Sillpizza

Ingen är perfekt. Inte heller jag. Detta visar sig på alldeles för många sätt och det senaste är att jag bestämt mig för att följa "Robinson 2009" på TV4. Dokusåpornas dokusåpa. Det TV-program som ensamt ligger bakom flest B-kändisprefix i hela B-kändissverige. Harald Treutigers senaste publikframgång i TV-rutan. Ja, det finns knappt någon hejd på superlativen för detta program.

Det skulle vara deltagarna då.

Årets upplaga av "Robinson" ska enligt TV4 vara "den tuffaste någonsin" med mindre mat, skabbigare boplatser och mer påfrestande tävlingsmoment än någonsin. Låt vara att deltagarna kanske inte hade full koll på detta när de drog iväg bort till Filippinerna för sin förmodade vistelse i paradiset, men vafan?

Sanningen om vistelsen var bister. Deltagarna skulle bo i ett träsk. Sina personliga tillhörigheter fick de lämna ifrån sig innan de på diverse olika sätt färdades genom djungeln eller över havet till sin tilltänkta boplats.

Träsk är som regel ganska ogästvänliga platser och detta var inget undantag. Det visade sig emellertid snart att det är lättare att sätta en medelklasshelyllesvensk i ett träsk än att sätta ett träsk i en medelklasshelyllesvensk.

- Beatrice heter en synnerligen enerverande TV-reporter från Arvidsjaur. Om jag vore norrlänning skulle jag lobba för hennes snara utträde ur regionen då hon dessvärre drar ett löjets skimmer över människor från en del av landet där folk annars enligt min uppfattning brukar vara tämligen vettiga. Denna Beatrice inledde storstilat träskvistelsen med att avfärda det förfallna hus som var det enda vettiga som fanns i träsket som boplats då det tydligen var både "ödsligt" och "otrevligt" (nähä?). En hydda närmare vattnet skulle byggas, och den skulle byggas bland annat av delar från huset som således skulle raseras ytterligare. Smidigt. Som tur är fick den rabiata norrländskan mothugg i tid och huset användes vettigt nog som boplats i slutändan. Som lök på laxen dränkte tidvattnet dessutom hennes påbörjade och havsnära hydda. Beatrice blev sedemera utröstad i program två. Otur.

- I denna veckas pristävling fick det vinnande laget tillbaka sina personliga tillhörigheter, eller ja, de skulle tillsammans plocka ut ett och ett halvt kilo av allas prylar. Det började bra; någon slängde dit ett myggstift och någon annan ett tändstål. Någon hade en rulle med fiskelina som också skulle med. Sedan började ett par av lagets kvinnliga deltagare freestyla genom att slänga dit livsnödvändiga saker som badkläder och lakan - och innan det hann styras upp av någon med sinne för prioriteringar (om det nu fanns någon sådan i laget) var tiden för att välja grejer ute. Kvar bland det outvalda låg flera vettiga saker att ha med - men det viktiga var ju att hon den där tjejen vad hon nu heter fick med sig sin andra bikini också. Fan vad jag hade varit förbannad i det läget.

- Det är knappast meningen att det ska vara en dans på tulipaner att bo i ett träsk (annars hade det till att börja med hetat något trevligare än "träsk"). Väl på plats i träsket hängav sig alltså ett par av deltagarna åt en klassisk svensk paradgren: gnällandet. "Jag trodde vi skulle få bo på en vacker strand" gnällde någon medan en annan muttrade någonting om att det här nog inte skulle bli någon "drömsemester" i alla fall.

Jag har aldrig förstått mig på det där och det gäller inte bara Robinson.

Vissa saker kan man inte göra någonting åt. Livet må vara oförutsägbart och orättvist ibland men påfallande ofta är det så att det som händer händer vare sig man vill det eller inte - och vill man sedan skylla på någon är det ofta hos sig själv man ska börja leta. Beror ens misär på att någon annan är en idiot är det tyvärr så illa att om man har varit en idiot en gång kommer man i normalfallet att fortsätta vara det.

Det är ingen idé att slösa energi på sådant man inte kan påverka. Är ditt tåg försenat, ditt ex ett kronmongo eller ditt dokusåpadeltagande en oförutsedd träskvistelse - gilla läget! Och funkar inte det kan du alltid starta en blogg och spy galla över allt som irriterar dig. Det fungerar faktiskt förvånansvärt bra har jag hört.

Jag säger som Magnus Uggla: Nu gör plötsligt Jånni Balle comeback. Förutom att jag inte heter Jånni Balle utan något helt annat, men det hör förmodligen inte hit.

Nåväl. Jag har ingen direkt idé om vad jag ska skriva egentligen så ni får hålla till godo med det gamla vanliga, det vill säga slumpvis utvalda irritationsmoment i min annars så harmoniska vardag. Cock on!

Caroline af Ugglas. Vad i helvete? Sämre låt än hennes melodifestivalplåga "Snälla, Snälla" har jag inte hört sedan... ja, förmodligen har jag aldrig hört något sämre. Ändå kommer låtfan tvåa (tvåa!) i den svenska uttagningen, av totalt 32 låtar av vilka ingen visserligen var direkt grym men jämfört med af Ugglas var det rena mästerverken. På ett sätt är jag nästan lite besviken att Ugglan inte vann; det hade gjort klart för övriga Europa det jag själv redan befarade - att en inte obetydlig del av den svenska befolkningen tycks ha genomgått någon form av lobotomi. Med allt detta sagt har jag inte ens nämnt låtens text, i vilken Caroline beklagar sig över att en man håller på att lämna henne för någon annan. Är det så jävla konstigt eller? Hon har turkosa gummistövlar. Turkosa!

Kan någon tala om för Tele2 att "sheep" och "cheap" varken stavas eller låter likadant och att deras nya reklamslogans därmed är värdelösa? "Billig" och "iller" hade varit en roligare ordlek. Nu kanske någon trist människa kläcker ur sig att det Tele2 vill med det hela är att ha uppmärksamhet och att undertecknad i och med denna irritation går rakt i fällan. Det kan så vara, men jag har faktiskt manifesterat min ovilja mot Tele2 och helt enkelt bytt mobiltelefonabonnemang från Tele2:s till en konkurrents. Nu var det egentligen inte på grund av reklamen i och för sig, i alla fall inte i huvudsak, men sällan har en efterhandskonstruktion känts mer befogad än nu.

Det sägs att något som kallas "Earth Hour" äger rum på lördag. Detta innebär att man förväntas släcka alla lampor (men det är okej att lämna precis vilka andra elektriska apparater som helst påslagna) mellan klockan 20 och 21 för att visa att... ja, man vet var lysknappen sitter. Eller att man är trött på överanvändningen av energi, jag vet inte. Arla har till och med specialfabricerat svarta mjölkpaket för att uppmärksamma händelsen. Visst, initiativet med "Earth Hour" är säkert lovvärt men klockan 21 kommer livet att gå vidare för alla medverkande och jag vågar lova att 99,9 procent av dem inte kommer att ägna sin energianvändning annat än flyktiga tankar framöver. Själv funderar jag på att ha en glödlamps-smiley bredvid mitt namn på MSN den dagen och helt sonika ta bort den mellan 20 och 21! Det är väl så folkliga manifestationer brukar fungera nuförtiden?

Har du eller drömmer du om att äga en Canada-Goose-jacka utan att ens leka med tanken på att fotvandra till Nordpolen? Läs i så fall detta. Ni andra kan väl hoppa över kapitlet och gå och göra något roligare. En macka till mig till exempel, med mycket salami! Nä fan, gåsjackor var det ja. Vem fan köper en jacka för flera tusen kronor när det finns både snyggare och mer praktiska alternativ för den svenska väderleken i betydligt lägre prisklasser? Nä, i stället för att välja något av dessa utrustar man sig som den mest hängivna polarexpeditionsmedlem (på överkroppen, på underkroppen bärs med fördel tights, stuprörsjeans eller mjukisbyxor) och går runt och ser ut som en muterad champinjon. Trendigt som bara den förstås, men snyggt? Icke.

Jag börjar förresten tröttna på "vintern" nu. Snöfritt och minst tio grader varmt ska det vara, helst från och med igår.

Nu ska jag gå hem till Rickard Olsson och tvätta mattor. Det ska bli kul. Hej så länge!