Gravidchock
Här finns en länk.
Jag har läst artikeln som länken leder till och förstår i ärlighetens namn inte varför man ska bli upprörd över den påstådda diskriminering som Anna i artikeln utsatts för.
Denna Anna hade alltså sökt ett vikariat hos Försäkringskassan. Vikariatet sträckte sig över sex månader. Uppenbarligen har Anna viss talang för att skriva CV eftersom arbetsgivaren blev intresserad och kallade henne till en intervju.
Det är här det börjar: Anna berättar under intervjun att hon är gravid och att födseln beräknades ske ungefär fyra månader senare. Med andra ord skulle det vara omöjligt för Anna att fullfölja vikariatet, något som också Försäkringskassan insåg och således valde att ge vikariatet till en annan sökande. Detta uppfattar nu Anna, och tydligen också Aftonbladet, som diskriminering.
Mina frågor är följande:
Inser man inte själv att det är rätt korkat att söka ett jobb som man rimligen inte kommer att kunna slutföra?
Kan detta vara en lukrativ affärsidé för gravida kvinnor? Anna ersattes med 25000 kronor av Försäkringskassan för "diskrimineringen".
Anna uttalar sig själv i slutet av sin artikel:
"Men barn måste ju komma till. Och om inte det blir slut på den här diskrimineringen kommer kvinnor alltid att hamna i bakvattnet och ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden."
Bra tänkt. Det är väl ändå en helt annan sak att bli gravid medan man är anställd än att bli det medan man söker arbete och gå in för att ta ett jobb som man vet att man inte kan slutföra.
Till sist, glöm inte detta: Det är alltid någon annans fel!
Jag har läst artikeln som länken leder till och förstår i ärlighetens namn inte varför man ska bli upprörd över den påstådda diskriminering som Anna i artikeln utsatts för.
Denna Anna hade alltså sökt ett vikariat hos Försäkringskassan. Vikariatet sträckte sig över sex månader. Uppenbarligen har Anna viss talang för att skriva CV eftersom arbetsgivaren blev intresserad och kallade henne till en intervju.
Det är här det börjar: Anna berättar under intervjun att hon är gravid och att födseln beräknades ske ungefär fyra månader senare. Med andra ord skulle det vara omöjligt för Anna att fullfölja vikariatet, något som också Försäkringskassan insåg och således valde att ge vikariatet till en annan sökande. Detta uppfattar nu Anna, och tydligen också Aftonbladet, som diskriminering.
Mina frågor är följande:
Inser man inte själv att det är rätt korkat att söka ett jobb som man rimligen inte kommer att kunna slutföra?
Kan detta vara en lukrativ affärsidé för gravida kvinnor? Anna ersattes med 25000 kronor av Försäkringskassan för "diskrimineringen".
Anna uttalar sig själv i slutet av sin artikel:
"Men barn måste ju komma till. Och om inte det blir slut på den här diskrimineringen kommer kvinnor alltid att hamna i bakvattnet och ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden."
Bra tänkt. Det är väl ändå en helt annan sak att bli gravid medan man är anställd än att bli det medan man söker arbete och gå in för att ta ett jobb som man vet att man inte kan slutföra.
Till sist, glöm inte detta: Det är alltid någon annans fel!
Kommentarer
Trackback