Gyllene fotbollsspelarnamn
Tiden är inne att presentera några av fotbollens skönaste namn. Känner jag mig själv rätt kan den här listan få en uppföljare vad det lider (ungefär som här och här) men det tar vi i så fall när det bli aktuellt.
Cock on!
Hristo Stoichkov
"Jaha, och vad är det med det då?" muttrar du nu. Kanske tycker du att Hristo Stoichkov är precis lika öststatsordinärt som Roman Pavlyuchenko, Vladimir Jugovic eller Krzysztof Warzycha. Det må så vara, men man ska här ta i beaktande att den bulgariske superdivans fullständiga namn är Hristo Stoichkov Stoichkov. Japp. Det är han, Eric Djemba-Djemba (som jag funderade på att ha på en egen plats på den här listan) och Boutros Boutros Ghali. Tunga namn!
Archie Gemmill var inte bara duktig på fotboll, han var dessutom uppenbarligen extra patriotisk till och med med skotska mått mätt. Han döpte således sin son till Scotland. Gemmill junior, som förkortar sitt förnamn till det lite mer ordinära Scot, fick själv en icke oansenlig karriär i vilken han bland annat representerade Skottland i två stora mästerskap.
Brasilianaren körde som så många av sina landsmän med artistnamn, i det här fallet det fullt logiska Argél. Han har blivit känd till stor del genom sitt namn och när han häromåret bytte klubb var nog de engelska tabloiderna mycket stolta över att få dra till med rubriken "Argélico Fucks off to Benfica".
Förnamnet är på tre bokstäver, efternamnet på ungefär 125 000. Det får sina konsekvenser, speciellt när namnet ska tryckas ovanför numret på ryggen på Jannes matchtröja. Den bilden är tillräckligt för att holländaren ska platsa på den här listan.
Vi inleder en liten afrikansk sektion på den här listan med att hylla Zambias före detta landslagsmålvakt. Det ligger nära till hands att tro att Spöket injagade stor skräck i sina motståndare under sin karriär som kröntes med landslagsspel under det tidiga 80-talet. Tyvärr lär hans karriär ha tagit slut tämligen abrupt när Ghostbusters kom i ropet.
Doctor, som är döpt till det nästan lika klassiska Theophilus, ingick i Sydafrikas VM-trupp 1998. Med andra ord behövde ingen landslagsläkare följa med truppen till Frankrike. Khumalo röstades sedemera fram som den 62:a största sydafrikanen i historien och kom att gifta sig med en namibisk skönhetsdrottning. Bra jobbat Theophilus!
Denne tysk ger dubbelnamnet ett nytt ansikte. Vi har här något så unikt som ett dubbel-dubbelnamn. Det enda som kan toppa detta är om Jan-Ingwer gifter sig med den f.d. skidskytten och uppenbarliga namnsamlaren Simone Greiner-Petter-Memm och paret tar hennes namn och modifierar det lite. Jan-Ingwer Callsen-Bracker-Greiner-Petter-Memm. Smaka på den. Fick man bara in Jan Vennegoor of Hesselink där på något sätt så... nej, tanken svindlar för mycket. Jag slutar med det här Jansson. Det går inte att hålla på! Det går inte att hålla på!
Du är farlig, ditt äckel!
Vad är det för fel på sedlar? Jag vill inte att banken ska ha total koll på var jag handlar när jag handlar och var jag befinner mig.
Jag kunde inte låta bli att skriva ett svar.
Du som skrev kommentar 9 (svaret till Tomas) känns ju mer än lovligt räddhågsen. Tror du banken bryr sig ett skit om var du handlar? Funderat på att börja oroa dig för något som är farligt på riktigt i stället?
Jag vet, jag är dryg och borde väl hålla truten, men jag kan helt enkelt inte med sådana där hobbyparanoida människor som på fullt allvar tycks anta att banken har något intresse av att ha "total koll" på var han/hon handlar.
Nyss såg jag att jag fått ett svar av signaturen Henrik:
Klas-Kristian: Jag oroar mig för dig, ditt äckel, för DU är farlig på riktigt. Totalt oförstående inför begrepp som frihet och integritet för du och din fårskock oss mot ett Orwellskt DDR-samhälle fortare än någon kan ana.
Score! Det där inlägget har banne mig allt. Infantila personangrepp ("äckel") och den värsta sortens integritetshetsande. Bank- och kreditkort har funnits i rätt många år nu och mig veterligen har det aldrig varit någon som råkat illa ut på det sätt "/j" fasar för; tvärtom är det väl så att det är betydligt lättare att få pengar tillbaka efter sådant som bedrägerier och stölder. Då har jag inte ens nämnt hur oerhört mycket mer praktiskt det är än att ständigt behöva gå runt med kontanter.
Det ser inte Henrik. Han ser att bankkort är samma sak som att vi är på väg mot ett övervakningssamhälle á la "1984" (som jag för övrigt inte läst själv men den nämns alldeles för ofta i just sådana här diskussioner) och att jag är "farlig" för att jag är av åsikten att en viss besinning är att föredra. Varför denna ständiga kränkthet? Jag förstår det verkligen inte. Är man nu så jävla rädd för att banken ska retas med en för att man köpt någon dildo på postorder får man väl handla med sedlar då om man tvunget måste. Att ha ett bank- eller kreditkort är så vitt jag vet helt frivilligt.
Henrik förtjänar någon sorts utmärkelse, oklart vilken.
Vem ska jag tro på tro på tro på när...
Den sjunde juni är det val till EU-parlamentet. Trots att jag egentligen inte är hyperintresserad av politik känner jag ändå att det är min plikt att rösta, inte minst för att kunna gnälla efteråt ("dom här lallarna röstade i alla fall inte jag på").
Då är frågan vad man ska rösta på.
Piratpartiet har länge legat bra till eftersom jag tycker ganska precis som dem om idiotiska privatpolislagar som Ipred eller det absurda i att industrin, genom sitt branschorgan Antipiratbyrån feat. Henke Pontén, med laglig rätt får skicka ut rena hotbrev till ISP:er som de anser kränker deras klienters upphovsrätt. Jämför det t.ex. med att göra Vägverket ansvarigt för att någon kör ihjäl sig på fyllan. Logiken är inte bristfällig, den finns inte där över huvud taget. Att se till att lag och ordning efterlevs är en sak för polisen och rättsväsendet, INTE för privata företag. Det är min åsikt. Andra branscher har måstat anpassa sig till rådande marknadsförhållanden med tiden medan film- och musikbranschen uppenbarligen tycker sig ha rätt till konstgjord andning för att kunna fortsätta köra sitt race trots att de ligger massvis med varv efter - och beviljats denna. Obegripligt.
Nåväl. Någon kanske vet att jag inte delar den syn som många har på integritetskränkningar (jag har skrivit om det här på bloggen förut). Jag tycker inte FRA-lagen är odelat dålig, jag skulle välkomna ett omfattande DNA-register i syfte att sätta dit brottslingar, jag blir inte det minsta upprörd över att filmas när jag går på stan och jag tycker att Icas kundanpassade rabatter är alldeles ypperliga.
Piratpartiet är betydligt mer restriktiva på den punkten. Ska man hårddra det är det nog rentav så att jag delar deras inställning till Ipred etc lika mycket som jag inte delar den om integritet. Jag må vara korkad men jag har helt enkelt mycket svårt att köpa de skräckscenarion (ofta med referenser till "1984") som målas upp. Övervakning är i min värld inte enbart av ondo, jag är ännu inte så paranoid att jag tror FRA vill sätta dit mig utan grund, och med de nuvarande premisserna anser jag fortfarande att fördelarna med den övervakning vi har i dag överväger nackdelarna.
Som sagt, frågan är vad man ska rösta på. Ett "etablerat" parti som verkar tycka att införandet av Ipred och den sjuka jakten på "fildelare" - för mig ändå den största politiska stötestenen för stunden - är vettigt eller ett piratparti som jag visserligen håller med om vad gäller Ipred men inte om överdrivet mycket annat?
Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an!
And the "Stupid Business Decision of the Year"-award goes to...
Om det fanns ett pris för korkade affärsbeslut och jag fick ynnesten att dela ut det skulle jag nu åtminstone ha en kandidat klar.
Vi tar det från början: För ganska precis fem år sedan (maj 2004) snubblade jag av en händelse över en sajt med det underliga namnet Audioscrobbler. Det här var under en tid då jag precis fått upp ögonen för punkrock (jävligt många år för sent, jag vet) och det hände ofta att jag med hjälp av diverse fildelningsnätverk och musiksajter letade upp nya och för mig ditintills okända band att lyssna på.
Audioscrobbler var en skänk från ovan. Sajten fungerade helt enkelt så att man laddade ner en liten plugin till sin musikspelare (i mitt fall Winamp). Denna plugin skickade sedan data över vad man lyssnade på till Audioscrobblers servrar där man sedan kunde se statistik över sina lyssningsvanor. Inte nog med det; man kunde också kolla vad folk med liknande musiksmak lyssnade på. Efterhand tillkom också streamade radiostationer, där musik som valdes ut utifrån ens egna lyssnade låtar spelades.
Jag överdriver med all säkerhet inte när jag säger att jag upptäckt fler än 100 "nya" band på det här sättet.
Det var inte bara jag som hittade Audioscrobbler. Sajten, och därmed företaget som drev den, växte lavinartat. Russ och RJ, killarna som startat det hela, fick anställa folk på löpande band för att klara av att hantera sajten i den takt som krävdes.
Efter en tid införlivades Audioscrobbler i Last.fm (länken leder till min alldeles egna musikprofil) och nu vet förhoppningsvis åtminstone en del av er vilken sajt jag menar.
Last.fm-gänget har dock skitit i det blå skåpet nu, och det med besked.
I slutet av mars offentliggjordes det på den officiella Last-fm-bloggen att deras radiotjänst plötsligt skulle börja kosta pengar. Med det har jag inga problem alls, faktum är att jag under de senaste åren varit betalande användare hos Last.fm, men det stannar inte där.
Det kostar pengar att använda radion - om man inte bor i Storbritannien, USA eller Tyskland! Det har visst med rättigheter och reklamintäkter att göra (RJ beskriver i de ovan länkade blogginläggen varför beslutet har tagits) men jag begriper ändå inte hur någon vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är en bra idé att särbehandla användare som råkar bo i privilegierade länder, nästan oavsett affärsmässiga skäl.
Det är fullt möjligt att beslutet är rationellt i grunden - men det jag som användare ser är att jag som svensk inte är lika viktig för dem som jag hade varit om jag vore britt, amerikan eller tysk. Det går på något sätt emot allt som jag trodde Internet stod för. Uttrycket "world-wide web" känns mest som ett smådåligt skämt i sammanhanget.
Nej, det logiska hade givetvis varit att låta alla, oavsett nationalitet, betala för radion. Man hade dels sluppit många av de fientliga reaktioner som (med rätta) det här har givit upphov till och man hade dessutom tjänat mer pengar. Detta hade enligt mig gått alldeles utmärkt att samköra med reklamen; tjänsten i sig är så pass bra att den är värd att betala för oavsett om den är reklamfri eller inte.
Jag har med glädje betalat den årliga summan för att få åtnjuta premiummedlemsstatus på Last.fm. Jag har tyckt att gänget bakom sajten varit värt vartenda öre då de gjort så mycket för en musikidiot som mig. Nu är det slut med det. Jag har 57 dagar kvar på min prenumeration som är betald för knappt 11 månader sedan; efter dessa 57 dagar får de inte ett rött öre till av mig. Andra går ännu längre i sitt avståndstagande och, ja, jag kan inte klandra dem.
Att inte skicka pengar till Nigeria
Sajten 419eater är ganska rolig. Idén med sajten är att folk ska dela med sig av hur de blåser människor bakom s.k. "nigeriabrev" ni vet de där mailen som då och då dyker upp i vilka man ombeds hjälpa någon random arvinge till en avliden afrikansk kunglighet eller ledare att föra över det enorma arvet till ett bankkonto utanför Afrika. Det krävs "endast" en smärre kontant insats för att lösa det byråkratiska och sedan utlovas man en del av arvet (det är fråga om miljontals dollar) som tack för att man hjälpt till.
Pengarna finns givetvis inte utan det hela är bluff från början till slut och de som utför bedrägerierna är oftast inga snälla killar. Folk har hotats, ja till och med dödats, som en följd av samröre med dylika bedragare. De (bedragarna) förtjänar inte bättre än att förödmjukas.
En personlig favorit är den här stackaren som med gnistrande dollartecken för ögonen till och med låter sig tatueras...
Jag har ett tag funderat på att blogga om just den här sajten men att bara göra det i form av ett länktips och inte så mycket mer känns ganska fattigt. Därför tackar jag Flashback, där jag först fann länken till kolumnen jag snart ska komma till, och framför allt Svenska Dagbladets kolumnist Lars Berge för att ha gett mig ny inspiration.
SvD publicerade för ett par dagar sedan en text i vilken Lars Berge på fullt allvar argumenterar för att det är synd om de stackars fattiga bedragarna från Nigeria som får utstå sådana hemska hån från "välfödda västerlänningar". Tydligen är det hela en "ny sorts kolonialism" och de afrikanska bedragarna förtrycks då de "inte ska tro att de får göra anspråk på våra rikedomar".
Vad i hela jävla helvete?
Ja, Nigeria är ett av världens fattigaste länder. Ja, många människor där lever i misär. Är detta de människor som har tillgång till Internet och koll på hur man genomför bedrägerier den vägen? Jag är minst sagt tveksam.
Inte heller tilltalar alla "bestraffningar" som de tilltänkta bedrägerioffren utsätter sina bedragare för mig.
Men att, som Berge, insinuera att det är imperialism när en västerlänning jävlas med en afrikan som helt uppenbart inte har ärliga avsikter är bara för mycket. Det är lika mycket bedrägeri och ett lika stort ofog oavsett bedragarens årsinkomst, hudfärg eller hemkontinent och de förtjänar lika mycket spe som vilken skattemyglande svensk politiker som helst. Att de här "scambaiting"-sidorna fyller andra syften också, såsom att göra bedragarna så upptagna att de kanske lämnar någon annan i fred eller rentav får dem att sluta skicka ut sina brev pga risken för förödmjukelse gör åtminstone för mig att sidorna faktiskt fyller ett mer nobelt syfte än att bara få oss som läser att garva.
Fem skäl att bli anti-antipirat
Det är Ipred. Det är The Pirate Bay. Det är telekompaketet. Det är Piratpartiet. Det är, kort sagt, en jävla soppa alltihop. Själv står jag betydligt närmare Piratbyrån än Antipiratbyrån, mycket på grund av (tack vare?) en del antipiraters osvikliga förmåga att häva ur sig idiotier i parti och minut. Nu kör vi, här kommer de fem sämsta antipiratargument jag hittills har sett:
The Pirate Bay är ena samvetslösa jävla idioter, de publicerade bilderna från förundersökningen om barnamorden i Arboga och tog inte bort dem trots påtryckningar utifrån.
Används av (bl.a.): Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter
Varför argumentet suger?
Förundersökningsprotokoll är, vare sig Hanne Kjöller vill det eller inte, offentliga handlingar som vem som helst kan begära ut. Vill man hänga ut någon för att ha publicerat obehagliga bilder i det här fallet är det åklagarmyndigheten man ska ge sig på, inte TPB. Därtill har TPB själva inte offentliggjort någonting; protokollet (där bilderna ingick) gjordes tillgängligt av en användare på sajten. När folk som inte fattar det hör av sig till TPB gång efter gång och ber dem "ta bort bilderna" (som de själva alltså aldrig har haft på sina servrar) är det inte så underligt att presstalesman Peter Sunde till sist lackar ur och svarar att "det väl var ett jävla tjat". Okänsligt? Jag vet inte. Jag skulle också tröttna efter tusentals hatmail från oinsatta människor som utan att själva tänka efter tror att allt som står i tidningarna är sant.
(Illegal) fildelning är stöld och de som fildelar (illegalt) är tjuvar.
Används av (bl.a.): Jan Guillou
Varför argumentet suger?
Upphovsrättsbrott kan aldrig vara stöld. Ingenting försvinner, vilket det gör om jag stjäl något. Stjäl jag din bil har du den inte kvar. Kopierar jag däremot dina samlade alster med Philemon Arthur and the Dung får du givetvis behålla originalen och kan lyssna på dem precis som förut. Det första är stöld, det andra är det inte. Jan Guillou, som annars verkar göra en grej av att verka beläst, borde också förstå detta. Å andra sidan visar hans synnerligen arroganta och omdömeslösa tirader i den här chatten att han nog dessvärre redan sitter så djupt i skiten att det är lönlöst att ens försöka få honom att kamma till sig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att godtyckligt feltolka termer som har en klar betydelse sedan tidigare endast för att ställa sin egen sak i bättre dager är en smula patetiskt. Olagligt? Ja. Stöld? Nej, nej och åter nej. För helvete.
Tomas Norström (domare i TPB-målet) är inte jävig enligt min bedömning.
Används av: Tomas Norström (domare i TPB-målet)
Varför argumentet suger?
Det är egentligen ganska ledsamt att det får gå till så här. Norström himself är alltså med i flera grupper med namn som "Svenska föreningen för upphovsrätt" tillsammans med flera av målsägandenas advokater. Jag tycker själv det är ganska uppenbart att det åtminstone teoretiskt föreligger en risk för jäv här och att Norström själv borde ha insett detta, speciellt med tanke på att en nämndeman petades av just Norström innan rättegången på liknande meriter, men nej. Norström himself bedömer att han inte är jävig och det är bra så. Det är väl för helvete inte hans sak att avgöra?
Du är en bortskämd barnunge. DRM är en nödvändighet. Försök förstå att man inte alltid kan få som man vill.
Används av: person på ett för mig bekant forum där Ipred och dess konsekvenser diskuterades.
Varför argumentet suger?
Först och främst är jag 28 år gammal och undanber mig bestämt moralkakor, "von oben"-insinuationer om att jag skulle vara bortskämd och en retorik som om man talar till ett litet barn ("försök förstå att..."). Dessutom är min pappa starkare än din pappa, så det så. Dumsnut.
DRM, för er som inte vet det, är en förkortning för Digital Rights Management. Begreppet innefattar bland en del annat kopieringsskydd och kryptering av digitala medier. Ett sätt på vilket DRM kan tillämpas är att man, efter att helt lagligt ha införskaffat en låt digitalt, förhindras att använda den som man vill, exempelvis genom att DRM-skyddet begränsar antalet fysiska enheter man kan kopiera låten till. Det jag vill ha är en fil jag kan göra precis vad jag vill med. Jag vill kunna lägga in den på 100 olika hårddiskar om det skulle behövas och jag vill kunna bränna låten på obegränsat antal bilskivor. Det kan jag om jag rippar mina egna CD-skivor (eller laddar ner låten illegalt för den delen).
Håll fast vid det förstnämnda: att rippa sina egna skivor. Jag äger i dag ett alldeles för stort antal helt lagligt inhandlade skivor. En del av dessa har jag "rippat", dvs lagt in på min dator i MP3-format. Detta är en helt laglig handling och när rippandet är färdigt har jag en ljudfil med precis de egenskaper jag vill ha. Bra kvalitet, funkar i de allra flesta uppspelningsprogram och jag kan kopiera och bränna filen hur ofta och mycket jag vill. Det är precis så jag vill "konsumera" min musik och tekniken för detta finns bevisligen då jag med flera har använt den, helt lagligt, i flera år. Att då avfärda mig med uppfostringsklyschor om att man inte alltid kan få det man vill ha är i mina ögon att skjuta sig i foten med bazooka. Jag har ju kunnat få det innan utan att bryta mot lagen, så varför inte nu? Tekniken finns som sagt; det skulle till och med gå att utplåna mellanstegen att köpa skivor och rippa dem själv, men det finns tydligen ingen marknad för det eftersom bolagen vägrar kompromissa och släppa den överdrivna kontroll de tycker sig ha rätt till i och med det flitiga användandet av DRM. Synd.
Enda anledningen till all uppståndelse kring The Pirate Bay är att "fildelarna" inte vill betala för sig.
Används av (bl.a): Liza Marklund
Varför argumentet suger?
För att det helt enkelt inte är sant utan bara ytterligare ett patetiskt sätt av antipiraterna att försöka ta billiga poäng i debatten. Liza Marklund kanske är sugen på att förklara varför 100 000 personer registrerat sig för The Pirate Bays anonymiseringstjänst "Ipredator". Denna tjänst kommer enligt uppgift att, just det, kosta pengar. Folk verkar vilja betala för den. Enkelt uttryckt kan man alltså hävda att människor är beredda att betala för att använda en tjänst som The Pirate Bay. För egen del skulle jag definitivt kunna slanta upp en månatlig summa för den ynnesten (om tjänsten sedan heter The Pirate Bay eller någonting annat är oviktigt, det är utbudet och den totala DRM-lösheten som tilltalar i alla fall mig).
Jag säger inte att det inte finns folk som inte vill betala för sig (tre "inte" i samma sats där, imponerande!) men att avfärda hela debatten med motiveringen att alla som inte gillar Ipred är snåla parasiter är ovärdigt. Det enda positiva är väl då möjligen att min grundmurade aversion mot Liza Marklund i och med alla hennes klavertramp i den här debatten på sistone känns ännu mer motiverad.
