Damn you, Michael!
"Kändisar gör dig tjock"
Det skrivs i artikeln att en brittisk professor vid namn Michael McMahon gått ut och kallat t.ex. Michael Moore och Kirstie Alley för "farliga förebilder" då de är överviktiga. Vi ska, enligt McMahon, inte enbart skylla på oss själva och vår brist på motion eller taskiga diet utan en stor det av skulden ligger på, just det, feta kändisar.
Jag drog en lättnadens suck. Jag bär själv på 15-20 extrakilon (man brukar säga så eftersom det låter så dåligt att säga att man är tjock) och har hela tiden trott att detta har berott på min egen lättja och min smak för alldeles för onyttig mat. Nu vet jag bättre. Det är Michael Moores fel. Damn you, Michael!
Faktum är att jag, efter att ha uppvisat värden som inte raktigenom var positiva, mer eller mindre fått order av min läkare om att gå ner i vikt, vilket också påbörjats genom regelbundna promenader, mindre småätande och mindre sötsaker (det funkar!) eftersom det tydligen, enligt doktorn, var där skon klämde. Hon har fan ingen aning. Det är ju Michaels fel. Och Kirsties. Och... Peter Harrysons. Jag måste komma ihåg att berätta det vid nästa återkontroll.
Efter sommaren ska jag väga under 90 (ton alltså, inte kilo om någon nu trodde det). Wish me luck!
En PR-eventbyråansvarigs hektiska leverne
Jag känner för att skriva ett blogginlägg. Vad jag inte vet just nu är vad det ska handla om men vi kör väl på så får vi se var vi hamnar till sist.
Jo! SL-gnäll! Det är ju kul!
Jag bor i Täby, är stenrik utan att någonsin ha rört ett finger i onödan, röstar alltid på Moderaterna och skulle garanterat ha backslick om jag hade längre hår. Min far har visserligen köpt en Mercedes åt mig men då min privatchaufför Clarence nyligen blev av med körkortet efter att ha delat ut Lars Wienerbröds senaste album på DC++ och jag själv anser mig för fin för att köra bil och dessutom tycker bensinen är alldeles för billig så måste jag numera åka kommunalt för att komma till mitt jobb som PR-eventbyråansvarig på en PR-eventbyrå belägen mitt på Stureplan. Ja, vi har en filial i Saint Tropez också naturligtvis, det måste jag ju nämna.
För att enklast ta sig kommunalt från Täby in till Stockholm City bör man åka Roslagsbanan till Östra station där man sedan byter till tunnelbanans röda linje in mot stan. Nu är emellertid en bit av Roslagsbanan avstängd för ombyggnad, vilket innebär att man får hoppa av redan i Mörby för att ta tunnelbanan från Danderyds sjukhus i stället.
Danderyds sjukhus är, för den som inte har koll på det, stationen direkt efter Mörby centrum som är röda linjens norra ändhållplats. Det borde alltså inte krävas så himla mycket för att tågen ska komma till Danderyd ungefär enligt den tidsplan som redovisas på tavlorna, typ "14 Liljeholmen 7 min". Ändå lyckas de fan alltid komma för sent. Den sista minuten tar ofta fem minuter, ibland mer. Jag hade förstått om detta hände mot slutet av en sträcka - det kan ju trots allt uppstå fördröjningar på vägen - men vid andra hållplatsen? Skumt.
Nästa fråga: Vad åtnjuter stationer som Gullmarsplan och Roslags Näsby för specialstatus som får tunnelbana/Roslagsbana att allt som oftast göra omotiverat långa stopp just där? Jag ljög tidigare om att jag jobbade på Stureplan. Egentligen sitter jag vid Globen, som råkar vara stationen direkt efter Gullmarsplan på min väg till arbetet. Bor gör jag som sagt i Täby, som råkar vara stationen direkt efter Roslags Näsby när jag åker hem från jobbet. Just på dessa två stationer ser alltså SL någon anledning till att då och då göra extra långa stopp och det retar mig att jag inte har exakt koll på varför. Byter de förare? Tar de pisspauser? Invaderar de Polen? Oh, the questions...
Hellre en sjukamp i handen än tio längdhopp åt skogen
Ja, jag vet. Det har tagit en jävla tid för mig att få arslet ur vagnen och skriva ett nytt blogginlägg. Över en månad faktiskt. Hade jag några läsare innan detta lär jag ha tråkat ut dem och skrämt bort dem med min inaktivitet. Förlåt.
Men nu! Nu känner jag att jag måste gå till attack (som kvällspressen skulle uttrycka saken) mot en av våra folkkäraste (?) idrottare.
Carolina Klüft.
Ni vet hon som slängde en karriär som världsstjärna i en sport (sjukamp) i sjön för att satsa på en karriär som medioker längdhoppare i stället. Hon har skadat sig (tråkigt naturligtvis) och ser ut att missa friidrotts-VM i Berlin senare i sommar. Detta slås upp stort i samtliga tidningar. Varför? Hon har som jag ser det inte större chans att lyckas i VM än namn som Mattias Claesson eller Jessica Samuelsson. Skulle någon av dessa skada sig och missa VM skulle det på sin höjd leda till en undanskymd notis i tidningen.
Jag är inte dummare än att jag inser att Klüfts popularitet och orimliga medieutrymme beror på att hon har varit en superstjärna (ja, faktiskt) och hållit en nivå som väldigt få någonsin varit nära att uppnå.
Det slängde hon bort. Sjukamp funkade inte längre, nu skulle det hoppas längd eftersom det var roligare. Jag var försiktigt optimistisk till en början; längdhoppet var "Carros" bästa gren i sjukampen och det hände att hon nådde resultat som överträffade de flesta grenspecialisters (om detta skvallrar personbästat 6,97 m). Vidare hade sjukampare som Jackie Joyner-Kersee och nu senast Naide Gomes visat att transitionen mellan grenarna inte var opassande svår (båda har världsmästartitlar i längdhopp).
I Carolinas fall blev läget dock ett annat. Trots specialträning i längdhopp har hon som enbart längdhoppare i princip aldrig kommit upp i de längder hon kunde nå som sjukampare. Hon blev, enkelt uttryckt, en skugga av sitt forna jag.
Propåer om huruvida det kanske vore läge att överväga att byta tillbaka till den gren som gav henne all stjärnglans, alla framgångar och alla sponsorpengar avfärdades. Det var längd som gällde nu, sjukamp fanns inte längre och det var det här som var roligast. Visst, man ska följa sitt hjärta så på det sättet kan jag möjligen ha respekt för Carolinas beslut - men hur fan kan det vara roligare att knappt vara topp-50 i världen i längd än att vara världsetta i sjukamp?
Nä. Jag hoppas skadan läker snabbt och att vi får se "Carro" i världseliten igen, om inte förr så åtminstone till VM i Daegu 2011 och OS i London 2012. Men då i sjukamp. Med tanke på trenden i hennes längdhoppande tror jag nämligen inte att hon någonsin kommer att bli någon VM-medaljaspirant i den grenen tyvärr.
