Sillpizza

"Läsarna rasar mot SL:s förare"

Detta kan man läsa i stockholmsupplagan av dagens utgåva av gratistidningen City. Mest skit får busschaufförerna och det är på sätt och vis förståeligt. Dels kan de faktiskt vara riktiga mongon (även om detta främst drabbat mig i Västerås) och dessutom är det de enda chaufförerna som har direktkontakt med resenärerna, till skillnad från t.ex. tunnelbaneförare som ju sitter avskilda i förarhytten. Således får biljettkontrollanter och spärrvakter ta mest skit för oförrätter som resenärer anser sig drabbade av i tunnelbanan.

Hursomhelst. I Citys artikel låts några läsare komma till tals om hur de blivit illa behandlade av busschaufförer. Vissa känner man definitivt sympati för. "Anna-Karin, 42, personalansvarig" var till exempel med om en sällsynt osmidig chaufför:

- Jag står och äter en korv och väntar på buss 4. Bussen kommer och chauffören hutar åt mig att jag absolut inte får ta med korven in på bussen. Så jag kliver av och slänger den i papperskorgen. När jag ska kliva på igen stänger chauffören dörrarna framför näsan på mig och drar iväg. Vilken människoälskare!

Vem som helst hade lackat ur i det läget.

Dock misstänker jag att en del av klagomålen kommer från resenärer som egentligen har sig själva att skylla för den upplevda misären. Samma sorts människor som klagar hos Ica på att "läsken inte smakar som den ska" utan att inse att det är för att de själva har köpt lightläsk och att smaken därför inte härrör från en miss i produktionen.

En sådan människa är "Linda, 22, undersköterska". Här är hennes anekdot:

- Jag skulle åka med 1:an tidigare i höstas. Hade jobbat sent och det blåste och regnade. Mina fingrar var helt stelfrusna och när bussen kom hittade jag inte min remsa fast jag visste att jag hade den nånstans. Hade inga pengar på mobilen heller så jag kunde inte köpa SMS-biljett. Kontanter hade jag, men det kan man ju inte använda längre. Jag bad chauffören att få åka med till Fridhemsplan, nästan gråtfärdig var jag. Men jag fick stå kvar vid hållplatsen. "Ingen biljett, ingen resa" sa han.

Linda har alltså:
1. Glömt sina vantar
2. Slarvat bort sin remsa (att hon "visste att hon hade den nånstans" känns som en klen ursäkt; hur ska chauffören kunna veta det?)
3. Inte fyllt på sitt kontantkort på mobilen
4. Lätt för att gråta

Punkt 1 till 3, som är mycket centrala för den här historiens slut, känns mest av allt självförvållade. Ändå skyller Linda på SL, i sann "det är alltid någon annans fel"-anda.

Alla klagomål är uppenbarligen inte befogade.