Dessa jävla &rdquo rab"er
Alldeles nyss läste jag följande artikel på aftonbladet.se (länk finns här):
Kvinna dömd för lögn om våldtäkt
Polisen startade en utredning. Kvinnan erkände lögnen sedan polisen pressat henne om orimliga delar i berättelsen.
Aftonbladet text-tv Publicerad: 2008-03-14
Att hitta på att man blivit våldtagen måste vara bland det lägsta man kan göra, men det är inte om detta som inlägget egentligen ska handla.
Däremot förstår jag att tjejen angav att det var en &rdquo rab" som hade våldtagit henne. Jag har träffat en del &rdquo rab"er i mina dagar och visst kan det vara så att &rdquo rab"er har oförtjänt dåligt rykte men just de &rdquo rab"er jag har träffat har snarare bevisat att det ligger något i det än att det finns vettiga &rdquo rab"er också (vilket jag givetvis inte betvivlar trots detta).
Avslutningen på den sista meningen i artikeln är också rolig: "skriver Metro, rapporterar TT". Bra där. Hade man kollat Metro direkt hade man utan problem kunnat skippa ett av leden där och få en klart mindre miffig mening.
Till sist en liten dikt, inspirerad av någon av de sju dvärgarna:
Jag fångade en &rdquo rab" en dag
men &rdquo rab"en gled ur näven
men lika glad är jag för det
men gladast är nog &rdquo rab"en.
Over and out.
Bojkotta skiten!
För ett par år sedan skulle svenska landslaget (jag vägrar skriva herrlandslaget eftersom det skulle insinuera att (herr)fotboll och damfotboll är samma sport) spela en träningsmatch i Saudiarabien. Kvinnans status i Saudiarabien är inte den bästa. Kvinnor får t.ex. inte köra bil. De får inte heller gå på fotboll. Den här träningslandskampen var naturligtvis inget undantag.
Kvinnans status i Saudiarabien var uppenbarligen en total nyhet för väldigt många. Så här kunde det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallade högt. Vårt stolta svenska fotbollslandslag skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från kvinnoförtrycket i Saudiarabien. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, araberna.
Yeah right.
Kanske minns ni debatten inför fotbolls-VM i Tyskland 2006. Det hette att uppemot 40 000 kvinnor skulle "nyrekryteras" till VM-städernas prostitutionsstråk (prostitution är lagligt i Tyskland) eftersom dessa skulle överbefolkas av kåta fotbollsfans under VM-veckorna. En stor del av dessa fans skulle naturligtvis vara svenskar.
Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström reagerade och fick en stor del av pöbeln med sig. Så här kunde det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallade högt. Vårt stolta svenska fotbollslandslag skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från kvinnoförtrycket i Tyskland. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, tyskarna.
Yeah right.
OS i sommar går som många vet i Kinas huvudstad Beijing. Landets inställning till det här med mänskliga rättigheter går helt klart att ifrågasätta. Detsamma gäller det faktum att kineserna äter hund. Eller nej, riktigt så är det inte. Jag förstår inte moralpaniken över att folk äter hundar. Däremot betyder inte det att hundarna ska behandlas omänskligt innan de slaktas vilket tydligen sker på en del håll. Det må te sig absurt för oss svenskar att äta hund men vad säger att våra traditioner är "rätt"? Fråga en hindu vad han anser om att äta nötkött. Det som är självklart för oss är tabu i Indien. Har vi rätt och de fel?
Hursomhelst är det många som tycker att Kina inte bör få arrangera ett OS så länge de bortser från mänskliga rättigheter och plågar hundar. Så här kan det ju inte gå till! Ropen på bojkott skallar högt. Vår stolta svenska OS-trupp skulle minsann inte åka dit och på så sätt ta avstånd från det som sker i Kina. Då skulle de minsann stå där med långa näsor, kineserna.
Yeah right.
Att svenska företag gör miljardaffärer med dessa länder årligen spelar ingen roll. Det krävs en idrottshändelse för att folk ska reagera. Detta kan i och för sig vara positivt men jag kommer aldrig att köpa att idrotten används som politiskt slagträ. Dels tror jag det är tämligen verkningslöst (om man inte åstadkommer någon sorts global bojkott och kanske även då) eftersom det krävs betydligt mer än ett frånvarande landslag från något obskyrt land i Nordeuropa för att lagstiftare och normer ska ändra på sig, och dels är det orättvist mot idrottarna. Har man förberett sig i fyra år eller mer för ett olympiskt spel och tvingas stanna hemma för någon populistisk bojkott blir man nog lite putt skulle jag tro.
Populistiskt är precis vad det är. Om vi tar exemplet med de tyska bordellerna och invasionen av glädjeflickor som Classe Borgström förutsåg så blev den inte ens av, eller har någon av er läst om de stackars 40 000 importerade kvinnorna i någon artikel publicerad efter VM? I fallet med Saudiarabien måste man ha levt under en sten för att inte känna till något om hur kvinnorna har det i det landet, med eller utan fotbollslandskamp. Och är det inte bra att Kina får världens ögon på sig genom att arrangera OS? Vill man "straffa" landet finns det bättre och mer verkningsfulla sätt.
Förolämpad
I Tjuvlyssnats blogg "Bakom Rubrikerna" fanns idag ett inlägg med den lovande titeln "Ställ frågor och bli förolämpad". Det hela gick ut på att man fick ställa en fråga, vilken som helst, för att få den besvarad med diverse taskigheter.
Jag var på extra bra humör idag och kände att jag skulle må bra av en sund dos ogrundade påhopp så jag skickade naturligtvis in en fråga. Frågan jag ställde var den som vilken annan vettig människa som helst hade ställt, nämligen:
Vem är sötast av Peter Antoine och André "Popsen" Pops? Ni får inte svara Peter Antoine.
Frågan (och svaret) finns att läsa ganska högt upp bland kommentarerna på deras sida. De blev mig inte svaret skyldiga särskilt länge:
Klas-Kristian: André må vara sötast, men vi tycker att Peter Antoine är sexigast, och inbillar oss att han har en härligt tjock bratwurst under sina fyra magar.
Du länkar till en blogg som måste vara bland det fulaste vi sett. Innehållet är så tråkigt att Kafka hade det roligare. Ditt namn tyder på att din mamma var en slampa, och att hon inte var säker om det var Klas eller Kristian som befruktade henne den dagen. Vad som är säkert är att Tjuvlyssnatläsarna från idag ska kalla dig för Kladde. För vi känner oss smutsiga av att läsa din Hitlerpropaganda. Man vill bara tvätta sig efter att ha tagit del av din lilla syreskadade hjärnas tankar. Det är vår önskan att du tar så illa upp av våra åsikter att du slänger dig framför tåget, sjungandes på valfri Ted Gärdestad-låt!!Gärna redan ikväll!
Elakt rykte: André hette egentligen Nilsson i efternamn, men när han blev galgad på ett AIK-fotbollsläger, ploppade det till varje gång galgen åkte ut, och eftersom alla i laget började kalla honom för pop, bestämde han sig för att byta efternamn till Pops.
Grymt! Fult att ge sig på Popsen där på slutet men förolämpningarna mot min person och min blogg höll en åtminstone hyfsad nivå. Litet minus för kommentaren att min blogg är ful, det känns ungefär lika självklart som att säga att Charlotte Perrelli inte är överviktig, men man kan ju inte få allt här i livet.
Helt irrelevant i sammanhanget är att den här jävla skitbloggen (alltså min egen) har haft över 50 unika besökare idag. Hipp hipp hurra för mig och min blogg. Vi är fan bäst.
Svenska för dummies, del 3
Susanna Vidlund, skribent på Aftonbladet, tillägnas dagens första del: I sydöstra Asien ligger ett land vars huvudstad heter Hanoi. Detta lands namn är Vietnam, inte Vietnamn (uppdatering 080317: landets namn är nu rättstavat i artikeln).
"Det var väll bra" är väl inte så bra. Väl stavas faktiskt just så, alltså med ett L och inte med två. Lägg märke till att jag bjöd på ett litet rim där också. Svingrymt.
Slutligen vill jag slå ett slag för att skippa onödiga G i verb skrivna i perfekt. Man har inte "gråtigt" eller "druckigt", man har gråtit eller druckit. Har man gjort det förstnämnda som en följd av det sistnämnda bör man dessutom se över sina alkoholvanor.
Rättvis shopping
Hursomhelst. Många klagomål som sajten får in är absolut relevanta. Får man oförskyllt en elräkning på 37 000 spänn eller om ens bredbandsabonnemang inte funkar trots upprepad kontakt med support är det naturligtvis rätt att klaga. Skit ska skit ha som man kanske brukar säga i det lilla afrikanska landet Guinea-Bissau, vad vet jag?
En del klagomål är dock enbart komiska.
Vad sägs t.ex. om snubben som fått ett kampanjkort efter ett besök på Ikea och som ett antal månader senare, trots att han är fullt medveten om att kortets giltighet tagit slut, har mage att gnälla och antyda att han vill ha kompensation när Ikea helt enligt regelboken inte accepterar det utgångna kortet?
Eller charterturisten som tyckte det var ett himla ofog att det inte gick att "tinga solstolar" på morgnarna eftersom allihop redan tingats mellan klockan 07 och 08 trots att personal på hotellet sagt att det inte gick att tinga solstolar tidigare än 8:00. Jag menar, "tinga solstolar"? Är det vad man vill ha ut av sin semester kan man väl lika gärna ställa upp en solstol hemma i trädgården eller på balkongen en varm sommardag. Den lär ingen tinga. Och är det nu så oerhört viktigt att tinga sin stol vore väl det logiska, om man märkt en morgon att hotellets information var felaktig, att gå upp en timme tidigare morgonen därpå och tinga sin solstol.
Den sista är lite mer tveksam. Visst förstår man ilskan mot researrangören som lovat en massa men sedan totalt skitit i det men frågan åtminstone jag ställer mig är följande: Hur kul är det att ta med en sju månaders bebis på en resa till Thailand? Dels för medresenärerna men framför allt för ungen själv. När jag var sju månader gammal vill jag tro att jag gav blanka fan i var jag befann mig. Är det inte schysstare mot barnet att vänta tills han/hon är så stor att thailandsresan blir det minne för livet för honom/henne som den troligen blev för föräldrarna?
Jag har för övrigt aldrig insett vitsen med "solresor" och Thailand ligger inte ens på topp-100 över länder jag vill hinna besöka innan jag dör. Ge mig en skabbig östeuropeisk sunkpub där min sambo kan sätta sig i respekt genom att dricka fulvodka i stället, en sådan resa är i min värld hundra gånger roligare än en solresa. Inte behöver man bry sig om tingade solstolar heller.
Nåväl. Fler guldkorn finns på Fairshopping, det kan jag garantera. Det är inte bara konsumenter som beter sig underligt, i en del fall är det de svarande representanterna för de utsatta företagen som är rejält ute och cyklar.
Wham!
Lek med tanken att jag hade haft en relation med Wham!-sångaren George Michael. En relation som jag abrupt avbrutit på ett ganska svinigt sätt. George skulle då, med sin radarpartner Andrew Ridgeley, skriva och framföra en låt om hur sviken han kände sig. Kanske skulle den gå ungefär så här:
Klas-Kristian, I gave you my heart
But the very next day, You gave it away
This year, to save me from tears
I'll give it to someone special
Klas-Kristian, I gave you my heart
But the very next day, You gave it away
This year, to save me from tears
I'll give it to someone special
Once bitten and twice shy
I keep my distance but you still catch my eye
Tell me baby do you recognise me?
Well it's been a year, it doesn't surprise me
(Happy Kristian!) I wrapped it up and sent it
With a note saying "I Love You" I meant it
Now I know what a fool I've been
But if you kissed me now I know you'd fool me again
Chorus
(Oooh. Oooh Baby)
A crowded room, friends with tired eyes
I'm hiding from you and your soul of ice
My God I thought you were someone to rely on
Me? I guess I was a shoulder to cry on
A face on a lover with a fire in his heart
A man undercover but you tore me apart
Oooh Oooh
Now I've found a real love you'll never fool me again
Chorus
A face on a lover with a fire in his heart
(Gave you my heart)
A man undercover but you tore me apart
Next year
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
special
someone
someone
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
who'll give me something in return
I'll give it to someone
hold my heart and watch it burn
I'll give it to someone, I'll give it to someone special
I've got you here to stay
I can love you for a day
I thought you were someone special
gave you my heart
I'll give it to someone, I'll give it to someone
Klas-Kristian I gave you my heart
you gave it away
I'll give it to someone, I'll give it to someone
Typ. Eller?
En solskenshistoria
Detta visste högst sannolikt en skånsk herre vid namn Lars Engström. Han hade dragit igång en webbsajt som han kallade Nyhetskanalen, vars mål var att etablera en virtuell nyhetsredaktion i varje kommun i hela Sverige. Fokus skulle ligga på lokala nyheter. All utbetalad lön skulle vara provisionsbaserad då inkomsterna skulle skapas genom försäljning av annonsplatser på sajten. Både jag och sambon drog öronen åt oss; det verkade lite oseriöst och webbsidan var inte direkt ett estetiskt mästerverk. Men det handlade ju om att få in den där förbannade foten...
Jag ska inte bli långrandig med hur saker och ting fungerade och vad som hände. Tipset blir att läsa det här blogginlägget då det på ett alldeles ypperligt sätt sammanfattar läget med den enda betydande skillnaden att min sambo på min och många andras inrådan och efter mycket grubblande och funderande aldrig hoppade på något jobb.
För en tid sedan funderade vi över hur det hade gått med Nyhetskanalen. Hade Engström lyckats tuta i tillräckligt många desperata människor med journalistdrömmar att hans jätteseriösa nyhetskanal var the shit?
Googlingar gav, förutom länken till blogginlägget i ett tidigare stycke, detta och detta (båda länkarna leder till artiklar i Journalistförbundets fackorgan Journalisten). Oavlönat arbete och hot mot reportrar, det känns ju... bra. När man dessutom betänker att en av sajtens "chefredaktörer" i telefon med min sambo talade om löner i storleksordningen 200 000 kr/månad leker man med tanken på bärsärkagång.
Den vakne läsaren har troligen redan reagerat över rubrikvalet till detta inlägg. Vadå solskenshistoria?
Jo, sambon fick ett riktigt jobb på ett riktigt företag i rätt bransch och är nu fast anställd sedan en tid tillbaka med klart duglig månadsinkomst (om än inte så hög som 200 lakan) och om vi ska tala om Nyhetskanalen... tja, sidan ser ganska nedlagd ut måste jag säga.
Överskattad musik
Dagens blogginlägg ska handla om överskattade artister. När jag säger överskattade menar jag just överskattade och inte per definition pissdåliga. Personligen ogillar jag hiphop starkt. Om detta beror på att musiken är totalt kass eller att genren tycks vara den vars lyssnare har lägst medelintelligens orkar jag inte fundera över. Någon hiphopartist kommer med andra ord inte att dyka upp på den här listan. Det tar emot, för jag hade gärna tagit med Timbuktu (skånerapparen, inte staden) men regler är regler.
Då kör vi!
Kent är det många som gillar. Jocke Berg är enligt någon sorts gängse uppfattning en textförfattare av ädlaste sort. Och visst har de gjort ett par helt okej låtar ("Palace & Main" är en) men är låtarna så bra och texterna så djupa som "alla" tycker? Givetvis inte. Jag tror snarast att vi har att göra med ett typexempel på "alla-andra-gillar-dem-ju"-syndromet här.
Kan någon förklara den här texten (747) för mig?
Tystnad
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
försvinner allt i regnet
utan spår
& som en viskning
ser Vi syner nu igen
Det här är nåt
som inte ens har hänt...
Någon har alldeles uppenbart dragit i sig lite för många roliga svampar.
Lars Wienerbröd... förlåt, Winnerbäck. Jag erkänner utan omsvep att ett par av hans alster finns med i min playlist i Winamp. "Stort Liv" är kanske hans bästa låt. Även här talar vi dock om en vispoet, en man vars förmåga att skriva besynnerliga texter ligger på ett plan som vi vanliga dödliga aldrig kommer att kunna uppnå. Nu är det snart tre år sedan jag hade ett konto på Lunarstorm men jag gissar att om man skulle sammanställa en lista över de artister vars texter publiceras i folks presentationer där ligger Winnerbäck bra till för förstaplatsen.
"Kredd" dock för senaste albumnamnet "Daugava". Fler artister borde döpa sina skivor efter östeuropeiska floder. Släpper jag någonsin en skiva ska den fan heta "Dnepr".
Här kommer ett textutdrag (låttiteln är samma som första textraden):
Min älskling har ett hjärta av snö
så skört och vasst som skaren
och det smälter lika lätt som isen i
drinken i glaset som hon lämnat i baren
Lasse är alltså kär i en snögubbe (snögumma?) som dessutom gillar att hänga i barer. Huruvida snöfiguren är skogshuggare och gillar att bära damunderkläder framgår ingenstans i texten. Troligen delade Winnerbäck ett parti svampar med Jocke Berg innan han skrev den här texten.
Till sist: Säkert! (Annika Norlin). Svår att ta på allvar efter den där duetten med Peter Jöback som jag tyvärr råkat höra ett par gånger då P4 stått på i bakgrunden där de tydligen är kära i samma kille (det är 2008 som man brukar säga) och man inte hör vem av dem som är vem.
Observera att inte en enda Idol-deltagare eller schlagerartist har nämnts i detta inlägg. Det skulle nämligen vara ungefär som att skjuta bollen i öppet mål från tio centimeters avstånd.
Rumsservice
Dessvärre har den så erbarmliga svenska kändiskåtheten spritt sig även till det programmet. Det var nämligen inte, som brukligt är, en "vanlig människa" som skulle få ett rum omgjort utan det var - (expressentankestreck) Big-Brother-och-Idol-Marie "Jag har tagit mitt efternamn efter en pudel vars namn tagits från en spansk konstnär" Picasso/Pettersson. Jag vet också att andra kändisar tidigare medverkat i programmet.
En kändis alltså. Man kan tycka att sådana bör ha pengar nog för att själv bekosta en uppfräschning av ett rum om de nu skulle finna en sådan nödvändig. Det lär med andra ord finnas "vanliga människor" som är i tusen gånger större behov av "Room Service". I detta skiter dock Kanal 5 högaktningsfullt. "Kändisar lockar tittare" tänker de troligen, något som väl tyvärr är sant.
Jag stängde av och gick och följde min cupmatch på Hattrick. Så kan det gå.
Till sist: jag är en hycklare. När Susanna Kallur var med i "Room Service" såg jag faktiskt hela programmet. Till mitt försvar, om det nu kan tas som ett sådant, är hon i alla fall känd för något mer än en dokusåpamedverkan eller en halvdassig schlagerkarriär.
Buffalo
Buffalo buffalo Buffalo buffalo buffalo buffalo Buffalo buffalo.
Ja, det är en helt korrekt mening.
Svenska för dummies, del 2
Shim
I en enkät publicerad i gårdagens nummer av den anrika tidningen Metro fanns t.ex. en 18-årig flicka med det osannolika förnamnet Sunshine, följt av ett vanligt svenskt son-namn. Sunshine. Exakt hur tänker man när man döper sin dotter till det? Vore detta USA skulle jag direkt dra trailerpark-paralleller men nu råkar det vara en Atlant i vägen för att den parallellen ska kännas motiverad.
Enligt en artikel i dagens Expressen är Sunshine inte ensam om att ha ett skumt namn, eller vad sägs om Iggie (en tjej, döpt efter Iggy Pop), Emone (också en tjej), Sinna (funkar väl ändå okej) och Shim (en kille, kul med ett namn som enligt artikeln är en sammanslagning av "she" och "him" då föräldrarna från början inte visste vilket kön deras avkomma skulle få - och valde ett namn som borgar för en lyckad karriär som dragqueen).
Tidigare har jag stött på namn som Maximuz, Deztiny, Zebasthian, Kimberly och Plutten. Vad är det för fel på vanliga namn som Kenneth, Rolf Larsson eller Wilmut? Nej, tanken föräldrarna har när de namnger sin telning på ett udda sätt är troligen att "vår lilla son/dotter minsann inte ska vara som alla andra". Störtlöjligt.
Listor är kul. Här kommer en till, nämligen Sillpizzas lista över saker att tänka på när du namnger ditt barn.
H och Z kan vara användbara bokstäver. Eller ja, åtminstone H (kan faktiskt inte komma på ett enda exempel på förnamn där ett Z känns motiverat). Tanken på en Enrik eller en Ans känns bisarr. Däremot känns ej vedertagna förvanskade stavningar av namn mest onödiga. Varför döpa sin son till Zebasthian när Sebastian funkar precis lika bra? Vad är vitsen med att döpa sin dotter till Zandra (har även sett varianten Candra, med precis samma uttal) när Sandra känns betydligt vettigare? Vill man verkligen bidra till att den första korrekta mening ens barn lär sig är "nej, jag stavar inte så"?
Sagan om Ringen kanske är bra, vad vet jag? Men är den verkligen så bra att du måste döpa dina ungar till Galadriel, Arwen, Eowyn och/eller Legolas?
Anglicismer besudlar språket, på gott och ont. Ett tydligt exempel på när de är av ondo är när Bradley, Ashton, Britney och Brooklyn börjar i samma lågstadieklass som lille Wilmut. De fyra förstnämnda kommer troligen att växa upp till tribaltatuerade storrökare, precis som sina föräldrar. Wilmut däremot kommer att bli statsminister och sedemera härskare över universum, ty han besitter talanger som vi vanliga dödliga endast kan drömma om.
Unika namn är nog roligare för föräldrarna än de är för barnen, som trots allt är de som måste dras med namnen i slutändan. Tänk själv att heta Trollslända eller Xerxes-Muhammed och behöva motivera det inför en mobbinghungrig kull sjuåringar som man ska gå i samma klass som i åtminstone tre år. Inte så jävla kul eller hur?
Tindra är ett verb, inte ett namn. Är det möjligen så att det vi ser i och med dess popularitet som namn är en början på en ny trend? Kommer vi att få se småtjejer som heter Tvätta, Halshugga, Hetsäta och Knarka inom några år?
Ett sista tips: går ni in på www.birthday.se och söker på efternamnet "Måntroll" får ni tre miljarder extraliv.
Namnkunnig
Jag är inte speciellt namnkunnig. Faktum är att jag bara kan ett enda namn, nämligen Wilmut. Om Kenneth är ett namn, vilket jag länge betvivlat (jag tror det kan vara någon sorts anka), kan jag två. Detta skulle dock inte ändra något. Jag läste någonstans att man bör kunna minst tre namn (fyra för VG) för att betraktas som namnkunnig.
Min definition av namnkunnig skiljer sig från sportkommentatorernas. Där verkar ordet användas i betydelsen "någon vars namn många känner till". David Beckham t.ex. är namnkunnig (det är han förvisso enligt min definition också; snubben kom trots allt på namn som Brooklyn, Romeo och Massachusetts) medan den obskyre och allmänt avskydde holländske fotbollstränaren René "Dynghögen" von van der Vlijselaar inte är särskilt namnkunnig. Nu beror detta troligen på att det är ett namn jag precis kom på och att han alltså inte finns i verkligheten men min tes framgår trots det med all önskad tydlighet.
Eller gör den det? Vad fan var det jag ville med det här inlägget ijenkligen?
Jag vill förresten minnas att första gången jag hörde ordet användas i sportkommentatormeningen var det Andrei Kanchelskis, då i Manchester United, som omnämndes som namnkunnig.
Ego Girl
Det tycks råda någon uppfattning att "hon Gynning, hon är minsann inte som andra dokusåpablondiner". Visst, jämför man henne med den överallt närvarande Linda Rosing framstår Gynning förvisso som en kandidat för kommande nobelpris men det gör å andra sidan det urdruckna mjölkpaketet som står på bordet i vårt vardagsrum också så det säger kanske inte så mycket.
Personligen finner jag Gynning högst enerverande. Att tala i normal samtalston är en förmåga hon inte tycks besitta, utan allt hon säger (och det är en del) halvskriks fram med ett konstant röstläge. Jag kan inte se att hon är varken speciellt mycket bättre eller speciellt mycket sämre än andra f.d. dokusåpastjärnor (Rosing återigen undantagen).
Nu till betydligt pinsammare angelägenheter: Ja, jag följde "Big Brother" under säsongen då Gynning medverkade. Kanske var det där min bild av henne som grundmurat osympatisk byggdes upp. Jag vill minnas hur hon, trots upprepade tillsägelser och varningar om kollektiv bestraffning, fortsatte babbla på engelska med sin "pojkvän" Olivier. Jag vill minnas att hon vid mer än ett tillfälle talade om hur mycket hon hatade "this fucking house" (just de tre orden lät ganska roliga uttalade på malmöamerikanska) och att hon någon gång sa att hon inte skulle bli ledsen om vissa av de andra deltagarna avled. Ändå började alla från sprängkåta fjortispojkar till arbetslösa fjortismorsor tycka om henne så till den milda grad att hon röstades fram som vinnare.
Man kan i korthet sammanfatta min åsikt som följer: Någon ny André Pops lär hon aldrig bli.
Wilmut & co
Dagens inlägg ska handla om maffian, men inte vilken maffia som helst utan barnvagnsmaffian!
Först och främst: Barn är bra. Åtminstone en del av dem. Jag själv var t.ex. väldigt bra när jag var barn. Betydligt bättre än nu när jag bara är en bitter stackare som beklagar mig i en fjantig blogg på det fjantiga Internet. Lägg därtill det faktum att om folk inte skaffade barn skulle mänskligheten inte fortleva så särdeles länge till. Det är alltså inte barnen som sådana jag vänder mig mot.
Men.
Barn kräver vagnar! Det är inget fel i det heller. Däremot, och här brister det enligt min erfarenhet hos alltför många mammor (ja, det är främst mammor även om pappor är skyldiga i enstaka fall) tar barnvagnar plats. Ofta ganska stor plats. Detta hindrar dock inte grupper av mammalediga barnvagnschaufförer att gladeligen gå flera i bredd på ett redan dessförinnan smalt område avsett för fotgängare. Ofta får man göra en lov ner från trottoaren för att komma förbi. Smådrygt. Gå på led i stället.
Ibland, framför allt på ställen såsom caféer och restauranger, måste barnvagnarna parkeras. På större ställen är detta inget problem; alltid kan man få in vagnen mellan två bord eller lite undangömt vid en vägg eller i något hörn där den inte stör någon. Men många caféer är ganska små. Då förekommer det att folk anser sig ha rätt att parkera sina barnvagnar var som helst. Att de helt uppenbart står i vägen för såväl övriga kunder som serveringspersonal och annat (barn)löst folk får man helt enkelt ha överseende med, eller?
Nä, jag är helt enkelt så fräck att jag hävdar att om man inte får plats med sin barnvagn får man helt enkelt gå till något annat ställe och käka GI-sallad och dricka GI-latte med minimjölk med sina väninnor. Imponerande det där med väninnorna förresten; ingår sådana kvinnor i någon sorts pakter där regeln är att alla ska föda barn exakt samtidigt? Eller är det så att barnen kommer först och sedan vänskapen som en följd därav?
Jag ser för övrigt fram emot den dag då jag själv har barn. Hoppas det då är lika inne med namnskyltar på barnvagnarna som det är nu. Mitt barn ska inte heta Wilmut. Däremot ska jag fan ha en Wilmut-skylt på barnvagnen bara för att se folks "vad är det för fel på den där människan?"-blickar.
Wilmut!
600 balubas
Artikeln handlar om en kvinna hemmahörande i Stockholm som på en bensinmack i Enköping hittade en plånbok. Denna tog hon hand om och lyckades medelst diverse i plånboken förekommande identifikationshandlingar spåra upp ägaren. Denne, en västeråsare, tog det ett tag att få tag på och när han till sist svarade i telefon efter ett antal dagar satt han upptagen och bad att få återkomma.
Efter ett par turer, bl.a. hörde polisen av sig till kvinnan om plånboken, framkom det att hon på polisens webbplats läst att hittelön skulle utgå till upphittaren av plånboken. Styrkt av detta tog hon det oerhört logiska beslutet att på eget bevåg tillskansa sig 600 balubas ur plånboken.
Ägaren lackade, med all rätt, ur och polisanmälde kvinnan som till sist dömdes till dagsböter för olovligt förfogande. Bra där, nog fan fattar man väl att hittelönen rimligen inte kan utbetalas förrän ägaren återfått sin plånbok och säkerställt att den verkligen är hans...
Två skumma saker observerade jag rörande denna artikel:
1. Rubriken antyder att hon fick böter för att ha hittat plånboken. Det var faktiskt därför jag valde att läsa artikeln eftersom jag anade att det måste ligga något mer bakom. Grattis Expressen, ni tjänade ett klick från en lättlurad sillpizza.
2. I kommentarfälten, där kreti och pleti får komma till tals om de olika artiklarna, framgår att det faktiskt är en hel del läsare som tycker att kvinnan gjorde rätt. Hur i helvete är man funtad då?
Kränkt men stolt
I avdelningen "I Sverige är allt alltid någon annans fel" vill jag tipsa om en mycket läsvärd artikel på dn.se, skriven av Maciej Zaremba. Artikeln hittar du här.
Läs den! Den är tragikomisk och mycket välskriven och rör de oräkneliga gånger då studenter vid Lärarhögskolan i Stockholm "kränkts" av illvilliga lärare.
Ett par exempel:
Den ursprungligen spansktalande blivande gymnasieläraren i ekonomi som kände sig kränkt av att läraren på en viss kurs gav honom "godkänt" och inte högsta betyg samt kommentaren "fortsätt att arbeta med språket". Kränkningen består i att denna student inte tycker att hans kunskapsnivå i svenska språket ska bedömas.
Studenten som underkändes två gånger i samma kurs och upplevde detta som ett övergrepp, men som till sist lyckades snacka till sig en examinator som (av utmattning får man hoppas) godkände t.ex. följande: "Läkare och sjukhuschefer domineras av män och även rektorer inom skolan."
Studenten med ADHD och Aspergers som skulle praktisera på en grundskola men vars lämplighet ifrågasattes av den ordinarie grundskolepersonalen. Denna person hävdade helt frankt att det var skolans ansvar och att han skulle ha försetts med en assistent för att klara praktiken...
Studenten med invandrarbakgrund som tämligen omgående under sin praktikperiod visade sig ha sämre kunskaper i svenska språket än de förstaklassare hon skulle lära nämnda språk. Hon avråddes naturligtvis från den yrkesbanan varpå ansvariga lärare fick kastat mot sig att de var rasister.
Studenten som inte fungerade i klassen under sin praktikperiod, gavs en ny chans och misslyckades för att sedan underkännas i praktikmomentet, och naturligtvis blev oerhört kränkt. Hon hade ju gjort sitt bästa och dessutom hade hon inte bara ett handikapp (perceptionsstörningar) utan hon var dessutom lesbisk! Vad framför allt det sistnämnda ska spela för roll framgår inte men en kränkning var det i alla fall. Läraren borde ha känt till att hon var lesbisk eftersom hon ju "kommit ut redan under första terminen"...
Läskig läsning.
I samtliga ovan nämnda fall (fler finns i artikeln) är sannolikheten mycket stor att det går käpprätt åt helvete för de
kränkta stackarna när de ska ut i arbetslivet efter att ha godkänts av lärare som inte vågade annat av rädsla för att åka på en anmälan för kränkning eller diskriminering.
Klart som fan en gymnasielärare ska ha tillfredsställande kunskaper i svenska språket!
Har man underkänts två gånger av två olika lärare på samma kurs kanske man ska börja leta fel hos sig själv och inte hos den som examinerar.
Är ens diagnos sådan att man måste ha assistent under praktiken kanske ett jobb som grundskolelärare inte är det man bör satsa på.
Är man sämre på svenska än de sjuåringar man förväntas undervisa borde man själv fatta att man är ute och cyklar.
Klarar man inte att ta hand om en klass under en praktikperiod kan man väl ändra sitt beteende och försöka igen om man måste, och samtidigt börja fundera på en B-plan om det skiter sig igen (vilket det lär göra). Att göra det till en fråga om sexuell läggning är absolut inte rätt väg att gå.
Självklarheter för mig och förhoppningsvis för de flesta andra. Dock har min uppfattning att alldeles för många resonerar som att det alltid är någon annans fel inte försvagats.
Man skäms.
AFV
Vill du vinna 10 000 dollar? Jag har ett idiotsäkert tips.
För att kunna genomföra detta behöver du följande:
- Relativt bra kunskaper i amerikansk engelska, gärna någon sydstatsdialekt (Texas?)
- En videokamera
- Ett barn, helst ej äldre än fyra år gammalt
- Ett ganska stort kakfat med Chocolate Chip Cookies
- Internettillgång
Rigga nu upp följande scen:
Ställ kakfatet, välfyllt med kakor, på ett bord.
Ställ barnet i närheten av bordet.
Sätt igång videokameran.
Filma när barnet närmar sig de delikata kakorna.
Zooma gärna in lite (men inte för mycket) när barnet sträcker sig efter en kaka.
När barnet precis är på väg att norpa en kakjävel; säg med din briljanta amerikanska accent följande: "No, you can't do that".
Betrakta hur barnet lite skamset avlägsnar sig från kakfatets omedelbara närhet.
Gå in på http://abc.go.com/primetime/afv/index?pn=index och välj "Upload Your Video!". (det betyder ungefär "Ladda upp din film"). Ladda upp din film.
Invänta inbjudan till ett av "America's Funniest Home Videos"' studioprogram.
Stråla av glädje när ditt bidrag tilldelas första priset, 10 000 dollar i kontanter!
Bättre än SMS-lån, eller hur?
Denna plan har jag inte provat själv men mina empiriska och väldigt vetenskapliga undersökningar visar att den bör vara idiotsäker. Man kan nämligen ge sig fan på att är det en liten unge med i filmen så vinner den. Faktum är att i det avsnitt av AFV som visades på Femman just idag var det ett klipp precis som det som jag beskrev ovan som tog hem storkovan. Före klassiker som "Ekorrhockey" och "Benlös fluga".
Det är ta mig fan skandal, typ.
Sadism
Den mannen är väl bland de sista som ska ha rätt att klaga över sadism?
Svenska för dummies, del 1
Man kan tillhöra isens bästa spelare eller vara en av isens bästa spelare. Att däremot påstå att någon "tillhör en av isens bästa spelare" är galet eftersom man knappast syftar på att en av isens bästa spelare äger personen som avses.
Man kan skriva att en händelse inträffat mellan 1993 och 2003 eller från 1993 till 2003, lite beroende på exakt vilket tidsperspektiv som avses. "Mellan 1993 till 2003" är dock alltid fel.
