Är det så här det ska gå till i "världens mest jämställda land"?

Jag har precis köpt (ja, faktiskt) Hudson Falcons' underbara platta "For Those Whose Hearts and Souls Are True" via iTunes och sitter nu och lyssnar igenom den samtidigt som jag inser att jag vill skriva ett blogginlägg igen.

När jag skrev "underbara platta" ovan kände jag mig som en musikkritiker i någon kvällstidning, vad det nu spelar för roll.

Nåväl. Jag har under en ganska lång tid följt
Daddys blogg. Det var genom den jag uppmärksammades på den s.k. Carlqvist-affären som jag skrev om här nyligen. Daddy, eller Joakim Ramstedt som han egentligen heter, bedriver en tröstlös kamp för att få se sin nu femåriga dotter växa upp. Denna dotter bor hos sin mamma som, ivrigt påhejad av sin egen mor (dvs barnets mormor) och diverse sociala myndigheter förhindrar i princip alla former av kontakt mellan far och dotter.

Allt, precis allt (hot, incest, drogberoende osv), som Daddy anmälts för har visat sig vara totalt ogrundat. Ändå bedömer socialtjänsten, baserat på någon utredning som naturligtvis är sekretessbelagd, att dottern ska bo hos sin mamma. Det är ju för "barnets bästa". Att modern uppenbarligen tar till alla till buds stående medel för att ösa skit över barnets far tas det ingen hänsyn till.

Daddy har i sin blogg beskrivit allt detta, samtidigt som han också klargjort att han trots allt som hänt inte tänker försöka ta dottern ifrån sin mamma eftersom han, helt riktigt, har insett att det bästa för ett barn är att ha två föräldrar och inte bara en. Sväljer jag allt han skriver blint? Nej, absolut inte. Men när man studerar de bevis (t.ex. dokument och ljudinspelningar) han lagt upp för att styrka det han säger ter sig det hela faktiskt vattentätt. Sedan köper jag inte allt han skriver heller. T.ex. hyllar han i ett inlägg författaren Gellert Tamas för hans bok om apatiska flyktingbarn, en företeelse jag blir alltmer skeptisk mot. Just denna bok har jag inte läst men jag har läst Tamas' tidigare alster "Lasermannen" som visserligen är ganska bra som bok betraktad men som är tydligt färgad av författarens politiska agenda och så full av egna och ogrundade slutsatser (det mesta som hände då var Ians & Berts fel osv) att man baxnar. Därför har jag lite svårt för Gellert Tamas trots att det knappast finns en författare med ett coolare namn än han.

Men nog om detta och åter till Daddy. Varför tar jag upp honom just här och just nu?

Jo, precis som i fallet med Ingrid Carlqvist har hans kamp väckt en hel del ont blod. Det finns en grupp så kallade "överlevare" som bland mycket annat säger sig ha blivit sexuellt utnyttjade av sina fäder som barn. Detta är givetvis oerhört tragiskt och visst kan man förstå hatet som något sådant kan ge upphov till - men dessa individer har gått för långt i sin iver att skydda de stackars barnen. Jag ska villigt erkänna att jag inte spenderat särskilt mycket tid på deras bloggar (det gör mig bara förbannad) men enligt dessa människor är sådana som Daddy, Ingrid Carlqvist med flera de lägst stående människorna på jorden. Varför? Jo, de vill ju "skydda förövare". Förövare är alltså pedofiler i det här fallet. Och skyddet verkar vara att det är fel att misstänka att en del anmälda sexuella övergrepp kanske inte har ägt rum, oavsett vilka förtecken det finns. Åker någon oskyldig dit så spelar det ingen roll, lite svinn får man räkna med. Och det är okej för en mamma att kidnappa sina barn för att slippa undan pappan, oavsett om man har skäl eller inte. Typ. Jag tycker detta är helt jävla förkastligt.

Inte en människa vid sina sinnens fulla bruk, överlevare eller bortstött pappa, vill väl att en pedofil (manlig eller kvinnlig!) som förgripit sig på ett barn ska gå fri? Men gör det det okej att döma oskyldiga? Jag tycker inte det.

Jag skriver detta inlägg eftersom Daddy under natten till julafton skrev ett avskedsbrev och la ut det på sin blogg. Tack och lov verkar det som om han fortfarande är vid liv tack vare att några rådiga personer ringde 112 efter att ha läst inlägget. Läs gärna brevet.

Jag tror inte Daddy ljuger, men även om han gör det... är bara en tiondel av det han skrivit i sin blogg med sanningen överensstämmande blir jag livrädd. Är det så här det ska gå till i "världens mest jämställda land"?

Ja, god jul då.


Kommentarer
Postat av: Rospiggen

Bra skrivet! Nej, vi är inte ett dugg jämställda i det här landet. Men, jag har en känsla av att vindarna kommer att vända. Facebookgrupper poppar upp hela tiden, tidningar (Amelia) skriver om män som blir slagna (numret som är ute nu) osv. Det kommer en förändring, det är jag säker på. Dessutom är det en hel del människor som kommer att bytas ut när 40-talisterna går i pension så jag hoppas att det kommer nytt, färskt blod in på socialkontoren iom det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback