Sillpizza

Jag har precis köpt (ja, faktiskt) Hudson Falcons' underbara platta "For Those Whose Hearts and Souls Are True" via iTunes och sitter nu och lyssnar igenom den samtidigt som jag inser att jag vill skriva ett blogginlägg igen.

När jag skrev "underbara platta" ovan kände jag mig som en musikkritiker i någon kvällstidning, vad det nu spelar för roll.

Nåväl. Jag har under en ganska lång tid följt Daddys blogg. Det var genom den jag uppmärksammades på den s.k. Carlqvist-affären som jag skrev om här nyligen. Daddy, eller Joakim Ramstedt som han egentligen heter, bedriver en tröstlös kamp för att få se sin nu femåriga dotter växa upp. Denna dotter bor hos sin mamma som, ivrigt påhejad av sin egen mor (dvs barnets mormor) och diverse sociala myndigheter förhindrar i princip alla former av kontakt mellan far och dotter.

Allt, precis allt (hot, incest, drogberoende osv), som Daddy anmälts för har visat sig vara totalt ogrundat. Ändå bedömer socialtjänsten, baserat på någon utredning som naturligtvis är sekretessbelagd, att dottern ska bo hos sin mamma. Det är ju för "barnets bästa". Att modern uppenbarligen tar till alla till buds stående medel för att ösa skit över barnets far tas det ingen hänsyn till.

Daddy har i sin blogg beskrivit allt detta, samtidigt som han också klargjort att han trots allt som hänt inte tänker försöka ta dottern ifrån sin mamma eftersom han, helt riktigt, har insett att det bästa för ett barn är att ha två föräldrar och inte bara en. Sväljer jag allt han skriver blint? Nej, absolut inte. Men när man studerar de bevis (t.ex. dokument och ljudinspelningar) han lagt upp för att styrka det han säger ter sig det hela faktiskt vattentätt. Sedan köper jag inte allt han skriver heller. T.ex. hyllar han i ett inlägg författaren Gellert Tamas för hans bok om apatiska flyktingbarn, en företeelse jag blir alltmer skeptisk mot. Just denna bok har jag inte läst men jag har läst Tamas' tidigare alster "Lasermannen" som visserligen är ganska bra som bok betraktad men som är tydligt färgad av författarens politiska agenda och så full av egna och ogrundade slutsatser (det mesta som hände då var Ians & Berts fel osv) att man baxnar. Därför har jag lite svårt för Gellert Tamas trots att det knappast finns en författare med ett coolare namn än han.

Men nog om detta och åter till Daddy. Varför tar jag upp honom just här och just nu?

Jo, precis som i fallet med Ingrid Carlqvist har hans kamp väckt en hel del ont blod. Det finns en grupp så kallade "överlevare" som bland mycket annat säger sig ha blivit sexuellt utnyttjade av sina fäder som barn. Detta är givetvis oerhört tragiskt och visst kan man förstå hatet som något sådant kan ge upphov till - men dessa individer har gått för långt i sin iver att skydda de stackars barnen. Jag ska villigt erkänna att jag inte spenderat särskilt mycket tid på deras bloggar (det gör mig bara förbannad) men enligt dessa människor är sådana som Daddy, Ingrid Carlqvist med flera de lägst stående människorna på jorden. Varför? Jo, de vill ju "skydda förövare". Förövare är alltså pedofiler i det här fallet. Och skyddet verkar vara att det är fel att misstänka att en del anmälda sexuella övergrepp kanske inte har ägt rum, oavsett vilka förtecken det finns. Åker någon oskyldig dit så spelar det ingen roll, lite svinn får man räkna med. Och det är okej för en mamma att kidnappa sina barn för att slippa undan pappan, oavsett om man har skäl eller inte. Typ. Jag tycker detta är helt jävla förkastligt.

Inte en människa vid sina sinnens fulla bruk, överlevare eller bortstött pappa, vill väl att en pedofil (manlig eller kvinnlig!) som förgripit sig på ett barn ska gå fri? Men gör det det okej att döma oskyldiga? Jag tycker inte det.

Jag skriver detta inlägg eftersom Daddy under natten till julafton skrev ett avskedsbrev och la ut det på sin blogg. Tack och lov verkar det som om han fortfarande är vid liv tack vare att några rådiga personer ringde 112 efter att ha läst inlägget. Läs gärna brevet.

Jag tror inte Daddy ljuger, men även om han gör det... är bara en tiondel av det han skrivit i sin blogg med sanningen överensstämmande blir jag livrädd. Är det så här det ska gå till i "världens mest jämställda land"?

Ja, god jul då.

I dagens Metro har kolumnisten Fridah Jönsson skrivit en krönika i vilken hon ondgör sig över föräldrar som har det dåliga omdömet att på julen konsumera alkohol. Inför barnen! Bakgrunden till detta är någon artikel som publicerades häromdagen och som gjorde gällande att "mer än vart fjärde barn" har känt obehag under julen på grund av att mamma och pappa druckit alkohol.

Det vore för det första intressant att se hur undersökningen såg ut. Vilka frågor ställdes? Jag litar nämligen inte speciellt mycket på Aftonbladets källor - de har mer än en gång visat att det här med validitet och reliabilitet är saker som det inte alltid behöver vara så noga med.

Hursomhelst. Fridah, metrokolumnisten ni vet, tycker att det här är ett jävla ofog. Själv är hon minsann helnykterist och om hon hade druckit hade hon minsann inte gjort det inför sina barn eftersom hon vet hur jobbigt det kan vara att umgås med onyktra människor.

Vänta nu här. Så bara för att man kanske vill ta en julöl, en snaps eller två eller något glas vin till julbordet så förväntas man bli så onykter att det besvärar omgivningen och sätter spår i barnen? Antingen är man helnykterist som Fridah eller också är man gravt alkoholiserad och bidrar till sin familjs förfall? Jag kan tycka att det hela, milt uttryckt, känns en smula onyanserat. Fridah är 17 år gammal, kanske kan det ursäkta hennes uppenbara brist på färgseende, men jag tror tyvärr att även många s.k. "vuxna" resonerar ungefär likadant.

Ja. Jag förnekar givetvis inte att det finns familjer där alkoholen är ett problem både för barn och föräldrar. Dock förstår jag inte riktigt vad den här "kampanjen" ska tjäna till för dem. Är man bara nykter över jul skonar man barnen och sen är det bara att dynga ner sig igen i mellandagarna? Inte särskilt troligt va? Nej, problemet i sådana familjer bör nog ses i ett större perspektiv än bara "förstör inte ungarnas jul nu Larryh, du vet ju hur mycket lilla Tindrah har sett fram emot det här".

Jag kommer själv från en familj där det kunde tas en snaps eller två till julbordet. Vidare har min far ett tämligen stort ölintresse (som jag senare skulle råka ärva) och har därför konsumerat en och annan behållare sådan dryck genom åren, även när jag var liten. Jag har dock aldrig känt mig illa till mods på grund av detta och jag kan inte tro att det satt några djupa spår i mig heller, men så var också den alkoholkonsumtion som förekom måttlig och några pruttfyllor kan jag överhuvudtaget inte komma ihåg att jag upplevde någon gång. Det var snarare lite högtidligt när farsan hällde upp julsnapsen - det hörde liksom till julen på samma sätt som Kalle Anka, revbensspjäll och julgranskulor. Någon koppling till påfrestande fylla gjorde i alla fall inte jag på den tiden. Jag blev nog mer i gasen av den hektoliter julmust jag intog i så fall.

Det är inte många veckor kvar tills jag blir far nu. Jag tänker givetvis inte bli aprak inför min son (hade inte tänkt bli det överhuvudtaget, det suger nämligen att vara bakfull) och riskera att skämma ut mig inför honom men jag tänker inte heller bli nykterist. Blir jag en dålig förälder nu? Vissa skribenter, debattörer, kolumnister och kommentarsskrivare vill uppenbarligen ha det dit och jag förstår det verkligen inteh.

Det finns en journalist som heter Ingrid Carlqvist. Fram tills ganska nyligen hade hon en blogg som enligt uppgift fick stängas efter att upprörda läsare skickat hotfulla mail till såväl tidningen Villaliv, för vilken hon var chefredaktör, som dess annonsörer.

Den gången stängde hon sin blogg.

Sedan gav hon emellertid ut en bok, "Inte utan mina söner", och öppnade med anledning av detta boksläpp en ny blogg. Kritikerna fick emellertid upp ögonen för denna blogg också - och nu har Carlqvist fått sparken, allt enligt Resumé och Daddys blogg. Den utlösande faktorn till detta lär vara att kökstillverkaren Ballingslöv, efter att ha läst de här utpressarmailen och av någon anledning dragit öronen åt sig, drog tillbaka en planerad annonskampanj som skulle ha inbringat 450 000 riksdaler till Villaliv. Uppdatering: Representanter för Ballingslöv har under torsdagen gått ut och förklarat att detta är felaktigt.

Varför har bloggarna då framkallat en sådan kritikstorm?

Jo, det Ingrid Carlqvist har gjort är att hon skrivit om rättssäkerhet, närmare bestämt i försvar för pappor som falskeligen anklagats för sexuella övergrepp på sina egna barn - och illustrerat detta med en rad autentiska exempel. Det finns uppenbarligen instabila kvinnor/mammor som inte ens ryggar för sådana metoder för att få ut papporna ur sina och barnens liv (och ja, det kan säkert finnas fall där pappor gjort likadant mot mammor i samma syfte men jag dristar mig till att tro att dessa är betydligt mer lätträknade).

Ingenstans har Ingrid Carlqvist försvarat pedofiler. Ingenstans har hon ifrågasatt att det tyvärr också finns pappor som verkligen förgriper sig på sina barn. Det hon har sagt är att man för lätt kommer undan med falska anklagelser trots att sådana kan förstöra såväl pappans hela liv som barnets bild av sin far. Jag tvivlar inte en sekund på att det ligger till på det här sättet. Det finns folk till allt. Kan en människa falskeligen anklaga någon för våldtäkt av rent egoistiska motiv, varför ska det då inte finnas folk som slänger ur sig ogrundade incestanklagelser?

Det här får man uppenbarligen inte blogga om. Då är man pedofilförsvarare och Gud vet allt.

Att det finns rättshaverister är inget nytt och idioter som kommer med osakliga påhopp slipper man dessvärre inte undan i ett sådant läge. Det verkligt läskiga här är ju att de här anonyma och arga mailen fått önskad effekt - chefredaktören sparkades. För att hon inte skriver och tycker som man "ska" (pappor är svin, mammor är försvarslösa änglar).

De som enligt Resumé ligger bakom beslutet att sparka Ingrid Carlqvist heter Fredrik Lindbladh och Peter Ollén.

Till er två, Fredrik och Peter, vill jag bara säga en sak: Det beslut ni tagit i den här frågan är det pinsammaste någonsin. Kan ni ens se er i spegeln efter att ha vikt ner er på det här patetiska sättet?

Vad "Villaliv" beträffar har jag aldrig läst skiten och inte kommer jag att göra det nu heller. Däremot ska jag banne mig beställa "Inte utan mina söner".

"Hur många röster ska det finnas i radion? Regeringen ska nu besluta om radions framtid. Om man inte förbättrar våra villkor kommer du snart att ha betydligt färre kanaler i din radio. Maila statsministern och säg din mening om detta."

Texten ovan kommer från Radiobranschens webbsajt. I morse mellan klockan 8 och 9 var det tvärtyst i etern i alla reklamradiokanaler i hela landet så vitt jag har förstått. Uppenbarligen tycker de ansvariga för kanalerna att det är åt helvete för dyrt att sända radio och försöker genom radiotystnad och sin kampanj att få folk att spamma Fredrik Reinfeldt och be honom tillgodose branschens intressen.

Tydligen är det så att en reklamradiokanal måste betala 130 miljoner kronor om året för att få sända. Det låter mycket, det gör det.

Här är mitt förslag: Gör årskostnaden flexibel. Ju fler olika låtar en reklamradiokanal spelar i veckan, desto lägre blir avgiften. Det vinner alla på. Kanalerna får lägre utgifter och lyssnarna får mindre Katy Perry. Jag vill till och med gå så långt som att föreslå en speciell Katy-Perry-klausul: mer än en Katy-låt i månaden och avgiften sticker upp på maxnivå direkt, oavsett om man utöver Katy Perry bara spelar obskyra vinyltolvor från 70-talet dygnet runt. Önsketänkande måhända, men det här är min blogg och i den skriver jag vad jag vill.

Jag har ett antal gånger berättat om Mix Megapol och att den kanalen spelas på mitt kontor dagligen. Detta med låtupprepningar och statiska rotationslistor är som jag ser det reklamradions allra största aber. Detta gäller inte bara Mix Megapol utan även inbillat "smalare" kanaler som till exempel Rockklassiker och Bandit. På de sistnämnda är det visserligen bättre musik men upprepningarna blir även där oerhört tröttsamma efter ett tag.

Variera ert musikaliska utbud lite mer, då ska ni få min sympati. Tills vidare gäller dock devisen "skit ska skit ha".