Sillpizza

Tjejen jag skrev om i mitt senaste inlägg är inte ensam om att ha grävt en grop åt andra och själv fallit däri eller hur man nu ska säga.

I dag snubblade jag över den här artikeln. Läs den och förfasas.

Emma, 19 och Sofie, 18, är "hemlösa" och för att få uppmärksamhet och möjlighet att gråta ut i kvällstidningarna tältar de på torget i Lerum i ett patetiskt försök att få ytterligare bostadsmöjligheter.

Emma har en tvåårig son som "tillfälligt" bor hos sin pappa. Sofie "klarar inte av" att bo hos föräldrarna och har dessutom - ja, du gissade rätt - hoppat av gymnasiet.

Av artikeln framgår att Emma faktiskt erbjudits boende på vandrarhem eller kvinnojour ("jag bor inte på kvinnojour med min son") och att Sofie egentligen bor hemma men "inte klarar av det" (jag anar en försenad tonårsrevolt). Det är till och med så att socialnämnden kräver att hon ska bo hemma; de ser alltså ingen anledning att ge henne ett eget boende (på skattebetalarnas bekostnad). Det är alltså rätt uppenbart att det hem från vilket hon kommer inte dömts ut som olämpligt.

Vad i hela jävla helvete?

Är det bättre att bo i ett jävla tält på ett jävla torg än att bo på kvinnojour eller hos sina föräldrar?

Att skaffa barn i omyndig ålder går tydligen bra. Att ta det sällsynt ovuxna beslutet att hoppa av gymnasiet går tydligen också bra. När man sedan, helt oväntat, har problem att skaffa eget boende bör man alltså, trots att mer eller mindre tillfälliga alternativ finns, tälta på torget och gråta ut i Aftonpladdret. Jag tycker inte det minsta synd om de här tjejerna, snarare tvärtom. Det jag däremot tycker är synd är att åtminstone en av dem fört sina gener vidare till kommande generationer redan.

Man har skyldigheter också, inte bara rättigheter. Idiotjävlar. 

Vänta tills ni blir hemlösa på riktigt. Då kan ni gå till socialen och klaga.