Betraktelser från Tirana
Jag tänkte nu delge er en betraktelse av min resa till Tirana (Albaniens huvudstad). Jag företog mig denna under den gångna helgen och syftet var naturligtvis att se våra tappra svenska fotbollskrigare ta sig an Albanien i VM-kvalets första match. Det är fotboll vi talar om alltså.
Let's go!
Bra saker med resan till Albanien:
Fotbollsmatchen. Den slutade 0-0 och Sverige visade att deras uppenbara taktik, att med flit spela usel fotboll för att invagga motståndarna i visshet att de här hade att göra med ett skitlag, för att börja spela riktig fotboll och göra mål i matchens slutskede, funkade till 50 procent. Skitspelet var berömvärt, däremot såg vi aldrig själva fotbollsfasen. Det är dock sällan en taktik funkar perfekt vid första försöket; vi får hoppas den fungerar till fullo mot Ungern ikväll.
Att jag åkte på någon sorts magåkomma som jag fortfarande inte är fri ifrån. Jag räknar kallt med att inte dö av detta och det heter som bekant att "det som inte dödar, det härdar". Jag behöver nog härdas lite och det var relativt länge sedan jag var sjuk sist. Skönt med lite omväxling.
Trafiken. Till skillnad mot här, där majoriteten tycks vara av åsikten att trafikregler ska följas, verkade albanerna inte bry sig om detta. Ljussignaler fanns men hade liten verkan i praktiken och filkörning kändes som ett främmande koncept. Vägverket de jävla träbockarna skulle aldrig drömma om att låta svenska bilförare "freestyla" på det sättet utan säkert ställa sig bakom någon undersökning som visar att "dödsfallen i trafiken skulle öka med 1200 procent per år" om trafikreglerna lättades. Jag tror till och med att det är okej att köra 130 på 70-väg samtidigt som man sminkar sig och käkar cheeseburgare i Albanien.
Dåliga saker med resan till Albanien:
Vädret. 30-35 grader varmt och strålande sol. Herre min Jesus! Svetten lackade och risken för besvärande solbränna var överhängande. Värmeslag vill väl ingen ha, för att inte tala om hudcancer. Jag ger mig den på att det knappt finns något ozonlager i Albanien. Fy fan. Att inte UD har gått ut och avrått svenskar från att åka dit är för mig obegripligt. Skandal!
Människorna. Alldeles för trevliga för min smak. Jag är svensk, jag pratar ogärna med folk som jag inte känner. Och ja, jag ville faktiskt sitta och titta i matsedeln och samtidigt se ut som om jag inte fattade ett dugg. Jag behöver inte er hjälp! Inte med att hitta vägen någonstans heller; står jag i en gatukorsning och ser vilsen ut är det väl min förbannade ensak, eller? Gah!
Priserna. En öl kunde, omräknat till svenska kronor, kosta runt tio spänn. Vafan? Det är ju som att inbjuda hela sitt folk till att bli alkisar! Alla borde följa Sveriges exempel och införa precis lagom hög alkoholskatt så att det blir mer kostsamt att införskaffa öl, denna djävulens dryck. Jag utgår ifrån att de albanska ölpriserna är som de är på grund av att albanerna har något emot mig personligen. Något annat skäl kan jag inte se. De jävlarna!
Let's go!
Bra saker med resan till Albanien:
Fotbollsmatchen. Den slutade 0-0 och Sverige visade att deras uppenbara taktik, att med flit spela usel fotboll för att invagga motståndarna i visshet att de här hade att göra med ett skitlag, för att börja spela riktig fotboll och göra mål i matchens slutskede, funkade till 50 procent. Skitspelet var berömvärt, däremot såg vi aldrig själva fotbollsfasen. Det är dock sällan en taktik funkar perfekt vid första försöket; vi får hoppas den fungerar till fullo mot Ungern ikväll.
Att jag åkte på någon sorts magåkomma som jag fortfarande inte är fri ifrån. Jag räknar kallt med att inte dö av detta och det heter som bekant att "det som inte dödar, det härdar". Jag behöver nog härdas lite och det var relativt länge sedan jag var sjuk sist. Skönt med lite omväxling.
Trafiken. Till skillnad mot här, där majoriteten tycks vara av åsikten att trafikregler ska följas, verkade albanerna inte bry sig om detta. Ljussignaler fanns men hade liten verkan i praktiken och filkörning kändes som ett främmande koncept. Vägverket de jävla träbockarna skulle aldrig drömma om att låta svenska bilförare "freestyla" på det sättet utan säkert ställa sig bakom någon undersökning som visar att "dödsfallen i trafiken skulle öka med 1200 procent per år" om trafikreglerna lättades. Jag tror till och med att det är okej att köra 130 på 70-väg samtidigt som man sminkar sig och käkar cheeseburgare i Albanien.
Dåliga saker med resan till Albanien:
Vädret. 30-35 grader varmt och strålande sol. Herre min Jesus! Svetten lackade och risken för besvärande solbränna var överhängande. Värmeslag vill väl ingen ha, för att inte tala om hudcancer. Jag ger mig den på att det knappt finns något ozonlager i Albanien. Fy fan. Att inte UD har gått ut och avrått svenskar från att åka dit är för mig obegripligt. Skandal!
Människorna. Alldeles för trevliga för min smak. Jag är svensk, jag pratar ogärna med folk som jag inte känner. Och ja, jag ville faktiskt sitta och titta i matsedeln och samtidigt se ut som om jag inte fattade ett dugg. Jag behöver inte er hjälp! Inte med att hitta vägen någonstans heller; står jag i en gatukorsning och ser vilsen ut är det väl min förbannade ensak, eller? Gah!
Priserna. En öl kunde, omräknat till svenska kronor, kosta runt tio spänn. Vafan? Det är ju som att inbjuda hela sitt folk till att bli alkisar! Alla borde följa Sveriges exempel och införa precis lagom hög alkoholskatt så att det blir mer kostsamt att införskaffa öl, denna djävulens dryck. Jag utgår ifrån att de albanska ölpriserna är som de är på grund av att albanerna har något emot mig personligen. Något annat skäl kan jag inte se. De jävlarna!
Kommentarer
Trackback