Hellre en sjukamp i handen än tio längdhopp åt skogen
Ja, jag vet. Det har tagit en jävla tid för mig att få arslet ur vagnen och skriva ett nytt blogginlägg. Över en månad faktiskt. Hade jag några läsare innan detta lär jag ha tråkat ut dem och skrämt bort dem med min inaktivitet. Förlåt.
Men nu! Nu känner jag att jag måste gå till attack (som kvällspressen skulle uttrycka saken) mot en av våra folkkäraste (?) idrottare.
Carolina Klüft.
Ni vet hon som slängde en karriär som världsstjärna i en sport (sjukamp) i sjön för att satsa på en karriär som medioker längdhoppare i stället. Hon har skadat sig (tråkigt naturligtvis) och ser ut att missa friidrotts-VM i Berlin senare i sommar. Detta slås upp stort i samtliga tidningar. Varför? Hon har som jag ser det inte större chans att lyckas i VM än namn som Mattias Claesson eller Jessica Samuelsson. Skulle någon av dessa skada sig och missa VM skulle det på sin höjd leda till en undanskymd notis i tidningen.
Jag är inte dummare än att jag inser att Klüfts popularitet och orimliga medieutrymme beror på att hon har varit en superstjärna (ja, faktiskt) och hållit en nivå som väldigt få någonsin varit nära att uppnå.
Det slängde hon bort. Sjukamp funkade inte längre, nu skulle det hoppas längd eftersom det var roligare. Jag var försiktigt optimistisk till en början; längdhoppet var "Carros" bästa gren i sjukampen och det hände att hon nådde resultat som överträffade de flesta grenspecialisters (om detta skvallrar personbästat 6,97 m). Vidare hade sjukampare som Jackie Joyner-Kersee och nu senast Naide Gomes visat att transitionen mellan grenarna inte var opassande svår (båda har världsmästartitlar i längdhopp).
I Carolinas fall blev läget dock ett annat. Trots specialträning i längdhopp har hon som enbart längdhoppare i princip aldrig kommit upp i de längder hon kunde nå som sjukampare. Hon blev, enkelt uttryckt, en skugga av sitt forna jag.
Propåer om huruvida det kanske vore läge att överväga att byta tillbaka till den gren som gav henne all stjärnglans, alla framgångar och alla sponsorpengar avfärdades. Det var längd som gällde nu, sjukamp fanns inte längre och det var det här som var roligast. Visst, man ska följa sitt hjärta så på det sättet kan jag möjligen ha respekt för Carolinas beslut - men hur fan kan det vara roligare att knappt vara topp-50 i världen i längd än att vara världsetta i sjukamp?
Nä. Jag hoppas skadan läker snabbt och att vi får se "Carro" i världseliten igen, om inte förr så åtminstone till VM i Daegu 2011 och OS i London 2012. Men då i sjukamp. Med tanke på trenden i hennes längdhoppande tror jag nämligen inte att hon någonsin kommer att bli någon VM-medaljaspirant i den grenen tyvärr.