Kul det här med demokrati

I dag är en sådan där dag då jag är extremt stolt att vara svensk.

Eller inte.

Först och främst: Nej, jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna. De har en hel del åsikter som jag absolut inte ställer mig bakom och min röst kommer de aldrig att få i något val what so ever. Nu har vi rett ut det.

Men.

Vad i hela jävla helvete är det för fel på människor som faktiskt förespråkar en förmyndarmentalitet typ den som Aftonbladet gör sig skyldig till genom
sitt raktigenom obegripliga beslut att inte upplåta annonsplats åt Sverigedemokraterna (men uppenbarligen alla andra partier som vill annonsera och har något med valutgången att göra)? Att den ständigt lika resonabla Åsa Linderborg stödjer tidningens beslut borde vara ytterligare ett tecken på att något är galet, men visst, det är väl i slutändan så att en tidning själv avgör vem som får och vem som inte får annonsera. Reklam för telefonsexlinjer är alltså okej medan reklam för ett parti med ”fel” åsikter inte är det i Sveriges enligt egen utsago största kvällstidning. Kul det här med demokrati.

Enligt Expressen verkar det dessutom som om en del rättrådiga valarbetare och dylika volontärer tagit på sig ansvaret att avlägsna eller ”glömma bort att lägga fram” Sd:s valsedlar i vallokalerna. Jag vill minnas att det kom liknande anklagelser från Piratpartiet efter EU-valet för ett par månader sedan. Kul det här med demokrati, som sagt.

Jag har ingenting alls emot att partier granskas och analyseras i tidningarna. Jag har ingenting alls emot att de olika sidorna får komma till tals och kasta skit på varandra, om de nu tycker att det leder till något konstruktivt. Jag har absolut ingenting emot att partiföreträdare klargör att de absolut inte avser att liera sig med ett specifikt parti. Jag har ingenting alls emot att folk tycker Sverigedemokraterna är det sämsta som hänt svensk politik sedan Gudrun Schyman.

Men så möt för fan dem som ni möter ”alla andra” partier som ni tycker har fel. Bemöt deras argument, kontra med relevanta motargument och behandla dem inte som paria. Det är för det första helt åt skogen att behandla ett parti som faktiskt närmar sig fyraprocentsspärren så (indirekt idiotförklarar man fyra procent av svenska folket – jag skulle visserligen idiotförklara betydligt fler än så om tillfälle gavs, men knappast med partisympatier som grund) och för det andra, och det här borde vara hur uppenbart som helst, spelar man dem ju bara i händerna med ett sådant här agerande. De blir ”martyrer”, ”utstötta” och så vidare och det krävs inget geni för att förstå att sådant faktiskt tilltalar missnöjesröstare som helt enkelt är ”trötta på de vanliga partierna”.

Ja, Sd är kanske ute och cyklar. Tala om varför och bemöt det då i stället för att komma dragande med ord som ”rasister” och taffliga liknelser med 1930-talets Tyskland så fort tillfälle bjuds och därigenom döda alla möjligheter till seriös debatt. Sitt inte och småle när ni läser att något AFA-pack eller liknande slagit ner Sd:s pressekreterare på stan.

Bemöt dem som vilket annat parti som helst. Det är enda sättet att klargöra vad de verkligen står för och hur era åsikter skiljer sig åt och ni tvättar dessutom bort deras ack så försåtliga pariastämpel. Två flugor i en smäll! Yeehaw!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback