Avundsjukeargumentet
Jag vet inte om det har undgått någon men jag är en mycket bitter människa, åtminstone på den här bloggen. Jag har klagat en del på både triviala och mindre triviala företeelser i mina dagar och något man förvånande ofta får som svar när man klagar är att man minsann "bara är avundsjuk". Detta gäller givetvis inte bara mig utan det är ganska vanligt förekommande.
Jag förstår mig inte på det argumentet.
Ta t.ex. damfotbollsspelaren Josefine Öqvist. Hon bloggade ett tag för någon tidning men la ner bloggen efter att ha fått en del skit då den var skriven på ytterst bristfällig svenska. Felet här har som jag ser det inte gjorts av Öqvist själv utan av tidningen som tyckte det var en bra idé att låta henne blogga i deras namn. Bloggen lades emellertid ner ganska snabbt och i denna artikel omtalar Öqvist sina belackare som "avundsjuka".
Nej, jag är inte avundsjuk på en damfotbollsspelare som förutom bristfälliga kunskaper i det skrivna språket har det usla omdömet att vika ut sig i en skittidning som Slitz. Inte det minsta faktiskt.
Någon gång hamnade jag i en dispyt med en person över förträffligheten med att hänga på Stureplan. Tydligen var jag "bara avundsjuk" för att jag är för ful för att komma in på heta och hippa ställen som Spy Bar. Bra där, när sanningen är att jag inte ens skulle gå in där om jag fick betalt. Att jag enligt den här personens utsago är "för ful" för att komma in ser jag i det här sammanhanget som en merit.
Kort sagt: när man kritiserar något och får avundsjukeargumentet som svar ser jag det som ett tecken på att det är det enda och sämsta argument man har att komma med eftersom man innerst inne inser att åtminstone någon del av kritiken är befogad.
Jag är däremot jävligt avundsjuk på tjejerna i den här artikeln. Ikväll ska jag köpa ett par paket Corn Flakes och leta igenom dem efter en flinga som liknar [ange valfritt svenskt län/landskap här]. Håll utkik på Tradera under den närmaste tiden.
Jag förstår mig inte på det argumentet.
Ta t.ex. damfotbollsspelaren Josefine Öqvist. Hon bloggade ett tag för någon tidning men la ner bloggen efter att ha fått en del skit då den var skriven på ytterst bristfällig svenska. Felet här har som jag ser det inte gjorts av Öqvist själv utan av tidningen som tyckte det var en bra idé att låta henne blogga i deras namn. Bloggen lades emellertid ner ganska snabbt och i denna artikel omtalar Öqvist sina belackare som "avundsjuka".
Nej, jag är inte avundsjuk på en damfotbollsspelare som förutom bristfälliga kunskaper i det skrivna språket har det usla omdömet att vika ut sig i en skittidning som Slitz. Inte det minsta faktiskt.
Någon gång hamnade jag i en dispyt med en person över förträffligheten med att hänga på Stureplan. Tydligen var jag "bara avundsjuk" för att jag är för ful för att komma in på heta och hippa ställen som Spy Bar. Bra där, när sanningen är att jag inte ens skulle gå in där om jag fick betalt. Att jag enligt den här personens utsago är "för ful" för att komma in ser jag i det här sammanhanget som en merit.
Kort sagt: när man kritiserar något och får avundsjukeargumentet som svar ser jag det som ett tecken på att det är det enda och sämsta argument man har att komma med eftersom man innerst inne inser att åtminstone någon del av kritiken är befogad.
Jag är däremot jävligt avundsjuk på tjejerna i den här artikeln. Ikväll ska jag köpa ett par paket Corn Flakes och leta igenom dem efter en flinga som liknar [ange valfritt svenskt län/landskap här]. Håll utkik på Tradera under den närmaste tiden.
Kommentarer
Trackback