There has been an earthcake in southern Sweden
Vilket hotell ringde Rikard Palm den här gången?
Klas Rocco Siffredi Kristian
Först en anrop till (den del av) svenska folket (som röstar på Trackslistan): "Curly Sue" med Takida är en jävla skitlåt! Den ligger just nu nia på listan och lär ha slagit någon typ av rekord då detta är 49:e veckan som låtjäveln finns med. 49 veckor på Tracks. Jag trodde bara det var på Svensktoppen som låtar kunde ligga i över ett år.
Efter att ha sett förra veckans "Insider" på TV3 är jag övertygad om två saker:
1. Djurrättsaktivister besitter en kollektiv intelligens en bra bit under medelvärdet för befolkningen.
2. I andra länder måste hemlösa sitta på gatan och tigga ihop till sitt uppehälle. Här har de råd med Canada Goose-jackor och lyxbarnvagnar och får dessutom bo på hotell på socialens bekostnad.
Det ger ett väldigt seriöst och framför allt moget intryck att lägga till Rocco Siffredi som mellannamn om man nu inte har siktet inställt på att jobba inom en alldeles speciell bransch.
Snart är det jul. Mycket kan man tröttna på, t.ex. überglättig och konstlad "julstämning" eller den konstanta snöbristen (kalla mig gammalmodig, men på julafton ska det fan vara vitt på marken), men julmust är nog Guds gåva till mänskligheten.
Vad är det för fel på folk som inte kan vänta tills man har klivit av tunnelbanan när de ska gå på? Man kan tro att det oftast är fjortisar som anammar sådant muppbeteende, men nej. Mina högst vetenskapliga studier i ämnet visar tydligt att de värsta syndarna är damer i 60-årsåldern. Det är lite synd för dem kan man inte knuffa till sådär hårt som man skulle vilja när man kliver av och de står i vägen. Man vill ju inte ha en bruten lårbenshals på sitt samvete.
Det borde finnas fler nazistiska julsånger. "En morgon när jag vaknar är hela världen vit"... det kan ju inte bli bättre. Eller sämre, hur man nu ser det.
Jag tror det får räcka nu. Måste kolla om det finns julmust i de hemliga gömmorna.
Att gå minus men ändå lira poker, bra eller anus?
27-årige Jim är sur på Socialtjänsten. Anledningen till detta är att han inte får det socialbidrag han ansökt om eftersom en nätpokervinst har gjort att han hade 268 kronor för hög månadsinkonst för att ha rätt till bidraget.
Jim får enligt egen utsago 5456 kronor i månaden i aktivitetsstöd. Pokervinsten låg i det här fallet på 2167 kronor.
Begrunda denna text (klippt direkt ur artikeln):
Aktivitetsstödet på 5 456 var den enda inkomsten och Jim gick redan back i hushållskassan. En pokervinst innebär också insatser, menar han.
- Det är inte så att jag försörjer mig på poker. Det är ett fritidsintesse. Jag hade spelat för ungefär samma summa som jag sen vann.
Om man nu bara får in drygt 5000 kronor i månaden, är det då så vettigt att spela upp en ansenlig del av dem på poker? De där 2000 (vi antar att det är så mycket eftersom det heter att han hade spelat för "ungefär samma summa" som han sen vann) som gick åt på poker borde väl ha använts för att täppa till det som Jim "redan gick back" i hushållskassan?
Bidrag är bidrag men att prioritera och lära sig hushålla med sina pengar känns minst lika viktigt i det här fallet. Hans ekonomiska situation känns inte helt olik en students och jag vet efter drygt fyra års studentliv av egen erfarenhet hur drygt det kan vara att inte kunna köpa det man vill även om det inte alls är snordyrt men det får man lära sig leva med.
Jag har svårt att tycka särskilt synd om Jim.
Norges sak är fan inte vår
Idag har jag, bland inte så mycket annat, tittat på diverse former av skidåkning på SVT. "Vinterstudion" är skön avkoppling, speciellt när man kvällen före varit på företagets årliga julbord och kanske inte borde ha tagit den där sista ölen (eller halsat ur den kvarlämnade rödvinsflaskan precis innan taxifärden hem).
På programmet idag stod såväl traditionell längdåkning (30 km för herrarna, 15 för damerna) från franska La Clusaz som skidskytte (10 km för herrarna, 7,5 för damerna) från Östersund.
Först och främst: den jävel som kom på att masstart på tre- och femmilar i längdåkningens världscup var något att satsa på borde fan avskedas. Tråkigare upplägg finns inte. I normalfallet ligger en klunga åkare och fisåker i 99 procent av distansen innan någon italienare eller norrman som legat och bidat sin tid spurtar till sig segern. I de fall någon försöker dra ifrån tidigare i loppet slutar det med att denne någon, som påfallande ofta är Anders Södergren, kör slut på sig för att sedan inte riktigt orka i spurten och slutar femma eller sexa. Han blev till exempel sexa idag. Vann herrloppet gjorde Petter Northug från Norge. Damloppet, där det tidigt stod klart att Charlotte Kalla inte skulle orka hänga med den absoluta täten, vanns av likaledes norska Kristin Störmer Steira. Det blev även norskt brons genom Therese "Duracellkaninen" Johaug.
Skidskyttet då? Svenskarna, med undantag av Carl-Johan Bergman, var riktigt usla på skjutvallen. Både Björn Ferry, Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson-Z (vad Z står för har jag inte riktigt koll på men jag gissar på Zorro) och vårt allra största guldhopp Jörgen Brink sköt ungefär som fulla finska jägare fast sämre. Herrloppet vanns till sist av norske stjärnan Emil Hegle Svendsen. Även i damloppet var det nära norsk seger eftersom Tora Berger både sköt bra och åkte snabbt, särskilt i slutet av loppet. Hon fick dock se sig besegrad av den totalt otippade kinesiskan Wang Chunli som knep guldet med 1,4 sekunders marginal.
Det räddade min dag.
Att svenskar presterar under sin kapacitet i vintersporterna är väl närmast att beteckna som ett normaltillstånd. Jag tar det i alla fall med en axelryckning och tänker ungefär "jaha, det sket sig idag också" och sen är det inte så mycket mer med det. Men varför i helvete måste det alltid gå så jävla bra för Norge? Och varför gläds alltid de svenska kommentatorerna nästan opassande mycket med de norska idrottarna?
Man kan ge sig tusan på att när det svenska hoppet misslyckas dyker någon norrman (det behöver inte ens vara någon av de normalt bästa) upp och gör ett kanonlopp. Alltid, utan undantag. Jag kan inte hjälpa det, men det stör mig. Det stör mig mycket! En enda gång vill jag se Norge misslyckas. Jag vill se deras slutman i en VM-stafett gå in i väggen på Jörgen-Brink-vis. Jag vill se de norska deltagarna i ett skidskytte-VM konsekvent missa sina sistaskott på gammalt fint svenskt manér. Jag vill se en sprintfinal i världscupen med färre än fem norska deltagare på startlinjen. Luttrad som jag är räknar jag inte med att något av det jag nyss nämnde kommer att hända under min livstid men man får väl önsketänka?
Avundsjuk? Jag? Det kan ni ge er fan på. Jag är mycket medveten om att det finns en logisk förklaring till den norska dominansen och den är att de, förutom världens bästa tränare, också har den klart största bredden. Att vinna ett norskt mästerskapsguld i längdskidåkning sägs vara svårare än att ta VM-guld. Det finns, som man brukar säga, en del att ta av vad gäller talang för vintersport i det landet. Jag tänker inte heller på sedvanligt vis börja yra om att jag tror norrmännen är dopade, helt enkelt eftersom jag faktiskt inte tror det. Konstigt men sant.
Men jag är svensk. Norge är Sveriges närmaste granne och för många med mig vår största idrottsrival (förutom i ishockey där det är Finland). På samma sätt som det gör ont för en AIK:are att se Djurgården nå framgång kan jag känna när Norge tar ännu ett guld och bäste svensk kommer typ elva.
Det stör mig som sagt och det står jag för.
SL ansvarar inte för allt, bara nästan
"Läsarna rasar mot SL:s förare"
Detta kan man läsa i stockholmsupplagan av dagens utgåva av gratistidningen City. Mest skit får busschaufförerna och det är på sätt och vis förståeligt. Dels kan de faktiskt vara riktiga mongon (även om detta främst drabbat mig i Västerås) och dessutom är det de enda chaufförerna som har direktkontakt med resenärerna, till skillnad från t.ex. tunnelbaneförare som ju sitter avskilda i förarhytten. Således får biljettkontrollanter och spärrvakter ta mest skit för oförrätter som resenärer anser sig drabbade av i tunnelbanan.
Hursomhelst. I Citys artikel låts några läsare komma till tals om hur de blivit illa behandlade av busschaufförer. Vissa känner man definitivt sympati för. "Anna-Karin, 42, personalansvarig" var till exempel med om en sällsynt osmidig chaufför:
- Jag står och äter en korv och väntar på buss 4. Bussen kommer och chauffören hutar åt mig att jag absolut inte får ta med korven in på bussen. Så jag kliver av och slänger den i papperskorgen. När jag ska kliva på igen stänger chauffören dörrarna framför näsan på mig och drar iväg. Vilken människoälskare!
Vem som helst hade lackat ur i det läget.
Dock misstänker jag att en del av klagomålen kommer från resenärer som egentligen har sig själva att skylla för den upplevda misären. Samma sorts människor som klagar hos Ica på att "läsken inte smakar som den ska" utan att inse att det är för att de själva har köpt lightläsk och att smaken därför inte härrör från en miss i produktionen.
En sådan människa är "Linda, 22, undersköterska". Här är hennes anekdot:
- Jag skulle åka med 1:an tidigare i höstas. Hade jobbat sent och det blåste och regnade. Mina fingrar var helt stelfrusna och när bussen kom hittade jag inte min remsa fast jag visste att jag hade den nånstans. Hade inga pengar på mobilen heller så jag kunde inte köpa SMS-biljett. Kontanter hade jag, men det kan man ju inte använda längre. Jag bad chauffören att få åka med till Fridhemsplan, nästan gråtfärdig var jag. Men jag fick stå kvar vid hållplatsen. "Ingen biljett, ingen resa" sa han.
Linda har alltså:
1. Glömt sina vantar
2. Slarvat bort sin remsa (att hon "visste att hon hade den nånstans" känns som en klen ursäkt; hur ska chauffören kunna veta det?)
3. Inte fyllt på sitt kontantkort på mobilen
4. Lätt för att gråta
Punkt 1 till 3, som är mycket centrala för den här historiens slut, känns mest av allt självförvållade. Ändå skyller Linda på SL, i sann "det är alltid någon annans fel"-anda.
Alla klagomål är uppenbarligen inte befogade.
EXTRA: Facebookdödshotare talar ut
Oj oj oj.
Hela den här Johan-Palm-historien som jag tog upp i mitt senaste inlägg har gjort att jag har fått en hop arga tonåringar efter mig. Först skrattade jag bara åt det men när det gick upp för mig att de faktiskt verkar mena allvar med sitt infantila dravel blev jag nästan rädd.
Jag tänkte försöka mig på att bemöta kommentarerna så gott jag kan. Orkar inte göra det i kommentatorsspåret eftersom det bara skulle bli oöverskådligt. Jag ger mig på att skriva ett mastodontinlägg i stället. Läs, njut och begrunda!
Philip Carlson (tillika grundare av facebookgruppen "The Assassination of Johan Palm) skrev följande:
Kära Sillpizza..
Tycker du jag verkar anonym över internet eller? På facebook? Titta igen då för så är inte fallet.
Johan Palm är en skam för musiksverige och därför har han ett flertal hatgrupper mot sig, det handlar inte om att vi inte har något liv som lilla du tror.
Du borde ha en eloge i röven och någon borde kasta en guldstjärna mitt mellan dina ögon.. Ohnej, tänk om pressen skriver om detta också!? "Bloggare mordhotad på sin egen blogg", skulle bli ett helt uppslag i expressen..
Nu till stackars Johan..
I Johans kommentar om hoten hittar jag två meningar som tyder på låg intelligens och brist på logiskt tänkande.
Han undrar hur vi kan slösa tid på att göra grupperna.. Hm, det går på 1 min? Johans röst spricker snabbare än så!?
Sedan så ber han alla hatarna som vill "döda" honom att sluta lyssna på hans musik. Vill vi lyssna och se honom eller? Nej! Men hans meningslösa musik når oss hela tiden, radio, tv och tidningar..
"Det är sådana som Philip, Rickard och Marcus Knarkus som då de vuxit upp och tycker sig ha blivit orättvist behandlade av någon, kanske en expedit på systemet som av misstag gett för lite växel tillbaka, vitt och brett skrävlar om hur de skulle ha "slagit in pannbenet på den jäveln" eller "bankat skiten ur den jäveln". Troligen går de på socialbidrag och har bristfälligt utförda tribaltatueringar gjorda i Thailand. Kanske även varsin rostig Volvo 740."
Ojojoj.. Någon har förutfattade meningar här. Jag är 15 år och har aldrig varit i Thailand, har inga tatueringar och ingen Volvo. Socialbidrag? Skulle inte tro det. Större chans att jag får ett bidrag för att lönnmörda Palm..
Jag tror att vi alla som ser detta inser vad som verkligen är patetiskt. Tidningarna som gör en stor grej av det, och du din helt okända bloggare som bloggar om att tidningarna gör en stor grej av det.
Förresten så Har gruppen nu 53 medlemmar.. Tack för din promotar gruppen. _Hejdå gå och dö :)
Svar: När du började prata om att jag "borde ha en eloge i röven och någon borde kasta en guldstjärna mellan mina ögon" började jag förstå vad som komma skulle. Ett sammelsurium av irrelevant kritik som visar att:
1. ... personangrepp som argumentationsteknik uppenbarligen inte är nytt för dig och
2. ... du inte har förstått ett dugg av vad jag egentligen menar.
Det faktum att du och dina gelikar slösar ens en millisekund av era liv åt att skapa facebookgrupper för människor som önskar livet ur en 16-årig idoldeltagare säger mer om er än du verkar vilja ta in.
Dessutom är det aldrig för sent att boka en charter till Thailand, skaffa sig en tatuering på fyllan, sno en 740 av någon alkis eller gå till socialen, speciellt inte när man bara är 15 år.
Fredrik, enligt egen utsago god vän till Philip, skrev:
Same shit different day som jag ser det, blev inte Darin också mordhotad osv (om ni nu kan kalla detta hot), vi har alltså skrivit saker om Johan, som han och tidningen och DU tycker är olämpligt snälla detta är en vardag, vet inte vilken fantasi värld ni lever i men men.. kan inte säga annat än att Johan är är en mes som tar åt sig så hårt det vi skriver i EN GRUPP på FACEBOOK !. Alla artister som inte är omtyckta har väl grupper osv emot sig.. Och nej jag ska klargöra för er att vi inte ska döda Johan Palm (hahahaha).
Svar: Jag förstår inte alls vad du vill ha sagt med kopplingen till Darin. För att en idoldeltagare mordhotats tidigare är det okej att mordhota en annan? Tonårslogik när den är som sämst.
Vidare tycker jag nog Johan har tagit hela den här hotgrejen ganska bra och med rätt distans. Skulle inte du ta åt dig om någon skapade en "Död åt Fredrik"-grupp på Facebook?
sabbu skrev (efter att jag svarat på ett inlägg i hennes blogg):
Håller med dig. Självklart får man störa sig på vissa människor, man kan ju inte gilla alla. Men man kan ju stanna vid att störa sig.
Ser på kommentarerna. Ha, ha skrattar åt dessa patetiska gossar, hur jävla löjliga får man vara egentligen? Det enda Johan Palm har gjort är att ha varit med i idol (trots att många inte tyckte han var värd det) och blivit en flickidol. Fattar inte att det provocerar så mycket för en del småpojkar. Skrattretande!
Svar: Ja.
Philip skrev:
Ojojoj, har ni inte fattat än? NI, alltså du och sillpizza provocerar oss.. Vi bryr oss inte om fb-grupperna eller att han är en flickidol, det har inget med saken att göra. NI är bara invalida propagandaätande horer, sluta svara på kommentarerna, orkar inte ödsla tid på JOHAN PALM eller ER.
Svar: "Invalida propagandaätande horer (sic)"? Den visste var den satt. Be mig inte heller sluta svara på kommentarer i min egen blogg. Vill du inte ha svar, skriv inte. Simple as that.
olleponken (med största sannolikhet ännu en av Philips underhuggare) skrev:
Ni bloggare är precis likadana, antingen skriver ni om det ni själva stör er på, eller så skriver ni om (som i detta fallet) om dem som stör sig på andra.
Uppsikten med att skapa en grupp på t.ex. Facebook är att man ska hitta folk som tycker likadant som än själv. Att sedan väldigt många går med i den gruppen och att det sedan visar sig att dem vill ta livet av en person har väl inte vi med och göra?
Jag försvarar bara skaparen av gruppen, ingen annan. Vad hände med dem två av våra fyra grundlagar?
Tttrande- och tryckfrihetslagen? Att vi har våra egna åsikter & sedan publicerar dem på internet är inget fel någonstans, och att folk sedan mordhotar genom vår grupp, har vi inget och göra med.
Svar: Jag sticker inte under stol med att jag bloggar för att provocera. Den här gången lyckades jag tydligen extra bra vilket jag erkänner ger mig ett visst nöje.
Kul också att någon äntligen tog upp yttrandefriheten, den käpphäst som rättshaverister i alla år varit så bra att stödja sig på. Visst, att ni har egna åsikter är inget någon av oss kan rå för eller göra något åt, men att publicera förtäckta hot mot en offentlig person på nätet är inte lagligt. Stilpoäng också för den komiska tabben att missa sambandet mellan er grupps namn "The Assassination of Johan Palm" och det faktum att folk använder den för att lägga ut nyss nämnda förtäckta hot. Hur kan de ha kommit på den idén?
Philip "15åringen" Carlson (ja, under just detta alias) skrev:
Haha detta är underhållande.. Ni blir sura när vi agerar och uppför oss som fjortisar och är omogna, sedan skrivs det negativt om oss i era bloggar. Ni blir sura när vi "leker" vuxna och är mogna, sedan skrivs det även om det i era bloggar.. Låt oss vara 15, låt oss skapa grupper på facebook och gå med i dom utan att alla tar saker så seriöst och övermoget. fuck offf n ddieeee
Svar: Du verkar inse att detta ändå i slutändan kan vara en fråga om personlig mognad. En eloge (inte i röven) för det. Var gärna 15, skapa gärna facebookgrupper - men inse också att detta är Internet där vem som helst kan se och tycka till om det som skrivs och görs på offentliga sajter som Facebook. Jag vidhåller att infantila dödshot dels är olagliga och dels det klart sämsta sättet att bli tagen på allvar. Skulle man dessutom hänge sig åt att vilja döda alla artister som man inte gillar skulle man nog bli en ganska hatisk människa. Jag hoppas och tror att du, Fredrik och Olleponken om 5-6 år kommer att se tillbaka på denna episod och lite generat skratta åt hur omogna ni faktiskt var.
Sådärså! Att störa sig på folk är hur okej som helst. Att manifestera det med dödshot är det inte, oavsett hur gammal man är.
That's all folks!
