Mitt senaste inlägg handlade om folk. Det ska det göra här också men nu tänkte jag försöka se saken i ett annat ljus, nämligen kappvändarljuset.

Vi börjar från början: En 31-årig kvinna har skrivit ett öppet brev där hon begär att hennes livsuppehållande behandling ska avslutas. Hon lider av en sjukdom som gradvis bryter ner henne och som nu är i ett sådant skede att hon är sängbunden dygnet runt och inte ens kan andas själv, så visst kan man förstå hennes synpunkt. Om jag var i det skicket och visste att jag inte skulle kunna bli bättre skulle jag nog också vilja få ett slut på skiten så snabbt som möjligt.

Men.

Med detta som utgångspunkt har en debatt om huruvida aktiv dödshjälp ska vara tillåten i Sverige blossat upp. På uppdrag av Aftonbladet (ja, just det) har Sifo gjort en undersökning om hur folk ställer sig till detta - och svaret är att nästan nio av tio svenskar (87 procent) tydligen är för aktiv dödshjälp.

Nu kan kvinnan detta från början handlade om faktiskt prata, det vill säga kommunicera med omvärlden, så hon kan ändå göra sin egen röst hörd. Men om man inte kan det då, vilket mycket väl kan vara fallet hos någon som är dödssjuk? Ska någon, oavsett hur välment det är, kunna påstå att "om han kunde skulle han be oss stänga av respiratorn" och med läkares hjälp ta livet av en människa utan att denne kunnat säga sitt? Ja, om knappt nio av tio dåligt pålästa svenskar får som de vill.

Jag säger inte att aktiv dödshjälp inte under några omständigheter bör tillåtas. Det jag säger är att man nog bör tänka några varv utöver att en stackars kvinna skrivit ett brev om sin situation.

Vidare utgår jag ifrån att ingen av de här 87 procenten ingår i det jag helt sonika väljer att kalla integritetsmaffian. Ni vet de där som tycker övervakningskameror är ett jävla ofog, att FRA-lagen är värre än apartheidlagarna i Sydafrika under andra halvan av 1900-talet, att DNA-register är detsamma som att "se alla som potentiella brottslingar" och som gör en stor grej av att alltid betala kontant och inte skaffa Ica-kort eftersom de "inte vill att någon ska veta vad de handlar". Som om allt är en enda stor konspiration mot just dem.

Dödshjälpfrågan, hävdar jag, är verkligen något som, om det inte tänks igenom ordentligt (och kanske inte ens då), har potential att slå fel. Ska man över någons huvud kunna bestämma över hans/hennes liv? Där någonstans skulle till och med jag kunna påstå att man kan börja prata om integritetskränkning.

Som sagt, jag utgår ifrån att integritetsmaffian är mot aktiv dödshjälp i alla dess former. Dock tror jag att andelen som i någon form nojar över "övervakningssamhället" är större än 13 procent av befolkningen - och om det är så finner jag inga ord för hyckleriet.

Svenska slalomåkare heter André, Mattias och Jens. Norska slalomåkare heter Lars Elton och Truls Ove.

André Myhrer kom hem med metall.

Jag unnar inte Marit Björgen en enda medalj. Anledningen? Hon är dopad. Visserligen med dispens, men ändå. Hon har specialtillstånd att ta en dopingklassad astmamedicin. Uppenbarligen är hon den enda skidåkaren i världseliten som behöver medicinen, trots att astma är relativt vanligt just bland skidåkare och trots att hon inte direkt hade svårt att konkurrera utan dispensen. Men så, under OS-säsongen, blev hennes astma plötsligt "värre" och en dispens trollades fram. Pinsamt.

Woohoo! Så jävla kul!

Mer Norge: Petter Northug är en förjävla bra skidåkare. Jag vill verkligen tycka som man "ska"; att han är ett as efter alla kaxig- och drygheter han kläcker ur sig - men jag klarar det helt enkelt inte. Han har uppenbarligen fog för vad han säger och när svensk kvällspress får det till att Northug "hånat" Johan Olsson när han konstaterat att han nog inte skulle ha några problem att slå svensken i en spurt blir det löjligt. Northug slår vem som helst i en spurt. Han vet det och vi vet det. Johan Olsson vet det säkert också.

Svenskt fiasko #1: Helena Jonsson. Såklart.

Därmed inte sagt att jag inte ser fram emot den dag då Northug tar stryk i en spurt, för det gör jag. Som fan. Han är ju ändå norsk.

Ordet "slovak" är ganska roligt. Det låter nästan lite som en förolämpning. Håll käften på dig din jävla slovak!

Jag hade grandiosa planer för mitt OS-tittande. I det mesta infriades de - men jag såg pga spontansömn alldeles för lite hockey. Finalen missade jag dock inte, vilket jag är väldigt tacksam över.

Svenskt fiasko #2: Lars Lewén. Såklart.

När jag var liten och började intressera mig för sport var det Gunde, Wassberg och Torgny Mogren som dominerade i längdspåren. Någon dam i absolut toppklass hade inte Sverige, möjligen undantaget den alldeles för ojämna "Billan" Westin. Sen Gunde la av har det känts nattsvart. Antalet svenska mästerskapsmedaljer under 90- och tidiga 2000-talet går förmodligen att räkna med ena handens fingrar. Det är så jävla häftigt att svensk längdåkning åter nått en nivå som påminner om den som rådde "i fornstora dar". Man kan säga att vi tronar på minnen därifrån. Ni vet då vårt namn ärat flög över Jorden.

Jag fick höra att det var "losermentalitet" att hoppas det skulle gå dåligt för Norge. Okej, jag är en loser. En stolt loser.

Per Elofsson är nog lite ledsen att han inte är några år yngre.

Synd att just Justyna Kowalczyk, som själv har torskat för doping en gång, var den som uttalade sig om Björgens dispens. Hon har helt rätt i det hon säger - men hennes bakgrund förtar hennes trovärdighet. Jag hade känt outsäglig glädje om den som gjort utspelet varit svensk.

Damhockey har inget i OS att göra eftersom klasskillnaden mellan de allra bästa och de näst bästa men ändå värdelösa är alldeles för stor. Dessutom hävdar jag att det inte borde kallas ishockey om man inte får tacklas.

Favorit i repris: Äta Myhrer? Kittlar dödsskönt i kistan!

Svenskt fiasko #3: Tre Kronor. Såklart.

Simon Ammann må ha tagit dubbla guld i backhoppning - men det är skönt att se att även vi svenskar har en backhoppningstalang att hoppas på. 60 meter i "fel" backe med "fel" utrustning känns oerhört lovande. Hon får jobba lite på landningen men det har hon nog fixat till lagom till Sotji om fyra år.

"Sotji" skriver jag under protest. Svenska stavningsregler tycks säga att man ska stava ryska ord med tj-ljud just så även om det ser retarderat ut. Sochi borde det heta. Sochi.

The most impornament tournament.

Ovetjkin (mer tj-terror) borde väl ha visats ut för crossczeching efter sin mangling av Jaromir Jagr?

Det känns, patetiskt nog, alltid lite tomt när ett stort idrottsmästerskap är till ända. Nu dröjer det ju ända till i sommar innan nästa sporthöjdpunkt: fotbolls-VM i Sydafrika. Jag kommer att hålla på Nigeria. Gissa varför.

Nu skiter jag i det här och går och lägger mig, era jävla slovaker.

Jag tycker mycket om att lyssna på musik. När jag är ute och åker någonstans och inte har sällskap kan jag i princip alltid ses med hörlurar i öronen. Jag bränner alldeles för mycket pengar på inköp av skivor, och numera faktiskt också nedladdningar från iTunes, i månaden. Musik jag sedan lyssnar igenom på väg till jobbet dagen efter och som därefter hamnar i min alltmer omfångsrika spellista. Ibland kan jag tycka att det inte finns något bättre än att stoppa in lurarna i öronen, eller starta iTunes på dautorn, och dra igång shuffle.

Jag har slutat räkna hur många fysiska CD-skivor jag äger men om det är under 1000 skulle jag dessvärre bli förvånad. Någon gång ska jag av nostalgiska skäl ta mig tid att importera varenda en av dessa till datorn, inklusive alla gamla Absolute-Dance-plattor från mellan- och högstadietiden. Jag lyssnade i princip bara på eurodisco, det som kompisarna kallade "tysk techno", på den tiden. För den som kollar min profil på last.fm är det ganska uppenbart att min musiksmak, ehm, ändrats en del sedan dess.

Det har hänt att folk, när de fått nys om mitt musikintresse, velat börja diskutera konsertupplevelser. Jag måste väl ha varit med om massor av sådana?

Svaret är nej. Jag har varit på två (2) riktiga konserter i hela mitt liv. Den första var The Offspring på Annexet någon gång i början av förra decenniet och dessutom var jag med ett gäng kompisar på Gyllene Tider i Göteborg sommaren 2004. En sådan där grej vi gjorde för att vi kände att man nog "ska ha varit där" snarare än av oförfalskad kärlek till Gyllene Tider som jag själv ser mer som en del av svenskt kulturarv (på gott och ont) än ett band.

Jag kan inte ens säga att jag tyckte konserterna var speciellt häftiga. Mest av allt var det högljutt och trångt och man blev jävligt svettig. Visst är det lite kul att ha varit med och slagit publikrekord på Ullevi sedan ombyggnaden, men det jag har fått ut av mina konsertbesök har främst varit svett, onda fötter av alldeles för många timmars oavbrutet stående samt en massa knuffar på grund av idioter runtom en som fått för sig att det enda sättet att se en konsert är om man hoppar omkring som en speedad klossgroda samtidigt. Jag provade att delta i hoppandet men kände mig som ett mongo efter tio sekunder och slutade och försökte hålla mig undan.

Liveinspelningar är också en sån där grej. Det finns människor som går upp i falsett över förträffligheten i [valfritt större rockband]s liveplatta från spelningen i Glastonbury, Rio de Janeiro eller Canton, Massachusetts 1983. Själv fungerar jag tvärtom. Hundra gånger av hundra väljer jag en vanlig platta, där jag kan höra musiken utan en massa publikvrål och ett klyschigt "Are you ready to ROCK?!?" från någon hormonstinn leadsångare, framför en liveinspelning med halvdassig kvalitet. I de fall då livespår ligger med på en studioplatta jag köpt brukar jag helt sonika ta bort dem från mina spellistor så fort jag upptäckt att de finns där eftersom jag inte tycker de tillför något.

Jag är förmodligen tråkig, en musikkonsument som inte förstår mitt eget bästa. Jag föredrar att lyssna på musiken i lugn och ro och med så bra ljud som möjligt. En låt är bättre i hörlurar på tunnelbanan än i ett publikhav med en massa hoppande fjortisar. Så är det med den saken.

Jag glodde häromkvällen omkring lite på Fairshopping och hittade det här klagomålet. En stackars tjej har blivit avstängd från sitt gym i ett år för att med sitt eget passerkort olovligen ha låtit en annan person komma in på gymmet. Två gånger. Hon skriver själv att hon var medveten om att det var ett regelbrott men har ändå mage att bli upprörd över den i hennes tycke orimliga avstängningen.

Jag insåg att det här är ännu en människotyp jag har svårt för. Folk som tycker att regler ska gälla - för alla utom dem själva.

För ni vet väl vilka jag syftar på?

- Tjejen som "bara ska åka två stationer" med bussen och vägrar förstå att busschauffören faktiskt inte alls är speciellt sugen på att låta henne gratisåka. Inte ens att pluta med idominläpparna biter på honom. Han är nog bög, den jäveln.

- Snubben som torskar i biljettkontrollen på tunnelbanan eftersom han "glömt köpa nytt månadskort" och som inte kan förstå hur de kan kräva honom på böter på grund av ett sådant misstag. Fascistjävlar. Planka.nu nästa.

- Killen som "bara skulle in och hämta något" och därför anser sig ha rätt att ställa sin bil där det är parkeringsförbud - och sedan lackar ur på lapplisan som lämnar hans nylappade Merca precis när han, efter tre och en halv timme, äntligen lyckats hämta det han var där för att hämta och avser att påbörja färden de 450 metrarna hem. Jävla lapplisa. Hon är säkert ensam och olycklig.

- Tanten som, trots att det enligt flera skyltar är uttryckligen förbjudet med hundar i livsmedelsbutiken, inte kan förstå att hon inte kan få ta med sin pudel in på Ica. Han är ju så liten! Och han slickar faktiskt inte på äpplena, han bara nosar på dem!

Det finns fler. Folk som tror bytesrätt eller pengarna tillbaka gäller alltid oavsett. Folk som bokar billigaste flyget och hotellet och sedan blir skogstokiga när de "av personliga skäl" inte kan boka av trots att reglerna framgår klart och tydligt när man gör själva bokningen. Folk som glömt betala telefonräkningen och ändå lägger energi på att tjafsa med företaget när påminnelsen, med påförda avgifter, dyker upp. Folk som tycker sig ha rätt att glida om hela kön i vägrenen och lite nonchalant blinka sig in längst fram trots att det är rusningstrafik och totalstopp. Och så vidare.

Om man nu klantar sig, t.ex. genom att missa att köpa månadskort, kan man naturligtvis försöka förklara läget och hoppas på att kontrollanten låter saken bero. Detta har han/hon givetvis ingen skyldighet att göra så jag tycker inte man kan bli förbannad på någon annan än sig själv när man ändå tvingas hosta upp de där böterna. Om inte annat lär man sig väl att hålla bättre koll på sina månadskort framöver.

Detsamma gäller om man gör en fuling med berått mod i hopp om att komma undan med det. Förmodligen fungerar det oftare än det misslyckas - men den dag man torskar får man stå där med skammen.

Jag har själv gått i den här typen av fälla både en och två gånger. Klantighet eller glömska har kostat mig pengar som jag egentligen kunde ha gjort mycket roligare saker för. Visst är det irriterande - men felet är ingen annans än mitt eget. Det är jag som ställt till det för mig och det spelar ingen roll vem jag försöker projicera eländet på; det är jag som är boven i dramat.

Jag säger som Per Elofsson: Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Fairshopping-tjejen tas dessutom i försvar av ett antal i vanlig ordning dumempatiska kommentatorer. De vill påtala att det är reglerna det är fel på snarare än tjejen. Frågan jag ställer mig är i så fall hur i helvete man kan vara så korkad att man skriver på ett avtal med regler som man sedan inte tänker följa. Är det inte bättre då att leta efter ett gym med regler som passar en själv? Finns inte det kan man ju köpa en Abtronic MultiPlus ThunderFlex på TV-shop. Endast 1195 kronor om du betalar kontant men du kan också få den på avbetalning. 120 kronor i månaden i två år. Som hittat!

De sålde sitt älskade marsvin på Blocket – men visste inte att djuret skulle bli huvudrätt.
Japp! Hade marsvinet serverats som förrätt, efterrätt eller snacks hade det varit lugnt. Men som huvudrätt?!? Det är banne mig faan inhumant!

Nöjesbladet har sökt familjen som sålde marsvinet och Erik Haag för en kommentar utan resultat.
Okej. För det första, hur vet de att marsvinet var älskat (vilket står i den första meningen) om de inte fått tag på familjen som sålde det? Dessutom, att sälja marsvinet på Blocket är en sak, men att sälja Erik Haag? Hur gick det till rent praktiskt? Jag trodde människohandel var strängeligen förbjuden i Sverige, men det finns tydligen undantag.

Till sist, om kommentaren de sökte var utan resultat, vad hade den då fyllt för syfte?

Zlatanister. Oh how I love them!

Definitionen av "zlatanist" tål att upprepas: det handlar alltså INTE om alla som tycker Zlatan Ibrahimovic är en bra fotbollsspelare utan det handlar om de här hjonen som alltid hyllar Zlatan reservationslöst, alltid oavsett. Skulle Zlatan mörda tio människor skulle zlatanisterna kräva frikännande oavsett bevisläge, på den nivån är det.

Aftonbladet publicerar i dag en artikel om att ett spelbolag satt lägre odds på att Zlatan inte kommer tillbaka till landslaget till EM-kvalet än att han gör det.

Min åsikt är glasklar: uteblir Zlatan från någon av kvalmatcherna utan giltigt skäl (dit hör för övrigt inte självvald landslagsbojkott) ska han inte spela i EM heller. Jag gillade inte att Henke och Ljungberg gled in och ut ur laget på räkmackor och jag gillar inte att Zlatan tar sig rätten att göra det heller. Jag hoppas Hamrén är tydlig med att antingen är man med eller också inte. Inga halvmesyrer tack.

Men. Zlatanisterna besudlar artikelns kommentarsfält. Här några exempel på deras intelligensbefriade dravel:

Rome, Idag 13:55
Skyldig???? Han har bara blivit sågad utav svenska median...

Ansanett, 51 år, Idag 14:20
Skyldig? Man får väl utgå ifrån att talangen fört honom dit där han är i dag och förresten har han fått så mycket sk*t här hemma att jag inte är förvånad om han tackar nej.

Kallekolle, 70 år, Idag 14:21
Varför skall Zlatan spela i ett blågult blåbärslandslag som i bästa fall kvalar in i en stor tunering och sedan åker ut direkt? Han får dessutom vara borta flera veckor extra från familjen. Det är Sverige som skall tacka Zlatan-inte tvärt om- att vi i hans bästa stunder ser en svensk värdlsstjärna på planen i världens största idrott!En kille från ett lilleputtland-otroligt.

Jannis, 24 år, Tumba, Idag 14:21
Säg NEJ för guds skull Zlatan! Svenska folket är inte värda dig! Dom vill inte ha dig och har aldrig stöttat dig! Satsa fullt på Barcelona ist så kan svenska folket ha sina älsklingar Elmander och Berg som nu är så mcyke bättre än zlatan =).

ironlix, 22 år, Idag 16:47
Skyldig att betala tillbaka? Bullsh*t! Han är i en position där han har möjligheten att vinna CL! Ska han då tacka ja och spela onödiga kval/träningsmatcher (där han riskerar att skada sig)? NEJ! Chansen att Sverige tar medalj i ett EM eller VM är väldigt dålig om man ser på spelar materialet och sättet som Landslaget spelar. Varför ska han då känna sig dum eller egoistisk för att han tackar nej.... Jag tycker att han gör helt rätt, ja menar vi lyckas ju knappt vinna mot malta

Garcia, Idag 19:26
Zlatan har ingen skyldighet att belata tillbaka till sverige. jag säger så här: zlatan har fotbollen i blodet pga att han är från ett annat land och oavsett om han är i sverige så kommer han alltid att spela den fotboll han spelar nu. han går mycket länge i internationell fotboll än vad många andra svenskar gör. hur går det för de andra svenskar i sina utländska klubbar???? inge vidare, inge spela tid. Det går inte bra för dem!

Okej, jag ska försöka sammanfatta skiten. Zlatan Ibrahimovic, vårt lands mest kända och troligen populäraste fotbollsspelare, är konstant sågad av media och avskydd av folket. Sverige är ett dåligt landslag från ett litet skitland och därför ska vi inte ställa upp med bästa laget eftersom det ändå inte kommer att räcka. En enskild spelares möjlighet att vinna Champions League är viktigare än ett landslags chans att kvala in till ett stort mästerskap. Det går för övrigt inte som spelare att både vinna CL och kvala in till EM. Vidare har Zlatan sina rötter på Balkan och det är bara därför han är en så bra spelare och hade han varit "svensk" hade han inte alls blivit så bra som han är nu. Sist men inte minst är vi fotbollssupportrar ena otacksamma jävlar för att vi vill att bästa laget ska spela.

Min åsikt om Zlatan kvarstår. Han är en riktigt bra spelare men den här landslagsbojkotten är så jävla larvig. Ändå försvarar folk den. Med näbbar och klor dessutom.

Zlatanister - sänkare av medelintelligensen i Sverige sedan 1981.

Jag har läst en del Metro på sistone, därav detta blogginlägg som ska innehålla ett par nedslag i nyss nämnda publikation.

Minns ni krönikören nykterist-Fridah Jönsson? Hon har slagit till igen med en ny kolumn. Den inleds som följer:

"Det finns vissa människor jag har mycket svårt för. Människor som säger 'trevlans', till exempel. Människor som uttalar MTV som EmTiOui. Människor som säger negerboll istället för chokladboll med argumentet 'det har alltid hetat så'.

Men det där är ingenting mot hur svårt jag har för människor som väldigt ofta måste driva med hur unga människor pratar. Jag har träffat dem. Ni har träffat dem. Alla har träffat dem. Det är de som pratar om ungdomar och ska vara roliga och ALLTID säger likadant, i precis samma ordföljd: 'Och han ba, och hon ba, och jag ba, och sen ba, typ asså liksom ba'."

Själv har jag svårt för människor som stavar Frida med H. Liksom ba.

Minns ni mitt inlägg om rökning på uteserveringar? Det är nog det inlägg av alla i den här bloggen jag är minst missnöjd med. Dagens Metro fick mig dock att inse att jag missat två punkter på min lista över usla argument som rökare kläcker ur sig när de känner sig förföljda.

Vi tar insändaren i sin helhet först (meningsbyggnad etc oförändrad från originaltexten):

"Till dig som gav alla rökare dåligt samvete ("FD" 19/1), har du något beroende? Om så kan jag säkert vända det till att bli något dåligt mot ditt barn till exempel shoppingberoende som gör så att dina barn kan uppleva färre saker, eller TV-tittande.

Man kan älska sina barn lika mycket även om man röker, det är ju inte så att man älskar att röka. Det är ett behov som de flesta rökare hatar. Men utav en sådan dålig sak så medför det något gott (dessvärre): vi betalar oändligt med skatt för vårt rökande som kanske ger just ditt barn chansen att gå på dagis.

JC"

De nya argumenten är alltså:

"Det är faktiskt ett beroende och inget vi egentligen tycker om eller ens vill göra!"
Uppenbarligen ville du någon gång eftersom du började så beroendet ser jag som åtminstone delvis självvalt. Sitter man där så sitter man där och det är säkert inte det roligaste i världen men jag vet många som slutat röka - vill man så går det. Det är därför jag har så svårt för det här argumentet.

"Vi betalar faktiskt jättemycket skatt, ni borde tacka oss!"
Jaha, så det är det som är grejen alltså? Varför inte betala in de där skattepengarna utan att köpa cigaretter för dem? Du bidrar fortfarande lika mycket till samhället - och dessutom minskar du risken att dö i förtid av någon elak rökningsrelaterad sjukdom och kosta en massa skattepengar när du ligger på lasarettet för pingislunga.

Jag säger det igen: rök om ni måste. Det är ni i er fulla rätt att göra. Men utmåla er inte som offer och kom inte med en massa platta argument för att rättfärdiga erat svineri när ni t.ex. röker på en uteservering. Ni resonerar galet och ni vet om det.