Sillpizza

Vad är det för fel på folk som inte fattar hur man står i kö i det här landet?

Jag har av olika anledningar gjort en del flygresor på sista tiden och på flygplatser ställs imbecillt köbeteende på sin spets. Det är välkänt att köer till incheckning, ombordstigning och säkerhetskontroll kan vara ganska långa. Detta leder till att folk skapar egna regler som de uppenbarligen tycker gäller dem. Att de missgynnar andra är tydligen egalt.

Det finns en del olika varianter på detta beteende:

1. "Jag ställer mig här så kan ni gå och äta/shoppa/pissa/lobotomeras så länge"
Den som yttrar detta är oftast en kuvad familjefar, ofta med en spacklad fru och en till två fjortisdöttrar. Alltså ställer sig mannen i kö medan den kvinnliga delen av familjen drar iväg och förlustar sig för att påpassligt återvända när maken/fadern står bland de första i kön - och givetvis kliva rakt in i kön just där.

2. "Jag sätter mig på den här stolen en bit ifrån kön så kan jag glida in sedan"
Det har bildats en kö till ombordstigningen. Några av passagerarna verkar dock totalt oberörda av detta utan sitter i sina väntefåtöljer och läser Cosmopolitan, Slitz eller någon sunkig pocketbok. Sedan börjar kön att röra sig! Då! Då stiger dessa hjältar upp från sina vilosäten och äntrar kön ungefär i höjd med sian tidigare sittplatser, trots att hundra människor till står bakom. En sådan hjälte hade jag ynnesten att samtala med på Skavsta i söndags - jag påtalade att man faktiskt står i kön och inte sitter i densamma (han såg inte ut att ha några fysiska åkommor som gjorde det jobbigare att stå för honom än för andra). "Tråkigt att du känner så" sa killen och gick vidare med sitt liv, uppenbarligen totalt omedveten om att han precis trängt sig före nästan alla oss tappra som stod.

3. "Jag har bråttom som fan och måste verkligen ställa mig precis här"
Detta hände på Arlanda för en tid sedan. Jag skulle med ett morgonplan en måndag och kön till säkerhetskontrollen hade expanderat en del. Plötsligt kom två tanter och klättrade in under avspärrningen för att mangla sig in i kön en bra bit framför mig. En man precis bakom mig uppmärksammade detta och frågade dem varför de tyckte sig ha rätt att slippa köa som vi andra. De hade tydligen bråttom men gick med på att ställa sig en bit bakom oss i alla fall. Deras plan gick senare än mitt och jag hann utan problem med...

4. "Åh fan, där står ju en av mina kompisar/kollegor, då kan jag ju..."
Detta är kanske inte vanligast på flygplatser utan snarare på lunchserveringar. Jag jobbade under en tid i Stockholms innerstad och lunchrestaurangerna där kan vara ganska välbesökta på dagarna - det kan med andra ord bildas köer. Ganska ofta hände det att någon ensam snubbe en bit fram plötsligt fick sällskap av en bunt senare anländande kollegor eller kompisar som helt sonika tyckte sig ha rätten att ta del av den första killens plats i kön.

5. "Ta med dig kundvagnen och ställ dig i kön så fyller jag på vagnen efterhand"
Lönehelg på Willy's. Köerna är monstruösa. Pelle och Laila ska som vanligt storhandla inför helgen men Laila är lite bakfull efter fredagkvällens intag av Hidden Rock på låda och Pelle får därför den briljanta idén att hon kan ta plats i kön med tom kundvagn medan Pelle rusar omkring som en tätting och fyller vagnen med allt från tacosås till tacoskal. Sedan ansluter han när vagnen är full och, påpassligt nog, framme vid kassan. Skulle han inte riktigt hinna allt så får de väl vänta lite...

6. "Vi tar och ställer oss här bredvid kön och startar en parallellkö"
Kön är lång. En grupp resenärer kommer för att ansluta sig till kön men det här med att ställa sig sist tycker de är överskattat. I stället ställer de sig intill kön ganska långt fram. Vips har nästa grupp anslutit sig, och nästa, och med ens har vi en kö som efter en liten bit förgrenar sig till två parallella köer. Medlemmarna i den nya kön tar naturligtvis plats i huvudkön enligt blixtlåsprincipen så fort ombordstigning/incheckning har börjat, trots att de egentligen borde stå längst bak i den riktiga kön.

För mig är det ganska enkelt: har man ställt sig i en kö så står man kvar. Finns det en kö och man behöver stå i den så ställer man sig längst bak, ingen annanstans. Måste man av någon anledning lämna kön så ställer man sig sist när man kommer tillbaka, oavsett om man har familjen eller polarna längre fram. Har man verkligen så bråttom att man måste gå före alla andra är det i alla fall på sin plats att ursäkta sig och snabbt förklara läget innan man tränger sig förbi. Och att han den där killen på ekonomiavdelningen står åttio platser längre fram ger inte dig rätten att ställa dig där också.

Om du är någon av delinkventerna ur scenarierna ovan kan jag bara beklaga. Idiotjävel.

Ja, jag är en grinig jävel men vet ni vad? Det känns rätt bra faktiskt. Imbecillt köbeteende förtjänar att bespottas.