Kanske även varsin rostig Volvo 740
Internet, eller snarare den anonymitet Internet ger, lockar fram det allra sämsta hos många människor.
Vissa skriver jättebittra bloggar om skitsaker, vilket väl är illa nog. Andra hotar tonåriga TV-kändisar till livet.
Enter Johan Palm.
16-åringen från Mjölby lyckades med sin intressanta frisyr och spruckna målbrottsröst bli flickidolernas flickidol i programmet "Idol" på TV4. Naturligtvis har han också sina belackare och visst kan det finnas fog för åsikten att han egentligen inte är en särskilt bra sångare och framför allt att tolvåriga tjejer som skriker och hyperventilerar i TV vid blotta åsynen av Johan Palm beter sig oerhört pinsamt, men det finns alltid folk som går över gränsen.
Expressen publicerar idag en artikel om att Palm hotats till livet på Internet och nämner Facebook som exempel. Jag litar sällan på uppgifter direkt från kvällstidningarna utan loggade faktiskt in på Facebook för att kolla hur det låg till med dödshoten. Det jag först och främst märkte var att folk verkar ha jävligt svårt för Palm. Det finns minst 20 "anti-Johan"-grupper med mer eller mindre fantasifulla namn. Här är tre av dem (medlemsantalen hämtade idag 2008-11-30 omkring kl 22:15):
The Assassination of Johan Palm (43 medlemmar, grundad av en Philip Carlson)
Död åt Johan Palm (102 medlemmar, grundad av en Rickard Stenswed)
Vi vill att Idoläcklet Johan Palm emigrerar från sverige, eller helst dör. (2653 medlemmar, grundad av en Marcus Knarkus Lagerberg)
Briljant!
Nästan 3000 facebookare lyckas uppbåda ett sådant hat mot Johan Palm att de tycker att det är en bra idé att gå med i en grupp med syftet att kollektivt önska livet ur en liten kille som synts i TV. Troligen har knappt någon reflekterat över patetiken i ett sådant beslut, för att inte tala om den intelligensbrist det tyder på att på bästa whitetrash-manér slänga ur sig dödshot för skitsaker (ja, jag tittar på er Philip, Rickard och Marcus Knarkus). Ni känner igen typen. Det är sådana som Philip, Rickard och Marcus Knarkus som då de vuxit upp och tycker sig ha blivit orättvist behandlade av någon, kanske en expedit på systemet som av misstag gett för lite växel tillbaka, vitt och brett skrävlar om hur de skulle ha "slagit in pannbenet på den jäveln" eller "bankat skiten ur den jäveln". Troligen går de på socialbidrag och har bristfälligt utförda tribaltatueringar gjorda i Thailand. Kanske även varsin rostig Volvo 740.
Folk önskar livet ur en 16-årig grabb som sjunger i TV och får småtjejer att hyperventilera av åtrå (kan det vara här skon klämmer?) och jag känner att snacket om att psykvården i det här landet håller på att fallera kanske inte är helt uppåt väggarna ändå.
Jag vill avsluta med att poängtera att trots att det här inlägget berör det ämne det berör har jag inte ens nämnt Flashback någonstans i det. Jag borde nog ha en eloge, eller åtminstone en guldstjärna, för det.
Det finns bara en Fredrik Renfeldt
Sverige har fått en ny statsminister. Let's all hail the man, the myth and the legend: Fredrik Renfeldt!
Renfeldt applåderar Postens nye VD Lars G. Nordströms beslut att avstå sin mastodontlön (som jag kommenterade i ett tidigare inlägg) i ett försök att mota Olle i grind beträffande anklagelser om girighet.
Ädelt, kan tyckas - men varför i helsike tackar han nej till nästan en mille i månaden? Visst, han har sitt på det torra redan men att ge efter för missunnsamma kvällstidningsläsare som garanterat inte hade tackat nej till ett liknande löneupplägg känns mest desperat.
Behåll pengarna Lasse!
Att Renfeldt säger som han gör är förståeligt: han är, eller vill vara, en man av folket. Att "folket" tyvärr alldeles för ofta visar sig vara ganska enkelspårigt är en beklaglig bisak i sammanhanget.
I'm begging of you please don't play my song
Melodi nummer 2: "Jolene" med Dolly Part... förlåt, Jill Johnson.
Förlåt den lilla missen ovan men låten är alltså en cover på en mycket känd låt av Dolly Parton. Den utgavs först på singel 1973 och var även med på albumet med samma namn som låten. Albumet släpptes i februari 1974.
Åtskilliga artister har gjort covers på "Jolene", där The White Stripes' version troligen är den mest kända. Vi svenskar minns med skräckblandad, ehm, skräck Spirella Girls' slagdänga "Brolin, Brolin" som spelades in inför fotbolls-VM 1994.
Senast (?) i raden att föreviga denna klassiker i en coverversion är alltså f.d. melodifestivalvinnaren Jill Johnson.
Varför gör man en cover på en låt som sedan tidigare känns minst sagt uttjatad? Jag har inget emot att musiker tolkar andras låtar - i min egen playlist i Winamp ligger ett antal riktigt bra coverversioner - men bör man inte åtminstone ha något eget att tillföra låten om man nu måste tolka den?
För det har verkligen inte Jill Johnson. Sjunga kan hon förvisso, och studiomusikerna som lagt bakgrunden kan förmodligen sina saker, men resultatet blir så jävla tråkigt och totalt meningslöst att man nästan längtar efter att få höra Katy Perrys "I Kissed a Girl" i stället. Nu tog jag möjligen i lite för mycket men jag hoppas budskapet når fram i alla fall.
"Jolene" i Jill Johnsons version är en låt som egentligen aldrig borde tillåtits existera och som definitivt inte förtjänar den massiva radiospelningsfrekvens som den ges på t.ex. Mix Megapol. Den tar värdefull plats i etern från låtar med artister som åtminstone försöker lite själva.
Ska det vara på det viset? Ska det det? Va? Va?!?
Du får inte läsa mina inlägg
Idag ska vi naturligtvis tala om musik.
På Mix Megapol, den radiostation som alltid utgör bakgrundsljudet på mitt arbete, spelas en väldigt varierad blandning låtar. Man kan dock inte undgå att märka att en del låtar spelas oftare än andra. Det är två av dessa låtar jag ska skriva om idag.
Melodi nummer 1: "Du Får Inte" med Sonja Aldén.
Här är låttexten:
Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.
Det är tydligen mycket man inte får.
Ja, jag förstår att vad hon egentligen menar är att den här snubben hon riktar sig till, som uppenbarligen är hennes drömman (André Pops?), inte ska inge falska förhoppningar och bara bekänna sin odödliga kärlek till Sonja om han verkligen är riktigt jävla toksäker på vad han känner. Tyvärr har frk Aldén som synes valt att ge uttryck för detta med en bunt riktiga klyschor.
Observera första raden i sista stycket: "Du får inte andas på min panna". Finns det någon rangordning av vilka kroppsdelar och/eller köksredskap man får andas på och inte om deras ägare är förälskade i en? Kommer denna att tas upp i Sonja Aldéns nästa monsterhit? Jag hoppas verkligen det. Det skulle räta ut en hel del frågetecken i min överbelastade hjärna.
Om nästa singel mot förmodan inte skulle beröra det ovan föreslagna hoppas jag i stället den tar upp det eventuella scenariot som uppkommer när drömmannen (André Pops?) bestämt sig för att det faktiskt är Sonja han vill ha och därför äntligen får vandra på hennes väg, riva hennes murar och andas på hennes panna. Jag gissar att förbuden som då besjungs kommer att vara av den lite mer världsliga arten.
Du får inte lämna toaringen uppfälld
eller gå på krogen med din kompis Mats (Nyström, reds anm)
eller lämna balkongdörren uppställd
om du inte vill sova på soffan i natt... s.
Ja vad fan, "natt" kanske inte riktigt rimmar på "Mats" men gör det bättre själva då era jävla Thomas G:sons!
Det här blev ett rätt långt inlägg. Jag som hade tänkt störa mig på en låt till. Jag tror vi tar det vid nästa uppdatering i stället.
Rock on!
Jag vill också tjäna 900 000 kronor i månaden
Ett par nedslag i den senaste tidens händelser:
Metro publicerade i torsdags (13/11) en artikel om hur färre och färre svenskar klarar av något så elementärt som rättstavning. I artikeln svarar 23-åriga Neda Hashemi så här på frågan "Är det viktigt att stava rätt?".
- Nej, bara man förstår vad det står.
Gah! Tyvärr är denna helt förkastliga inställning alldeles för vanlig numera. När folk gör elementära stavfel och får detta påpekat för sig kläcker de indignerat ur sig att "det väl inte spelar någon roll" eftersom "man förstår vad som menas".
Det är klart att man (oftast) förstår, men det är inte det som är problemet. Problemet är att om man vill bli tagen på allvar bör man kunna uttrycka sig språkligt korrekt. Detta gäller både i det talade och det skrivna språket. Vad skulle du säga om du konverserade med någon som helt obekymrat uttalade vissa ord helt galet?
Borde dessutom inte kvaliteten på folks skrivna språk ha ökat sedan Internets inträde i det allmänna medvetandet? För 15 år sedan använde i princip ingen E-mail, chatt eller SMS. Folk skrev alltså mer sällan än idag. Ändå verkar det bara gå utför med språkanvändningen. Jag får inte riktigt ihop det. Gör jag något ofta och länge borde det ju resultera i att jag blir bättre och bättre på det, inte tvärtom.
Slutsats: folk som stavar fel och sedan inte bryr sig eftersom "man ändå förstår" är lite dummare än andra.
"Alla" är oerhört upprörda över att Postens VD Lars G. Nordström tjänar 900 000 kronor i månaden. I radio kallades han i eftermiddags för "Sveriges mest hatade man" (av Pär Lernström på Mix Megapol) och kvällstidningarna fläskar på med vinklade enfrågeenkäter där läsarna anmodas att medelst ett enkelt musklick spy ut sin aversion mot Nordström och hans mastodontlön.
Visst, Posten är ett skitställe och lönen är högst sannolikt inte skälig om man ser till den rena arbetsinsatsen - men den av de protesterande som påstår att han/hon i samma situation skulle tacka nej till Nordströms löneupplägg för att i stället insistera på att få lägre lön ljuger. Det hela är ingenting annat än hyckleri. Du hade också tagit de 900 laxarna direkt. Det hade i alla fall jag.
Häromdagen slogs jag av att butikskedjan Gallerix är fenor på det här med simpel matematik. I deras butiks skyltfönster i Globen City satt en skylt med följande text:
Halva butiken
50 %
Och det är ju alldeles korrekt.
Igår var skylten borttagen. Troligen var det någon som behövde kontrollräkna. Pinsamt.
Brasiliansk fotbollslegend inte mördad
Jag satt just och dumkollade på Expressens webbsajt och plötsligt såg jag en rätt stor rubrik om "Mordet på Romario".
Jag hajade till. Hade den brasilianske fotbollsplayboyen, för oss svenskar känd bl.a. genom sitt kvitteringsmål i gruppspelsmatchen mot Sverige 1994, gått och blivit mördad?
Nej. Den mördade är den 23-årige Ahmed Ibrahim, fotbollsspelare i Husby Atletico som så vitt jag förstår är en stockholmsklubb hemmahörande i någon av gärdsgårdsserierna. Tydligen gick Ahmed under smeknamnet Romario.
Ett mord är ett mord och det är lika tragiskt vem som än drabbas och oavsett på vilken nivå offret spelar fotboll, men vad fan? Att använda en känd spelares namn i en rubrik i syfte att chocka läsare är under all kritik. Som om det inte räcker med att en för den stora massan okänd kille vid namn Ahmed Ibrahim blivit mördad i Sverige; det blir mycket fläskigare om han dessutom "delar namn" med en brasiliansk fotbollsdiva. Man förringar hela episoden genom att göra det hela till något sorts missvisande försök till sensationschockande (jag bjuder på det kvällstidningsordet).
Usel journalistik av en usel tidning.
Nu ska jag sova. God natt! Må Ahmed Ibrahims mördare åka fast och få vad de förtjänar. Mongon.
Tommy tycker om mig
Idag har jag varit på ishockey, fast det var tyvärr bara ett av lagen som ägnade sig åt någonting som åtminstone stundtals påminde om denna sport.
Jag såg Djurgården förnedra Modo med 7-0 på Hovet. Ska man vara petnoga är det nog snarare så att Modo förnedrade sig själva med ett spel som möjligen gett dem näst sista plats i irländska division tre. Irland är ett ganska ruttet ishockeyland ifall ni undrar.
Efter att Djurgården gjort tre snabba mål i början av första perioden tog Modos slovakiske målvakt Karol Krizan sin Mats Zuccarello-Aasen ur skolan och lämnade plats åt andremålvakten Mikael (eller heter han Michal?) Zajkowski. Denne var sedan Modos bäste spelare trots att han släppte in ytterligare fyra mål.
Krizan var så missnöjd efter matchen att han faktiskt övervägde självmord. Detta tänkte han utföra genom att kasta sig framför en SL-buss. En sådan passerade mycket riktigt utanför arenan och slovaken tog chansen. Han kastade sig ut och - bussen passerade mellan hans ben. Så kan det gå.
Åter till verkligheten. Krizans utchickning framkallade givetvis muntra reaktioner från den alltid lika civiliserade djurgårdsklacken "Järnkaninerna". Mangrant skanderade de:
- Sämre än Salo, ja du är sämre än Salo...
Att Tommy Salo hånas på detta sätt är efter vad jag har förstått ganska vanligt även utanför Stockholm. Naturligtvis beror detta på hans tveksamma insats vid Vladimir Kopats 4-3-mål i OS-kvartsfinalen mot Vitryssland i Salt Lake City 2002, det mål som beseglade Sveriges öde i den turneringen.
Just det var en usel insats av Salo, om det råder ingen tvekan. Han skulle givetvis inte ha släppt in det skitskottet.
Men. Ett landslag som Sverige ska inte försätta sig i en sådan situation mot ett på förhand på alla sätt underlägset Vitryssland. Bara det faktum att matchen fortfarande stod och vägde så sent som en bit in i tredje perioden, och det trots att Sverige faktiskt gjort tre mål, är ett underbetyg åt hela det svenska laget. Ser man sanningen i vitögat är det så att en målvakt just mot Vitryssland ska kunna klanta sig utan att det får konsekvenser för lagets framtid i turneringen och visst är det väl så att om Kopats mål i stället varit skillnaden mellan svensk seger med 7-0 eller 7-1 hade inte en jävel brytt sig, eller?
Tommy Salo är en av de bästa ishockeymålvakter som det här landet någonsin har fått fram. Hade det inte varit för Tommy Salo hade det knappast blivit något svenskt OS-guld i Lillehammer 1994 men på samma sätt som hans insats i matchen mot Vitryssland alltid framhävs glöms den han gjorde mot Kanada i OS-finalen 94 bort - äran ges i stället till Peter Forsberg för hans straffmål på Corey Hirsch. Jag vill inte på något sätt förringa "Foppas" insats - straffen var en av de snyggaste jag sett - men Tommy Salo räddade Paul Kariyas avgörande straff som slogs direkt efter "Foppas". Vem vet hur det sett ut om han inte gjort det?
Att jagsvaga individer som "Järnkaninerna" hånar Tommy Salo kan man kanske skylla på någon form av kollektivt oförstånd, men att annars vettiga och hockeykunniga människor gör detsamma förstår jag faktiskt inte.
Till sist: jag tycker inte om stockholmslag, oavsett sport. "Mitt" lag är Västerås IK som också är den klubb som Tommy Salo slog igenom i. Det kanske gör mig partisk i den här frågan - men det skiter jag högaktningsfullt i. För Modo har jag skaffat mig vissa sympatier på senare tid, främst av familjeskäl, men som de spelade idag är det svårt att uppbringa några sympatier just för stunden. Om man inte ens försöker är man inte värd dem.
I Czwxnqstacz kan ingen höra dig skrika
Jag tittade tidigare ikväll på "Postkodmiljonären" med Rickard Sjöberg på TV4. Först och främst: vad är det för jävla namn på en TV-frågesport? Vad är en postkod? I tidernas begynnelse trodde jag att de kanske menade postnummer men ville vara lite djupare men så tycks inte vara fallet. En postkod utgörs av fem siffror, som troligen är postnummer, och sedan två bokstäver. Jag antar att de fyller någon funktion i något sammanhang någonstans men jag vet inte vilket, var eller hur.
På den gamla goda tiden, dvs före det jag lite slarvigt kallade "tidernas begynnelse" i förra stycket, hette programmet "Vem vill bli miljonär?" och leddes av den högst sensuelle och naturligtvis helt rökfrie nyhetsuppläsaren Bengt Magnusson. Då gick det helt och hållet ut på att någon nervös jävel skulle sitta i den troligen väldigt obekväma "heta stolen" svarandes på frågor ställda av den högst sensuelle och naturligtvis helt rökfrie nyhetsuppläsaren Bengt Magnusson. Hade man som tävlande tur kunde man bli miljonär. Hade man otur kunde man senare hamna på YouTube och dra på sig miljarder internetanvändares hånskratt när man svarade fel på första frågan.
Idag har programmet som sagt ett nytt namn. Frågesportkonceptet är ungefär detsamma men nu ingår ett lotteri, det s.k. postkodlotteriet, vars överskott i sin tur ska tillfalla diverse välgörenhetsorganisationer. Uppenbarligen tilldelas dessa organisationer en gång per år en klumpsumma som jag gissar motsvarar ungefär hur viktiga dess insatser bedöms vara av TV4-ledningen. Postkodlotteriets generalsekreterare eller vad fan han nu är, en knarkögd man vid namn Niclas Källström-Matseke som tar alldeles för stor plats i programmet, marscherade in på scen och överlämnade ett värdebevis på 50 miljoner kronor till någon snubbe från Världsnaturfonden. Andra organisationer var visst inte lika viktiga. "Svenska Dokusåpakändisräddningssällskapet" fick 2,5 mille och hur mycket Alzheimerfonden fick har jag glömt.
Rickard hade innan denna lilla ceremoni basunerat ut att förmånstagarna skulle tilldelas "årets tjeck". Vem som var årets tjeck fick vi dock aldrig veta. Troligen klipptes detta bort eftersom det högst sannolikt hade inkräktat på Niclas Källström-Matsekes tid i rampljuset. Jag har därför tagit mig friheten att nominera tre kandidater till titeln som "årets tjeck".
1. Tjecken i den här vitsen:
En tjeck går till ögonläkaren som ber honom läsa en rad på syntavlan. Det står CZWXNQSTACZ.
- "Kan du läsa detta?" frågar doktorn.
- "Läsa?", svarar tjecken, "jag känner honom till och med!"
2. Zdenek Vavra, mannen som öppnade Stockholms bästa ölhak Soldaten Svejk.
3. Petr Vlk, tjeckisk f.d. hockeyspelare född 1964. Att utnämna honom till "årets tjeck" 2008 är kanske lite sent påtänkt men det är som man brukar säga i vissa delar av Tjeckien: en man med endast konsonanter i sitt efternamn förtjänar all aktning han kan få.
Nu blev jag sugen på tjeckisk öl. Så det så.
