Sillpizza

Jag är en 27-årig man. Jag har sambo, egen lägenhet, ett bra jobb och ett i allmänhet välordnat liv. Jag har normala intressen och jag upplevs troligen inte som totalt jävla dum i huvudet i alla fall. Jag är dessutom kåt precis hela tiden. Den där snubben ni ser ibland på stan, som vaggar fram med hukande gång för att dölja att bananen står som en... banan, det är jag.

Fast nej. Riktigt så kuk... ehm, kul är det inte. Jag förmodar i stället att jag är mindre kåt än jag förväntas vara. Vad grundar jag då detta på?

1. Jag läser inte herrtidningar. Med herrtidningar menar jag såväl rena porrblaskor som i det allmänna medvetandet mer rumsrena publikationer som t.ex. Slitz. På ett sätt är de förstnämnda faktiskt vettigare än de senare; här hycklas det i alla fall inte med vad syftet med tidningen är. Jag tycker Slitz, med sina regelbundet skandalomsusade "utvik" av mer eller mindre kända kvinnor, är en patetisk jävla skittidning. Det ger mig helt enkelt ingenting att titta på de här bilderna, än mindre att hissa skinn ackompanjerad av dem. Jag dreglar inte heller av åtrå över en kraftigt retuscherad bild i en kalender utgiven av dylika magasin (en, vad jag har förstått, rätt vanlig accessoar i den typiska ungkarlslägenheten/det typiska tonårspojkrummet).

2. Tanken på att köpa sex gör mig spyfärdig. Ska jag doppa ska det vara med någon som vill. Att betala för sex måste vara världens näst största erotikdödare (efter att tvinga sig på någon som inte vill, aka våldtäkt). Jag skulle i alla fall inte få upp den.

3. Jag spelar, vilket en del av mina inte särskilt många trogna läsare lär känna till, ett onlinespel som heter Hattrick. Det är ett fotbollsmanagerspel där man driver sin egen klubb och en av de många funktionerna som finns är möjligheten att ladda upp ett eget klubbmärke. Många av de manliga användarna, (start internt) däribland legenderna dreamjay och PeterRos (slut internt), tycker här att det är helt på sin plats att visa upp en bild på en lättklädd kvinna. Som det inte finns nog med sådana bilder annorstädes på webben. Förakt är ett väl starkt ord för vad jag känner för den här typen av människor (de finns överallt, inte bara i det här spelet). Medlidande är inte heller så nära sanningen som troligen ligger någonstans däremellan.

Nu skiter jag i det här. Godnatt!

Here we go again, here we go go go ner på stan och klubba sälar...

Nej fan, nu är det dags för en stunds irritationskontemplation. Dagens störningsmoment: folks mammor (och pappor, och hussar, och mattar).

Jag har förstått att det finns ett fenomen som heter babybloggar. Det är sådana bloggar där lyckliga föräldrar (oftast, men inte alltid, mammor) bloggar "utifrån sitt barns perspektiv". De gör detta antingen genom att själva låtsas vara sina barn ("Idag fick jag en jättefin lacostepiké av mamsen!") eller genom att välja speciella bloggalias ("Rivers mamma", "Emelies pappa").

Patetiken i det förstnämnda känner jag att jag inte ens behöver kommentera. Det är samma mekanismer som ligger bakom att folk skaffar konton på Facebook, Lunarstorm, Runarstorm, Playahead osv i sina ungars (eller hundars) namn. Elliott2005 P4 från Lapplands Väsby är egentligen inte fyra år men åldersgränsen är satt där av administratörerna eftersom man förväntas registrera sig i eget namn och således logga in och kommunicera själv - något vissa föräldrar uppenbarligen är för stolta/dumma/både och för att fatta.

I det senare fallet kan jag förstå att man är outsägligt stolt över det liv man nyligen varit med och satt till världen. Det kommer garanterat jag också att vara när jag en dag blir far. Jag ser förresten redan fram emot att köpa en bilbana till "grabben" (jag kommer att göra det även om jag skulle få en dotter, man vill ju inte medverka till cementeringen av könsrollerna) men det hör kanske inte hit. Nåväl. Steget därifrån till att skaffa en internetpersonlighet helt baserad på att man blivit mamma eller pappa känns dock lite väl långt. Plötsligt slutar man vara den man varit hela sitt liv och blir endast "Tindras mamma". När lille Hampus eller lilla Tindra vuxit upp och blivit en strulig tonåring (kanske med tribaltatuering) känns det hela genast lite passé, eller hur? Och vad händer när de får syskon? Byter man namn då till "Tindras, Kevins och Bosses mamma"?

Besök min blogg på http://tindraskevinsochbo... äh fan, det går ju inte att skriva det här varje gång man ska länka till sin blogg. Jag tror jag lägger ner skiten. Puzz.

Meter, gram, liter, watt, volt. SI-enheterna är många.

Efter att jag haft ett osannolikt intelligent samtal om gasbildning med min sambo igår fick jag den briljanta idén att lansera en ny SI-enhet, nämligen prutt.

Den används naturligtvis precis som vilken annan enhet som helst, helt enkelt för att beskriva en prutts storlek. Det ger oss följande:

En milliprutt (mp) är en tusendels prutt, motsvarande en lätt ryckning i ringmuskeln som leder till att ytterst lite gas smiter ut. Eventuella ljud och lukter som åstadkoms av en milliprutt går inte att förnimma.

En centiprutt (cp) är en hundradels prutt. Här kan möjligen lite ljud och lukt sippra ut men tanken på gaslarm lockar än så länge endast till skratt.

En deciprutt (dp) är en tiondels prutt. De flesta blir inte generade över en sådan även om den, om man har en riktigt dålig magdag, kan ge upphov till en del smärre luktchocker. Det här är den högsta pruttnivån för många människor, framför allt kvinnor.

En prutt (p) är precis vad det låter som. En vanlig fjärt. Den kan vara "silent but deadly" eller välljudande. Detta är den klart vanligaste prutten.

En hektoprutt (hp). Nu börjar vi snacka. Det här är den sortens prutt som kan ge upphov till lätta vibrationer i porslinet om den släpps under ett toalettbesök. Släpper min far en sådan känns det igen på den karakteristiska knäböjningen som följer direkt efter själva prutten. Denna prutt har också gett upphov till följande inte så gamla djungelordspråk: "Fantomen har hundra pruttars styrka".

En kiloprutt (kp). Här finns anledning att misstänka tillfällig obalans i mag/tarmregionen. Släpper man en kiloprutt får man vara beredd på att ljudet den medför blir kraftfullt. Man får också räkna med en stunds odör. Finns doftspray att tillgå efter att du lagt en kiloprutt, tveka inte att använda detta. Dina medmänniskor kommer att tacka dig.

En megaprutt (Mp) är inget att leka med. Passande förkortning förresten. Tyder på en abnorm gasbildning. Det sägs att en megaprutt en amerikan släppte en gång gick att höra i Mexico. Visserligen stod han rätt nära gränsen när det skedde, men ändå. Ni fattar! Mexico!

En gigaprutt (Gp) är den största prutt som någonsin åstadkommits, och det hände faktiskt i Sverige! Mannen bakom verket var ingen mindre än den f.d. "Så ska det låta"-programledaren Peter Harryson efter en synnerligen stark, men god, måltid på en thairestaurang. Legenden säger att vilstolen Harryson satt i vid depositionen numera är obrukbar, främst på grund av det stora hål som följde som ett direkt resultat av utsläppet. Det sägs också att Harrysons hus förklarades vara en sanitär olägenhet i flera veckor efter incidenten och att USA:s spaning efter biologiska massförstörelsevapen i Irak tillfälligt flyttades till Sveriges västkust då man fått "starka indicier" därifrån. Rapporter från Uppsala Universitet säger att man just vid tidpunkten fick ett kraftigt utslag på sin seismograf. En tillfällighet?