det här inlägget.
Att gemene man kan ha svårt med detta är en sak, men skriver man för rikstäckande media borde man ha bättre koll. Vidare påstår jag att man aldrig ska gissa; är man osäker finns alltid ordet "dom".
Eddie Meduza
Vi kan idag konstatera att det tydligen är straffbart att "cruisa" med raggarbil och spela Eddie Meduza på obscent hög volym, åtminstone enligt Aftonbladet. En icke-nyhet naturligtvis, skriven med uppenbar vinkling för "offret" som man ska tycka synd om. Jag är inte sen att haka på, men med viss reservation; mitt medlidande ligger i det faktum att flickstackaren verkar anse Eddie Meduzas musik vara bra. Så fel har ingen haft sen min kompis trodde att man varje år efter nyårsfirandet var tvungen att skicka upp en bemannad expedition i rymden för att hämta ner alla nyårsraketer som svävade i omloppsbana. Eddie Meduza var, är och kommer alltid att förbli en sopa. "Runka kuken", höhöhö. Intelligent. Jag tycker det borde vara straffbart att spela hans musik oavsett var och hur högt det görs.
Dum i huvudet
Anledningen till att jag skriver detta är en insändare jag läste i Metro i morse. Denna insändare fick mig att småle lite för mig själv; inte så mycket att folk tittade på mig och undrade vad jag var för ett mongo (åtminstone inte av den anledningen, att de däremot kan ha reagerat på min kroppsodör är en annan sak) utan lite mer stillsamt sådär.
Jag minns inte ordagrant vad det stod men andemeningen var i alla fall att Blondinbella minsann inte var dum i huvudet eftersom hon, förutom att ha en blogg, också är politiskt aktiv. Haha. Som om politisk aktivitet är ett mått på hur dum i huvudet någon är/inte är. Det finns väl gott om politiker genom åren, såväl här som i utlandet, som visat att man kan vara både politiskt aktiv och dum i huvudet.
Om några är dumma i huvudet är det de som läser Blondinbellas blogg och tycker sig få ut något av det. Det och folk som stannar för att "orientera sig" två decimeter efter att de klivit av Roslagsbanan när det är fullt med folk bakom som också vill kliva av. Usch.
Svenska för dummies, del 4
Kan vi vara överens om att överens stavas överens och inte överrens?
Halva lobotomerade gråsparvar
En gråsparv, sade min sambo, klarar troligen av att sno en påse Ahlgrens Bilar (som antagligen kostar mer än 18 kronor på Statoil) och sticka iväg med den.
Således: butiksstormarna har fysik som halva lobotomerade gråsparvar.
Bloggen före allt
Hursomhelst har den 28-årige "bonuspappan" en blogg som hittats av såväl kvällstidningar, medlidsamma läsare (däribland undertecknad) och uppenbarligen några till. Länkar inte till den här, vet ni hur man använder Google och har en IQ högre än butiksstormarkidsen från förra inlägget hittar ni den nog själva.
Till bloggen inkommer givetvis en del hälsningar från medkännande medmänniskor. Det är absolut inget fel med det men vad jag också ser är att en hel del av dessa hälsningar, företrädelsevis från tjejer, också har med adresserna till inläggsskrivarnas egna bloggar. Som jag ser det utnyttjar de tragedin för att ragga klick till sina bloggar, något jag anser vara helt jävla förkastligt. Det tar liksom udden av medkänslan, och det betänkligt.
Fysik som en gråsparv
Enligt uppgift plockade de på sig "så mycket de kunde bära" innan de lämnade butiken.
Nu kommer det komiska. Det sammanlagda värdet på varorna som gänget tillskansade sig uppgick till otroliga 200 kronor. Storartat! Detta innebär att ungdomarna i snitt stal för drygt 18 kronor var. Vad får man för 18 spänn på Statoil? Två små schweizernöt? En halvliter Coca Cola? En näve lösgodis?
Kort sagt: om varor för 18 kronor är lika med "så mycket man kan bära" bör man överväga att göra något åt sin fysik då ens muskelstyrka troligen bara är obetydligt bättre än en gråsparvs.
Vidare vågar jag påstå att jag, som förutom ett par felparkeringar inte har något direkt kriminellt på mitt samvete, ensam hade kunnat göra det bättre.
Länge leve ungdomskriminaliteten!
Incidenten finns beskriven här.
Avundsjukeargumentet
Jag förstår mig inte på det argumentet.
Ta t.ex. damfotbollsspelaren Josefine Öqvist. Hon bloggade ett tag för någon tidning men la ner bloggen efter att ha fått en del skit då den var skriven på ytterst bristfällig svenska. Felet här har som jag ser det inte gjorts av Öqvist själv utan av tidningen som tyckte det var en bra idé att låta henne blogga i deras namn. Bloggen lades emellertid ner ganska snabbt och i denna artikel omtalar Öqvist sina belackare som "avundsjuka".
Nej, jag är inte avundsjuk på en damfotbollsspelare som förutom bristfälliga kunskaper i det skrivna språket har det usla omdömet att vika ut sig i en skittidning som Slitz. Inte det minsta faktiskt.
Någon gång hamnade jag i en dispyt med en person över förträffligheten med att hänga på Stureplan. Tydligen var jag "bara avundsjuk" för att jag är för ful för att komma in på heta och hippa ställen som Spy Bar. Bra där, när sanningen är att jag inte ens skulle gå in där om jag fick betalt. Att jag enligt den här personens utsago är "för ful" för att komma in ser jag i det här sammanhanget som en merit.
Kort sagt: när man kritiserar något och får avundsjukeargumentet som svar ser jag det som ett tecken på att det är det enda och sämsta argument man har att komma med eftersom man innerst inne inser att åtminstone någon del av kritiken är befogad.
Jag är däremot jävligt avundsjuk på tjejerna i den här artikeln. Ikväll ska jag köpa ett par paket Corn Flakes och leta igenom dem efter en flinga som liknar [ange valfritt svenskt län/landskap här]. Håll utkik på Tradera under den närmaste tiden.
Ny spåklag föreslagen
Följande rubrik syntes idag på www.expressen.se:
Extremt intelligent som jag är tog jag givetvis en skärmdump (här hade jag kunnat använda ett engelskt låneord, "screenshot", men det hade troligen brutit mot den nya spåklagen) eftersom jag gissar att någon ganska snart kommer att korrigera missarna.
Själv vill jag förslå en spåklag som lagreglerar användningen av korrekt svenska i kvällstidningar.
Popsen
Till att börja med måste vi fastställa en gång för alla att detta är Melodifestivalen. Fel låt vinner alltid, helt enkelt eftersom det inte finns någon rätt låt.
Bör man avskaffa jurygrupperna? Bör "folkets" röster räknas dubbelt? Bör vi åter införa en enväldig jury precis som på den gamla goda tiden? Jag har svaret.
Skrota juryn. Skrota telefonrösterna. Överlåt ansvaret att utse Sveriges representanter från framtida melodifestivaler till en enda man: SVT-sportens André "Popsen" Pops. "Popsen" är mannen som vet vad som funkar i Europa. "Popsen" är mannen som kan axla det svenska schlagerintressets mantel. "Popsen" är mannen som har den vackraste frisyren. "Popsen" är mannen som alla, oavsett kön, vill ligga med. "Popsen" är den perfekta människan.
Vi står enade bakom dig, "Popsen"!
Avundsjuka
4 November 2007
"Gah jag har shoppat för 6 000- 7 000 kronor denna månad vilket inte är likt mig. Känner att jag kunde lagt pengarna på betydligt mer viktigare saker. Men man måste få använda sin lön också, right?"'
Skjut mig.
Det är alltså inlägg som dessa som resulterar i "Sveriges mest lästa blogg". Vart fan är världen på väg? En 17-årig modefjortis (det enda positiva är möjligen att hon är moderat) som skryter om att hon bränner 6-7000 kronor på shopping och som dessutom inte verkar behärska det skrivna språket till fullo ("betydligt mer viktigare saker") och som därigenom blir någon sorts bloggidol för miljarder fjortistjejer med stureplansprofilambitioner (gissar jag) i hela Sverige.
Och ja, jag är givetvis bara avundsjuk för att hon har lyckats få trogna läsare medan den här bloggen inte har det. Nu har jag erkänt det så nu behöver ni inte fråga.
Slutligen dagens modetips: röd och gul baseballkeps av utgången modell, munkjacka, lagom skabbig t-shirt, jättebilliga jeans med hyfsad passform samt dödscoola jävla gymnastikskor (sneakers) inköpta på Intersport. Totalkostnad: några hundra kronor.
Rock on!
Fula ord
Dagens lista (om man nu kan kalla ett inlägg med endast två punkter för en lista) rör fula ord. Då menar jag inte nödvändigtvis ord som är fula för gemene man såsom t.ex. fan, helvete och Mona Sahlin utan ord jag själv av någon anledning ryser varje gång jag hör.
Det första ordet är pojkvän. Kille, sambo, fästman (jag vet att de inte betyder precis samma sak); vad som helst funkar men inte just pojkvän. Varför jag får negativa vibbar av ordet är oklart. Möjligen beror det på att det är det ord fjortisar oftast använder för att beskriva den de just för stunden befinner sig i ett förhållande med. Lillgammalt på något sätt. Svårt att förklara liksom. Kanske gör min sjuka hjärna omedvetet någon sorts koppling mellan ordet pojkvän och de så förhatliga fjortisförlovningarna (som avhandlats i ett tidigare inlägg i denna blogg).
Sedan kommer ett ord som jag om möjligt kommer att få ännu svårare att motivera: snippa. Vet du inte vad det betyder? Var glad i så fall och sluta läs för jag kommer nu att tala om att snippa tydligen är den kvinnliga motsvarigheten till snopp, dvs en kvinnas könsorgan. Syftet med ordet är att det inte ska vara för vulgärt eftersom de flesta synonymer för just den delen av den kvinnliga anatomin oftast är det. Problemet är att detta ord för mig ligger för långt åt andra hållet i stället. Det blir så puttinuttigt att det blir äckligt av den anledningen. Men nej, jag har inget bättre förslag på vad det ska heta för att vara "rumsrent" och jag vet inte vad jag kommer att kalla "den" om jag någonsin får en dotter men jag har fortfarande tid på mig att fundera. Återkommer när jag kommit fram till något.
Mina favoritord, för den som vill veta, är katt, velourpappa och det tyska Übungsbereich (övningsområde, fast på svenska låter det ganska mjäkigt eller hur?)
Dessa jävla &rdquo rab"er
Alldeles nyss läste jag följande artikel på aftonbladet.se (länk finns här):
Kvinna dömd för lögn om våldtäkt
Polisen startade en utredning. Kvinnan erkände lögnen sedan polisen pressat henne om orimliga delar i berättelsen.
Aftonbladet text-tv Publicerad: 2008-03-14
Att hitta på att man blivit våldtagen måste vara bland det lägsta man kan göra, men det är inte om detta som inlägget egentligen ska handla.
Däremot förstår jag att tjejen angav att det var en &rdquo rab" som hade våldtagit henne. Jag har träffat en del &rdquo rab"er i mina dagar och visst kan det vara så att &rdquo rab"er har oförtjänt dåligt rykte men just de &rdquo rab"er jag har träffat har snarare bevisat att det ligger något i det än att det finns vettiga &rdquo rab"er också (vilket jag givetvis inte betvivlar trots detta).
Avslutningen på den sista meningen i artikeln är också rolig: "skriver Metro, rapporterar TT". Bra där. Hade man kollat Metro direkt hade man utan problem kunnat skippa ett av leden där och få en klart mindre miffig mening.
Till sist en liten dikt, inspirerad av någon av de sju dvärgarna:
Jag fångade en &rdquo rab" en dag
men &rdquo rab"en gled ur näven
men lika glad är jag för det
men gladast är nog &rdquo rab"en.
Over and out.
Bojkotta skiten!
För ett par år sedan skulle svenska landslaget (jag vägrar skriva herrlandslaget eftersom det skulle insinuera att (herr)fotboll och damfotboll är samma sport) spela en träningsmatch i Saudiarabien. Kvinnans status i Saudiarabien är inte den bästa. Kvinnor får t.ex. inte köra bil. De får inte heller gå på fotboll. Den här träningslandskampen var naturligtvis inget undantag.
Kvinnans status i Saudiarabien var uppenbarligen en total nyhet för väldigt många. Så här kunde det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallade högt. Vårt stolta svenska fotbollslandslag skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från kvinnoförtrycket i Saudiarabien. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, araberna.
Yeah right.
Kanske minns ni debatten inför fotbolls-VM i Tyskland 2006. Det hette att uppemot 40 000 kvinnor skulle "nyrekryteras" till VM-städernas prostitutionsstråk (prostitution är lagligt i Tyskland) eftersom dessa skulle överbefolkas av kåta fotbollsfans under VM-veckorna. En stor del av dessa fans skulle naturligtvis vara svenskar.
Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström reagerade och fick en stor del av pöbeln med sig. Så här kunde det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallade högt. Vårt stolta svenska fotbollslandslag skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från kvinnoförtrycket i Tyskland. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, tyskarna.
Yeah right.
OS i sommar går som många vet i Kinas huvudstad Beijing. Landets inställning till det här med mänskliga rättigheter går helt klart att ifrågasätta. Detsamma gäller det faktum att kineserna äter hund. Eller nej, riktigt så är det inte. Jag förstår inte moralpaniken över att folk äter hundar. Däremot betyder inte det att hundarna ska behandlas omänskligt innan de slaktas vilket tydligen sker på en del håll. Det må te sig absurt för oss svenskar att äta hund men vad säger att våra traditioner är "rätt"? Fråga en hindu vad han anser om att äta nötkött. Det som är självklart för oss är tabu i Indien. Har vi rätt och de fel?
Hursomhelst är det många som tycker att Kina inte bör få arrangera ett OS så länge de bortser från mänskliga rättigheter och plågar hundar. Så här kan det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallar högt. Vår stolta svenska OS-trupp skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från det som sker i Kina. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, kineserna.
Yeah right.
Att svenska företag gör miljardaffärer med dessa länder årligen spelar ingen roll. Det krävs en idrottshändelse för att folk ska reagera. Detta kan i och för sig vara positivt men jag kommer aldrig att köpa att idrotten används som politiskt slagträ. Dels tror jag det är tämligen verkningslöst (om man inte åstadkommer någon sorts global bojkott och kanske även då) eftersom det krävs betydligt mer än ett frånvarande landslag från något obskyrt land i Nordeuropa för att lagstiftare och normer ska ändra på sig, och dels är det orättvist mot idrottarna. Har man förberett sig i fyra år eller mer för ett olympiskt spel och tvingas stanna hemma för någon populistisk bojkott blir man nog lite putt skulle jag tro.
Populistiskt är precis vad det är. Om vi tar exemplet med de tyska bordellerna och invasionen av glädjeflickor som Classe Borgström förutsåg så blev den inte ens av, eller har någon av er läst om de stackars 40 000 importerade kvinnorna i någon artikel publicerad efter VM? I fallet med Saudiarabien måste man ha levt under en sten för att inte känna till något om hur kvinnorna har det i det landet, med eller utan fotbollslandskamp. Och är det inte bra att Kina får världens ögon på sig genom att arrangera OS? Vill man "straffa" landet finns det bättre och mer verkningsfulla sätt.
Förolämpad
I Tjuvlyssnats blogg "Bakom Rubrikerna" fanns idag ett inlägg med den lovande titeln "Ställ frågor och bli förolämpad". Det hela gick ut på att man fick ställa en fråga, vilken som helst, för att få den besvarad med diverse taskigheter.
Jag var på extra bra humör idag och kände att jag skulle må bra av en sund dos ogrundade påhopp så jag skickade naturligtvis in en fråga. Frågan jag ställde var den som vilken annan vettig människa som helst hade ställt, nämligen:
Vem är sötast av Peter Antoine och André "Popsen" Pops? Ni får inte svara Peter Antoine.
Frågan (och svaret) finns att läsa ganska högt upp bland kommentarerna på deras sida. De blev mig inte svaret skyldiga särskilt länge:
Klas-Kristian: André må vara sötast, men vi tycker att Peter Antoine är sexigast, och inbillar oss att han har en härligt tjock bratwurst under sina fyra magar.
Du länkar till en blogg som måste vara bland det fulaste vi sett. Innehållet är så tråkigt att Kafka hade det roligare. Ditt namn tyder på att din mamma var en slampa, och att hon inte var säker om det var Klas eller Kristian som befruktade henne den dagen. Vad som är säkert är att Tjuvlyssnatläsarna från idag ska kalla dig för Kladde. För vi känner oss smutsiga av att läsa din Hitlerpropaganda. Man vill bara tvätta sig efter att ha tagit del av din lilla syreskadade hjärnas tankar. Det är vår önskan att du tar så illa upp av våra åsikter att du slänger dig framför tåget, sjungandes på valfri Ted Gärdestad-låt!!Gärna redan ikväll!
Elakt rykte: André hette egentligen Nilsson i efternamn, men när han blev galgad på ett AIK-fotbollsläger, ploppade det till varje gång galgen åkte ut, och eftersom alla i laget började kalla honom för pop, bestämde han sig för att byta efternamn till Pops.
Grymt! Fult att ge sig på Popsen där på slutet men förolämpningarna mot min person och min blogg höll en åtminstone hyfsad nivå. Litet minus för kommentaren att min blogg är ful, det känns ungefär lika självklart som att säga att Charlotte Perrelli inte är överviktig, men man kan ju inte få allt här i livet.
Helt irrelevant i sammanhanget är att den här jävla skitbloggen (alltså min egen) har haft över 50 unika besökare idag. Hipp hipp hurra för mig och min blogg. Vi är fan bäst.
Svenska för dummies, del 3
Susanna Vidlund, skribent på Aftonbladet, tillägnas dagens första del: I sydöstra Asien ligger ett land vars huvudstad heter Hanoi. Detta lands namn är Vietnam, inte Vietnamn (uppdatering 080317: landets namn är nu rättstavat i artikeln).
"Det var väll bra" är väl inte så bra. Väl stavas faktiskt just så, alltså med ett L och inte med två. Lägg märke till att jag bjöd på ett litet rim där också. Svingrymt.
Slutligen vill jag slå ett slag för att skippa onödiga G i verb skrivna i perfekt. Man har inte "gråtigt" eller "druckigt", man har gråtit eller druckit. Har man gjort det förstnämnda som en följd av det sistnämnda bör man dessutom se över sina alkoholvanor.
Rättvis shopping
Hursomhelst. Många klagomål som sajten får in är absolut relevanta. Får man oförskyllt en elräkning på 37 000 spänn eller om ens bredbandsabonnemang inte funkar trots upprepad kontakt med support är det naturligtvis rätt att klaga. Skit ska skit ha som man kanske brukar säga i det lilla afrikanska landet Guinea-Bissau, vad vet jag?
En del klagomål är dock enbart komiska.
Vad sägs t.ex. om snubben som fått ett kampanjkort efter ett besök på Ikea och som ett antal månader senare, trots att han är fullt medveten om att kortets giltighet tagit slut, har mage att gnälla och antyda att han vill ha kompensation när Ikea helt enligt regelboken inte accepterar det utgångna kortet?
Eller charterturisten som tyckte det var ett himla ofog att det inte gick att "tinga solstolar" på morgnarna eftersom allihop redan tingats mellan klockan 07 och 08 trots att personal på hotellet sagt att det inte gick att tinga solstolar tidigare än 8:00. Jag menar, "tinga solstolar"? Är det vad man vill ha ut av sin semester kan man väl lika gärna ställa upp en solstol hemma i trädgården eller på balkongen en varm sommardag. Den lär ingen tinga. Och är det nu så oerhört viktigt att tinga sin stol vore väl det logiska, om man märkt en morgon att hotellets information var felaktig, att gå upp en timme tidigare morgonen därpå och tinga sin solstol.
Den sista är lite mer tveksam. Visst förstår man ilskan mot researrangören som lovat en massa men sedan totalt skitit i det men frågan åtminstone jag ställer mig är följande: Hur kul är det att ta med en sju månaders bebis på en resa till Thailand? Dels för medresenärerna men framför allt för ungen själv. När jag var sju månader gammal vill jag tro att jag gav blanka fan i var jag befann mig. Är det inte schysstare mot barnet att vänta tills han/hon är så stor att thailandsresan blir det minne för livet för honom/henne som den troligen blev för föräldrarna?
Jag har för övrigt aldrig insett vitsen med "solresor" och Thailand ligger inte ens på topp-100 över länder jag vill hinna besöka innan jag dör. Ge mig en skabbig östeuropeisk sunkpub där min sambo kan sätta sig i respekt genom att dricka fulvodka i stället, en sådan resa är i min värld hundra gånger roligare än en solresa. Inte behöver man bry sig om tingade solstolar heller.
Nåväl. Fler guldkorn finns på Fairshopping, det kan jag garantera. Det är inte bara konsumenter som beter sig underligt, i en del fall är det de svarande representanterna för de utsatta företagen som är rejält ute och cyklar.
Wham!
Lek med tanken att jag hade haft en relation med Wham!-sångaren George Michael. En relation som jag abrupt avbrutit på ett ganska svinigt sätt. George skulle då, med sin radarpartner Andrew Ridgeley, skriva och framföra en låt om hur sviken han kände sig. Kanske skulle den gå ungefär så här:
Klas-Kristian, I gave you my heart
But the very next day, You gave it away
This year, to save me from tears
I'll give it to someone special
Klas-Kristian, I gave you my heart
But the very next day, You gave it away
This year, to save me from tears
I'll give it to someone special
Once bitten and twice shy
I keep my distance but you still catch my eye
Tell me baby do you recognise me?
Well it's been a year, it doesn't surprise me
(Happy Kristian!) I wrapped it up and sent it
With a note saying "I Love You" I meant it
Now I know what a fool I've been
But if you kissed me now I know you'd fool me again
Chorus
(Oooh. Oooh Baby)
A crowded room, friends with tired eyes
I'm hiding from you and your soul of ice
My God I thought you were someone to rely on
Me? I guess I was a shoulder to cry on
A face on a lover with a fire in his heart
A man undercover but you tore me apart
Oooh Oooh
Now I've found a real love you'll never fool me again
Chorus
A face on a lover with a fire in his heart
(Gave you my heart)
A man undercover but you tore me apart
Next year
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
special
someone
someone
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
who'll give me something in return
I'll give it to someone
hold my heart and watch it burn
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
I've got you here to stay
I can love you for a day
I thought you were someone special
gave you my heart
I'll give it to someone, I'll give it to someone
Klas-Kristian I gave you my heart
you gave it away
I'll give it to someone, I'll give it to someone
Typ. Eller?
En solskenshistoria
Detta visste högst sannolikt en skånsk herre vid namn Lars Engström. Han hade dragit igång en webbsajt som han kallade Nyhetskanalen, vars mål var att etablera en virtuell nyhetsredaktion i varje kommun i hela Sverige. Fokus skulle ligga på lokala nyheter. All utbetalad lön skulle vara provisionsbaserad då inkomsterna skulle skapas genom försäljning av annonsplatser på sajten. Både jag och sambon drog öronen åt oss; det verkade lite oseriöst och webbsidan var inte direkt ett estetiskt mästerverk. Men det handlade ju om att få in den där förbannade foten...
Jag ska inte bli långrandig med hur saker och ting fungerade och vad som hände. Tipset blir att läsa det här blogginlägget då det på ett alldeles ypperligt sätt sammanfattar läget med den enda betydande skillnaden att min sambo på min och många andras inrådan och efter mycket grubblande och funderande aldrig hoppade på något jobb.
För en tid sedan funderade vi över hur det hade gått med Nyhetskanalen. Hade Engström lyckats tuta i tillräckligt många desperata människor med journalistdrömmar att hans jätteseriösa nyhetskanal var the shit?
Googlingar gav, förutom länken till blogginlägget i ett tidigare stycke, detta och detta (båda länkarna leder till artiklar i Journalistförbundets fackorgan Journalisten). Oavlönat arbete och hot mot reportrar, det känns ju... bra. När man dessutom betänker att en av sajtens "chefredaktörer" i telefon med min sambo talade om löner i storleksordningen 200 000 kr/månad leker man med tanken på bärsärkagång.
Den vakne läsaren har troligen redan reagerat över rubrikvalet till detta inlägg. Vadå solskenshistoria?
Jo, sambon fick ett riktigt jobb på ett riktigt företag i rätt bransch och är nu fast anställd sedan en tid tillbaka med klart duglig månadsinkomst (om än inte så hög som 200 lakan) och om vi ska tala om Nyhetskanalen... tja, sidan ser ganska nedlagd ut måste jag säga.
Överskattad musik
Dagens blogginlägg ska handla om överskattade artister. När jag säger överskattade menar jag just överskattade och inte per definition pissdåliga. Personligen ogillar jag hiphop starkt. Om detta beror på att musiken är totalt kass eller att genren tycks vara den vars lyssnare har lägst medelintelligens orkar jag inte fundera över. Någon hiphopartist kommer med andra ord inte att dyka upp på den här listan. Det tar emot, för jag hade gärna tagit med Timbuktu (skånerapparen, inte staden) men regler är regler.
Då kör vi!
Kent är det många som gillar. Jocke Berg är enligt någon sorts gängse uppfattning en textförfattare av ädlaste sort. Och visst har de gjort ett par helt okej låtar ("Palace & Main" är en) men är låtarna så bra och texterna så djupa som "alla" tycker? Givetvis inte. Jag tror snarast att vi har att göra med ett typexempel på "alla-andra-gillar-dem-ju"-syndromet här.
Kan någon förklara den här texten (747) för mig?
Tystnad
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
försvinner allt i regnet
utan spår
& som en viskning
ser Vi syner nu igen
Det här är nåt
som inte ens har hänt...
Någon har alldeles uppenbart dragit i sig lite för många roliga svampar.
Lars Wienerbröd... förlåt, Winnerbäck. Jag erkänner utan omsvep att ett par av hans alster finns med i min playlist i Winamp. "Stort Liv" är kanske hans bästa låt. Även här talar vi dock om en vispoet, en man vars förmåga att skriva besynnerliga texter ligger på ett plan som vi vanliga dödliga aldrig kommer att kunna uppnå. Nu är det snart tre år sedan jag hade ett konto på Lunarstorm men jag gissar att om man skulle sammanställa en lista över de artister vars texter publiceras i folks presentationer där ligger Winnerbäck bra till för förstaplatsen.
"Kredd" dock för senaste albumnamnet "Daugava". Fler artister borde döpa sina skivor efter östeuropeiska floder. Släpper jag någonsin en skiva ska den fan heta "Dnepr".
Här kommer ett textutdrag (låttiteln är samma som första textraden):
Min älskling har ett hjärta av snö
så skört och vasst som skaren
och det smälter lika lätt som isen i
drinken i glaset som hon lämnat i baren
Lasse är alltså kär i en snögubbe (snögumma?) som dessutom gillar att hänga i barer. Huruvida snöfiguren är skogshuggare och gillar att bära damunderkläder framgår ingenstans i texten. Troligen delade Winnerbäck ett parti svampar med Jocke Berg innan han skrev den här texten.
Till sist: Säkert! (Annika Norlin). Svår att ta på allvar efter den där duetten med Peter Jöback som jag tyvärr råkat höra ett par gånger då P4 stått på i bakgrunden där de tydligen är kära i samma kille (det är 2008 som man brukar säga) och man inte hör vem av dem som är vem.
Observera att inte en enda Idol-deltagare eller schlagerartist har nämnts i detta inlägg. Det skulle nämligen vara ungefär som att skjuta bollen i öppet mål från tio centimeters avstånd.
Rumsservice
Dessvärre har den så erbarmliga svenska kändiskåtheten spritt sig även till det programmet. Det var nämligen inte, som brukligt är, en "vanlig människa" som skulle få ett rum omgjort utan det var - (expressentankestreck) Big-Brother-och-Idol-Marie "Jag har tagit mitt efternamn efter en pudel vars namn tagits från en spansk konstnär" Picasso/Pettersson. Jag vet också att andra kändisar tidigare medverkat i programmet.
En kändis alltså. Man kan tycka att sådana bör ha pengar nog för att själv bekosta en uppfräschning av ett rum om de nu skulle finna en sådan nödvändig. Det lär med andra ord finnas "vanliga människor" som är i tusen gånger större behov av "Room Service". I detta skiter dock Kanal 5 högaktningsfullt. "Kändisar lockar tittare" tänker de troligen, något som väl tyvärr är sant.
Jag stängde av och gick och följde min cupmatch på Hattrick. Så kan det gå.
Till sist: jag är en hycklare. När Susanna Kallur var med i "Room Service" såg jag faktiskt hela programmet. Till mitt försvar, om det nu kan tas som ett sådant, är hon i alla fall känd för något mer än en dokusåpamedverkan eller en halvdassig schlagerkarriär.
